Jag har knaprat järntabletter regelbundet sedan tjugoårsåldern när det första gången uppdagades att jag hade järnbrist. Men det var först när jag var 34 år som man kollade järndepåerna, alltså ferritinet. Det var 2006 och då låg det på 11. Inom loppet av några månader dök det till 6 och där har jag legat kvar utan att det gjorts något. Jag har heller inte krävt något eftersom jag inte visste att det var orsaken till bland annat mina rastlösa ben. Min hälsa har sviktat de senaste åren med en hel del problem med muskelvärk i främst nacke, axlar och höfter. Har även ofta ont i fötterna och har blivit något så överjävligt ljuskänslig samt har grumlingar i ögonen. Olika läkare säger olika saker och i somras hade jag en snubbe som ville gå vidare med just mina kackiga järndepåer och gav mig order om att äta Duroferon i sex månader. Sagt och gjort och i januari 2015 hade faktiskt värdet klättrat upp till 36 och jag kunde sluta med tabletterna. Jag hade mindre hjärtklappning och blev inte lika lätt andfådd som innan. Men nu är ferritinet nere på 6 igen och jag är för jäkla trött. HB 133 - än så länge. Jag fattar inte detta. Jag har kollats för massor av olika saker, t ex celiaki, men inget har hittats. Nu vill de att jag äter tabletter igen men min mage pallar inte det. Inte matstrupen heller har det visat sig då jag tydligen fått någon sorts inflammation där och äter 40 mg Omeprazol/dag. Finns det någon expert här månne? Min mor har också problem med ferritin och har nu (vid 70 års ålder) äntligen fått sprutor istället för tabletter och det vill jag också ha. Vi verkar ha svårt att tillgodogöra oss tabletter. Dessvärre verkar det finnas något sorts motstånd mot att skriva ut järnsprutor och jag förstår inte det. Ska jag begära remiss till hematolog eller nåt?