50årig farsa har blivit arbetslös, får inget jobb.

Har han kommit till 15 intervjuer har han antagligen ett okej CV, annars skulle han inte bli kallad.

Men det är något som inte fungerar vid intervjuerna. Nu för tiden går det kanske 50 - 200 sökande på ett jobb och endast ett fåtal kallas till intervju.

Så frågan är om det är något med honom som person, utseende, beteende eller annat som han skall försöka arbeta på?

Jag ser inte 50 år som något större problem. Tvärtom kan det göras till en fördel om man använder det på rätt sätt.

Goveteran.se

Att jag inte tänkte på det, finns dessa också:
veteranpoolen.se
veterankraft.se

Behöver inte vara systemet. Tror din käre far är för bekväm med att vara en viss typ av man på arbetsplatsen. Det måste vara svårt att återgå till en nybörjare och sist in i gänget.

Träna med honom, ha en låtsasintervju.

Men som tidigare i tråde sagt, beror helt på bransch.

Lösningen är enkel.

Han får starta eget och ta tillvara på erfarenheten och kunskapen han samlat på sig under 30 år. Nu vet jag inte exakt hur det fungerar, men är ganska säker på att äldre kan få bidrag från AF för att starta eget.

Är det vad du utläser ur det inlägg du skrivit som jag citerat? Jisses...jag brukar inte ha några problem att läsa, men synen har alldeles uppenbart försämrats, jag ser nämligen bara ett grundlöst påstående om utvecklingsstörning och dreglande, men inget om någon YH-utbildning. Kan du berätta vad det är jag missar?

Ok. Jo nog borde han kunna hitta jobb. Men oavsett om man har goda eller dåliga chanser att få jobb tar det ibland ett tag, vilket många som inte arbetar med arbetsmarknaden har insikt i. Att det tar ett antal månader att få nytt jobb är alltså inget konstigt, även för den som har goda meriter.

Nåt annat som han direkt bör ta till sig är att de intervjuer han kommit till hos olika bemanningsföretag direkt efter arbetslösheten, till stor del kan vara sådana som de flesta som kan vara intressanta kallas till om de inte tidigare sökt hos det företaget. De vill "plock in" hans CV och träff honom, så de vet vad han kan och hur han är utifall det kommer in nåt uppdrag som han kan passa till.

Att det inte blivit något mer direkt efter intervjuerna behöver alltså inte betyda att han gjort något "fel".

Tack för detta tips i denna för det lämpliga tråd!
Tyvärr var de inte många jobb de hade.


Dessa bägge vänder sig tyvärr bara till pansjisar (ålders- och avtalspensionärer). Men det kan ju vara sådana också som läser denna tråden, så tack.


Starta eget-bidrag senast jag var på en Starta Eget-Dag arrangerad av Verksamt var ett belopp motsvarande det man hade fått från A-kassan, förutsatt att man hade jobbat heltid tills man sökte starta eget-bidraget. Hade man varit utan jobb längre tid, ett eller några år, så var starta eget-bidraget typ 2300 kr efter skatt per månad. Inget att leva på under de förutsättningarna alltså. Det är med andra ord mycket viktigt att man inte har några glapp i tiden för att få samhällets hjälp.

Dessutom måste de tro på ens affärsidé och att företaget kommer att bära sig. Det där sista kan man verkligen ifrågasätta, då det startar upp och försvinner hur många små butiker och caféer som helst runtikring där jag bor. De verkar leva på starta eget-bidraget tills det är slut, för sedan slår de igen.

Det står mycket riktigt att "äldre" och "unga" kan få prioritering i detta. Frågan är bara vad de menar åldersmässigt. Mannen i tråden, 50 bast, kanske ingår där?

Min farsa fick sparken vid ca. 55 år ålder pga. utsatt bransch och hård konkurrens. Han har då jobbat på samma företag i 30-35 år. Omstruktureringar ledde till att många äldre fick gå som inte klarade stressen och var sjukskrivna mycket (likt min far) och möjligheterna gavs till de yngre som jobbade snabbare och hanterade stress mycket bättre.

Hur som helst efter 1-2 år arbetslöshet bytte han bransch helt och hållet. Dock har det inte blivit bättre, arbetsuppgifter som sliter mer på kroppen och stressmomenten är kvar vilket han inte klarar överhuvudtaget.

