Amerikanska nya högern - www.counter-currents.com

...

The true warrior values honor more than life itself. Leonidas and the 300 are heroes to warriors because when faced with death or dishonor, they preferred death. Again, not every warrior faces the choice so starkly, but if he does, he hopes he will choose a glorious death, for nothing reveals fidelity to honor more clearly than a heroic death.

Bourgeois man values nothing higher than life itself. He fears nothing more than a violent death. Therefore, there is no form of heroic death that demonstrates true fidelity to bourgeois values. The true intellectual dies a martyr. The true warrior dies on the battlefield. The true bourgeois looks forward to a comfortable retirement and dying in bed.

...

[...]

The obvious and immediate death of the American “identity” presents us with the challenge and opportunity of forging entirely new communities and cultures around perennial principles. Surely enough, with time and the passing of generations, our efforts to embody and advance our “ideologies” will give rise to distinct concrete communities, just as a German Anabaptist quibble over subtle theological points resulted in the panorama of unique communities we know today as “Amish.”

What would it or could it look like? There probably won’t be one monolithic North American identity. Different currents and cultures within the White Nationalist and Traditionalist communities will choose different paths. White Southerners may create a socially conservative Southern nation. Greg Johnson’s “West Coast White Nationalists” would likely take things in an entirely different direction. Traditionalist Catholics, Orthodox, Mormons, and all the other religious groups could form their own distinct communities.

But once the United States dissolves into distinct tribes and nations, what is to prevent them from falling into the fatal errors of warring with whites and blending with non-whites? Only an awareness of shared roots that run deeper than the religions, nations, small “t” traditions, languages, and landscapes that divide us. The deepest of those roots is race.

[...]
One of the most important lessons to draw from Hitler’s discussion of propaganda and organization is the necessity of keeping one’s propaganda truthful — even when the truth hurts or seems scary and “radical.” One must direct one’s propaganda to the general public and all subgroups within it. One must find ways to appeal to everyone. But this pertains only to the form of one’s propaganda, the different media one employs, the different ways one pitches it to different audiences. In these matters, one should be maximally pragmatic, flexible, and innovative.

But one must not, under any circumstances, alter the content of one’s message merely to appeal to weak and squeamish people. Such tactics may increase the number of nominal supporters and members. But they are not worth the costs they impose. Under normal circumstances, associating with people who do not fundamentally agree with one’s platform necessitates that one spend time wrangling with them rather than pursuing one’s long-term aims. One ends up fighting one’s “friends” rather than one’s enemies. And in emergency situations — when one has to count on an organization acting with one mind and will — the squeamish will sheer off and abandon you when you need them most. So, in terms of what is most important — namely, the achievement of one’s ultimate goals — moderation at the expense of truth gains one nothing.

The North American New Right, for example, has been advised to “soften” its stance on a number of issues — as if we were peddling seat cushions rather than proclaiming crucially important truths. We have been urged to soften our take on the Jewish problem to appeal to the squeamish. We have been urged to soften our stance on biological race to appeal to religious obscurantists, petty nationalists, etc. We are constantly asked to make our movement more friendly to women by censoring certain male writers. (I have given a platform to female writers, but they have lost interest quickly.) Finally, we are constantly prodded to censor honest religious dissent to pander to Christians.

Ironically, the positions I have outlined on these matters are as “soft” as one can reasonably go — meaning that I concede to facts and reasonable arguments, not to dogmas, feelings, and folly. But there is no advantage in compromising our intellectual honesty merely to associate with people who will at best slow us down and, at worst, abandon us in a crisis.
[...]

Religionsdebatten
Under tillställningen lanserade Logik Förlag en svensk översättning av Greg Johnsons bok New Right vs. Old Right. Tillställningen avslutades sedan med en debatt mellan Johnson och Jonas De Geer. Frågeställningen för debatten var om nationella behöver kristendom och De Geer argumenterade jakande medan Johnson företrädde den nekande sidan.

De Geers inställning var att västvärldens fall hänger samman med kristendomens fall och kanske då i synnerhet katolska kyrkans felsteg i samband med Andra Vatikankonciliet. På samma sätt som väst föll med kristendomen menade De Geer att han inte kunde föreställa sig att den vita människan skulle kunna resa sig igen utan kristendomen. Ett argument han framförde var att utan moralisk integritet, som man enligt honom får från religion, kan man inte skapa etnisk integritet. De Geer tog vidare upp islam som ett stort hot och menade att en religion endast kan bekämpas med en annan religion.

Johnson inledde med att fråga hur många i publiken som var kristna, hur många som var hedningar och slutligen hur många som var icke-religiösa. De kristna var i minoritet och den outtalade poängen var således antagligen att de flesta som kämpar för den vita rasen gör det utan att behöva kristendom. Johnson ifrågasatte vidare Andra Vatikankonciliets relevans för till exempel Sverige som övergav katolicismen flera hundra år innan den katolska kyrkan reformerades under 1960-talet.

En annan poäng Johnson gjorde var att kristna nationalister bör infiltrera kyrkorna – institutioner som enligt båda debattörerna idag är skadliga för den vita rasen – och sprida nationalism bland kristna och fungera som en femte kolonn inom dessa fientliga institutioner. Kristna nationalister bör däremot inte arbeta för att sprida kristendom bland nationalister.

Johnson menade vidare att de kristna korstågen var ett exempel på hur den kristna religionen utnyttjade den vita rasen och fick oss att spilla värdefullt blod i ett meningslöst krig utanför Europa. Johnson menade att kristendomen inte är en europeisk folkreligion utan en universell religion som är öppen för alla folk och därmed en opassande religion för rasnationalister. De Geer höll dock inte med och menade att korstågen var ett av få tillfällen då Europas folk på ett kraftfullt sätt enats mot yttre fiender och att detta var något som borde hyllas.

Båda debattörerna var överens om att religion och moral är viktigt och behövs i ett sunt samhälle. Där De Geer förordar traditionell kristen religion kontrade Johnson med att vagt skissa upp sin egen vision som innefattar en rasmedveten religion som gärna får värdesätta eugenik. De Geer kontrade med att riktiga religioner inte kan konstrueras i politiska syften på det viset och menade att det inte går att få människor att offra sina liv för en tro på att deras DNA är bättre än andras.

Men De Geer är för högt uppe i de teoretiska molnen... som vår vän Hjalle.

Och det jag skrev ovan läste jag inte i en lunta. Det krävs ingen teologisk diskussion heller