50årig farsa har blivit arbetslös, får inget jobb.

I Sverige ser vi ner på ålder.

Oja, jag upplever en Aniarasitution (Aniara är en rymdraket som tappat styrförmågan, och kommer att krasch, man vet inte exakt var och när).
Jag har en ganska dålig lön för det jag gör idag, långt mindre än vad jag borde ha.
Lönen räcker till mat och tak över huvudet, just inte mer, semesterresa är det inte tal om i år heller.
Faktum är att det aldrig mer kommer bli någon semesterresa om inget drastiskt händer.

Pensionen är ca 1/2 - 2/3 av nuvarande lön, och den räcker ingenstans.
Så jag räknar kallt med ättestupa något år efter pension, får se vilken bro jag väljer.

Lev livet nu istället för att tro att det kommer bli mycket bättre så fort du blir pensionär. Fånga dagen.

Mitt tips är att han försöker hitta en roll där han jobbar parallellt med och lär upp yngre kollegor, kanske som en guru som kommer och fixar de svårare jobben medan en nyanställd tittar på. På det sättet blir det en win-win. Din farsa hittar jobb för de 10-15 år som återstår och arbetsgivaren får ok lönekostnader samtidigt som kvalitén kan garanteras.

Just en senior anställd som "stagar upp" en avdelning med fjuniga juniorer brukar vara en modell som är uppskattad av alla parter!

om han haft samma jobb i 30 år så är det naturligtvis lite av en chock att inte ha jobb. Han saknar vana att söka nytt helt enkelt. Det gäller även att inse att det kan ta tid att hitta rätt...

Jag hade kontaktat bemanningsföretag typ poolia de har ofta kortvariga uppdrag på olika industrier och dylikt. Visst det kan bli lägre lön men man kommer ut på olika företag och får testa på i fall man trivs. fungerar det bra så kan man ofta få anställning på företaget.

Framförallt händer det något! och man bryter en negativ spiral.

Du läste visst inte så noga.
Jag vet att det kommer bli väldigt mycket sämre som pensionär, och ser verkligen inte fram mot det.

Han har inte haft samma jobb, alltså samma arbetsplats, i alla 30 år. Han har varit på samma arbetsplats i cirka 5 år vardera och sen bytat. Så grovt räknat blir det 6 arbetsplatser. Återkommer med mer sen när jag vet något om hans intervjuer.

Snackade lite med honom igår och på "hans tid", alltså sent 70 tal då, så var det bara att stiga på någonstans och så fick man jobb. Han har bara en högstadieutbildning också, vilket han har fortfarande. Men eftersom att han har 30 års erfarenhet så är han ju upplärd i princip, men alla dessa flashiga 20-åriga rekryterare kanske ser ner på detta? Jag vet inte, jävligt mysko.

Dom vill ha yngre folk nowadays.... sverige i en nötskal.

Tittar man på "extrajobb" runt 10 timmar på olika jobbsiter så går 99.9% av dem till "studerande".

Funderar på att gå en kurs därför...

Tänkte ha ett extrajobb parallellt med uppstart av företag utan några lån.
Men jag verkar överkvalificerad för alla extrajobb enligt dem och orkar inte jobba
en massa som anställd, i synnerhet inte om jag ska starta eget.

Dilemma.
Hur gör jag?

Bara fortsätta att jobba till minst 75 som Reinfeldt ville. Vi måste bjuda till lite nu när befolkningen i Sverige ska bytas ut mot en bättre.

Till TS: Om din pappa blir kallad på intervjuer borde hans kunskaper inom branschen vara tillräckliga men nuförtiden måste man ha lite social kompetens också. Det kanske är där det fallerar?

Gött hur många som sitter här och raljerar över hur han inte marknadsför sig på intervjuerna etc., utan att koppla att det garanterat finns ett 50-tal andra sökande på samma jobb som har lägre krav och fräschare kunskapsbank. Företag idag har avkastningskrav som ger fullständigt fan i vem du är så länge det finns billigare arbetskraft att tillgå. Egotrippade borgarkräk.

Inte alltid ska du veta. Vissa vill nog anställa en 50åring om han är kompetent. Han lär inte stanna hemma för vabba, han lär inte resa iväg en längre tid och han lär inte vara den som klagar om han varit i branschen tidigare. En bra anställd som kan vara med till pensionen. Unga människor ska plugga vidare, byta jobb, resa, skaffa barn, vabba osv. En stor kostnad för företaget.