Men men... Skall jag vara kritisk så får jag faktiskt säga att han får skylla sig själv! Hur fan kan man sluta skolan efter 9:an för att man får ett jobb och tro att man fixar framtiden? Har man inga visioner eller drömmar.

Man kan ju inte gå runt och tro att samhället skall lösa jobb åt en, man får kämpa lite, plugga mycket och titta på rätt bransch. Gör man inget åt saken i tidig ålder får man faktiskt skylla sig själv. Det kostar inte mycket att tänka igenom sitt liv över en helg och fatta ett vettigt beslut för sin framtid!

Finns inget regelverk som stödjer det du påstår gällande stöd vid start av näringsverksamhet. Stödet består av aktivitetsstöd och är således motsvarande ersättningen du annars hade fått från a-kassan. Beviljas man stödet efter att ersättningsperioden från a-kassan tagit slut, så fortsätter man helt enkelt på samma nivå med aktivitetsstöd som man hade tidigare. Det du skriver om att man endast beviljas stöd med en lägre summa om man har ett "glapp" stämmer inte. Nivån på aktivitetsstödet utgår från beräkningen av arbetslöshetsersättningen från a-kassan, och den blir givetvis lägre om du under delar av den period som beräkningen ska utgå från, inte har jobbat.

I övrigt handlar det om att stödet ska vara arbetsmarknadspolitiskt motiverat, vilket bland annat innebär att stöd inte ska ges till en verksamhet som inte bedöms kunna ge stödmottagaren varaktig försörjning

Det kan bero pa manga saker. Jag skulle ringa upp dem och fraga vad som gjorde att de kallade pa intervju for att fa en indikation pa vad det var som initierade. Vilken typ av fragor de stallde och m de anstallde nagon och vad det var for typ av kontrakt. HUr gammal var personen som fick jobbet. Pa sa saett sa kan man vinkla ansokningen. Pa sma platser och numera pa de flesta foretag kan det vara att man ar nyfiken pa vad andra gor och man forsoker mjolka kandidater pa intellektuellt kapital sa man kan tjana mer pengar pa olika saett. Man tar in en droes med kandidater men det finns bara en tjanst men man anvander detta som en mojighet att fa tillgang till information. Manga av mina vaenner har enorma skulder, familj och extremt mycket specialistkunskaper men de kampar pa. Det ar nagot som tar tid.

Jag tycker att du ar javligt hard mot din far. Tiderna var annorlunda da din pappa borjade jobba. Det fanns massor med jobb och man gick fran 9an eller gymnasiet direkt till arbetslivet. Det kryllade av jobb och man kunde byta nastan hur ofta man ville. Jag pluggade en hel del och min pappas vanner tyckte att jag var konstig for att jag pluggade for det behovdes inte. Man fick jobb utan utbildning. Nu nar det vande i princip over en natt overallt pa samma gang sa ar alla de jag kanner sm inte har nagon utbildning utan jobb och har de jobb ar det pissdaligt betalt och de har oftast en idiot till chef. Andra som har utbildningar gar ocksa arbetslosa sa man kan inte saga att det ar bra inom ett omrade och mindre bra inom nagot annat. Ofta valjer foretag att ta in yngre for att de jbbar for halva lonen och komme rinte klaga om de tvingas jobba overtid utan ersattning.

Jag har valt att inte driva mina firmor i Sverige pa grund av den politik man driver. Sa jag har folk jag litar pa som jag placerat daer de behovs och de driver verksamheterna som de vore deras egna och tjanar mer aen vad de skulle ha fatt om de skattat i Sverige. Jag tror inte pa att man tar in horder av analfabeter och lanar pengar utmlands for att gora plats at dem medan man i princip fordriver och forslavar sina egna som ar grundstommen nar det galler skatteinktakterna. Jag tror inte pa det politiska och foretagarledarskapet man har. Man snackar om solidaritet men det galler bara de som betalar skatt. Det galler inte politiker, chefer inom privat eller offentlig sektor. Det galler bara knegarna och vi vet ju redan att landet tillhor numera muslimerna och rumaenerna. Det blev lite OT.