Det är märkligt att
Elving Gruvedahls bok "Den slutliga sanningen om Palmemordet" inte rönt större intresse vare sig i PU, bland journalister eller privata palmespanare. EG är inte vem som helst, som Kommissarie på tekniska roteln var han t ex med på Olof Palmes obduktion, gick i pension 1986.
Han skrev boken efter att ha blivit refuserad av aftonbladets och DNd debattsidor när han ville skriva om Palmemordet och kritisera, PUs, åklagarnas och regeringens agerande. Tonen i boken är lugn , utan invektiv, och han utgår ifrån de vittnesmål och uppgifter som han via PU haft tillgång till.
EG forskade ordentligt om hur turerna var kring SÄPO-promemorian om övervakning nådde den PU under
Hans Ölvebro .
Hans Wranghult och
Gunnar Sewerin överlämnade den till PU 890117 som sedan i sin tur väntade över fyra månader med att registrera den.
Gruvedahl fick 2007 besked av SÄPO att dom 860424 gett
Hans Holmer två exemplar. Han antar att den funnits med som underlag till
Jerker Söderbloms övervakningspromemori från april 1987 som han själv senare erkände var ett falsarium.
Han pekar på ett för mig tidigare okänt faktum.
PG Näss ger första september 1987 order om att sveavägsavsnittet ska undersökas grundligare. Denna genomgång slutar i Jerker Söderbloms promemoria från 871204 som fastslår övervakning av OP, fast från personer med ursprung mellersta östern, klar pekpinne mot PKK.
I samband med PGNs utredning genomförs kompletterande förhör och rekonstruktioner och JS skriver att man gått igenom tidigare vittnesmål, vilket måste vara SÄPO-utredningen från april-86.
Visar på att PGN och PU i allra högsta grad funderade över en grupp bakom MOP under även det andra utredingsåret.
JS vämjeliga lögn om att han aldrig trott på den promermoria han själv skrivit, får sig en ordentlig skrapa av EG. Likaså kritiseras dåvarande spaningsledaren
Ulf Karlssons axelryckning när han konfronteras med att JS ljugit om sitt pm:et.
Ingemar Krusells alla kriminalistiska fakta och hans helomvändning från förespråkare till en mördargrupp(polistidningen maj-86) till det närmast fundamentalistiska försvaret av hypotesen om den ensamme mördaren får sig också en släng av sleven.
Åke Rimborns berättelse om mordnatten och
Lisbet Palmes två gärningsmän tas upp. Liksom vittnen som
Margareta Storhöök och
Anneli Korhonen. Läsvärd bok i sin enkelhet, rekommenderas.
http://www.kapitel1.se/elving-gruvedal/den-slutliga-sanningen-om-palmemordet/inledning#1
Elving Gruvedahl hade stora kunskaper om MOP och turerna runt PU, tyvärr går det inte att fråga honom längre, han gick bort i december/14
http://arkiv.mitti.se:4711/2014/50/sodra_roslagen/MISR-20141209-A-011-A.pdf