Mordet på Malin Lindström i Husum, Örnsköldsviks kommun, 1996-11-23

Polisens utredning av göken är i praktiken körd in i kaklet - det finns helt enkelt inte så mycket att göra i efterhand än att vänta på att 'tiden är inne' för DNA-provet.

Det håller jag inte med om, inte när man läser 1-4 §§.
Det står väl inget om den här situationen i förarbetena heller.

Preskriptionsreglerna i 35 kap gäller i och för sig bara straffrättsliga påföljder.
Det kan finnas intresse att utreda huruvida OW är den skyldige iallafall. Kanske en "OJ Simpson"-variant: föräldrarna kör den civilrättsliga vägen och kräver skadestånd.

Nä, ganska långsökt. Vet inte om det ens går i svensk rätt...

Den misstänkte har erhållit del av åtal, således är åtalspreskriptionen bruten enligt 35:1.

Undantaget i 35:3 gäller endast om en person häktats och sedan släppts utan att bli åtalad.

Absolut preskriptionstid för mord är 30 år enligt 35:6.

Vad är det du inte håller med om?

Motsatsen som du nämner låg mig varmast om hjärtat, i tidigare redan dementerat inlägg... Har lagstiftaren med avsikt utelämnat "frikännande dom" el avses en jämvikt till resning utan tidsgräns vid fällande dom?

Precis - han delgavs åtalet som det såg ut i slutet av 90-talet. Skulle DNA-provet matcha kommer bevisningen i ärendet att korrigeras. Det är inte alls säkert att 'åtal som åtal' gäller, eller?

Intressanta frågor i den här tråden. Vem hade kunnat ana det när man kollade på 22-0 och hans western-polare på TV häromkvällen.

Frågan är om preskriptionstiden s a s "dör" om åtal väckts? Jag tycker en sån ordning skulle få märkliga konsekvenser. Det skulle ju innebära att alla brott, även bötesbrott, helt plötsligt får en preskriptionstid på 30 år, bara för att åtal har väckts. Jag ställer mig skeptisk till en sån ordning.

Jag tror att man får falla tillbaka på huvudregeln, och att preskription enligt denna alltjämt gäller även efter frikännande dom, innebärande i detta fall 15 år sedan brottet begicks.

Åtalet kommer ändå att vara det samma. Det är inte bevisningen som man ska fått del av utan själva gärningspåståendet. Åklagaren kommer inte att kunna justera gärningsbeskrivningen nämnvärt vid en resning. Då blir det gärningen definitivt preskriberad.

Alla brott har inte en absolut preskriptionstid på 30 år.

Så här ser 35:6 BrB ut:

I intet fall må påföljd ådömas sedan från dag som i 4 § sägs har förflutit
fem år, om å brottet ej kan följa svårare straff än böter och tid för ådömande av påföljd för brottet bestämmes enligt 1 § 1,
femton år, om i annat fall än i 1 sägs å brottet ej kan följa fängelse över två år,
trettio år i övriga fall.

Nej, basen för ett åtal är bevisningen. Gärningsbeskrivningen kommer garanterat se likadan ut men varken du eller jag kan veta helt säkert att 'åtal som åtal' gäller.

Den absoluta preskriptionstiden är ju till för att man inte ska kunna hålla sig undan efter att man åtalats och sedan inte behöva stå till svars.

Ett exempel kan illustrera detta.

1. En person begår en grov misshandel (upp till sex års fängelse).

2. Personen häktas efter ett år.

3. Personen åtalas efter två år.

4. På väg till huvudförhandlingen så rymmer och flyr personen utomlands.

5. Efter 25 år återvänder personen till Sverige och grips av polis.

6. Det är då möjligt att fälla honom pga att den absoluta preskriptionstiden är 30 år för detta allvarliga brott.

Ok, lite förhastat av mig där.

Men, icke desto mindre så blir det ju fråga om dubbla preskriptionstiden i detta fall. Det känns fel ur ett straffrättsligt perspektiv helt enkelt, med principer som legalitetsprincipen, in dubio mitius o s v.