Vit makt-musik = entartete kunst?

"Den enda tråden" är sedan flera år fylld av infantilt tjafsande och tipsande om olika låtar, artistar och andra bögerier. Jag har en fråga att ta upp som går djupare än, därav trådstarten. Jag kommer själv att anmäla tråden omgående när jag har postat, så får mod ta ställning.

Emellertid, vad hade t.ex. Strauss sagt om dagens så kallade vit makt-musik? Motsvarar den inte i hög grad definitionen på entartete kunst? Med tanke då på de monotona trummorna, afroinspirerade basgångarna, punkaktiga ljudbild osv.

Det är i mina öron mest texten som skiljer skiten från kommunistisk musik, t.ex. punk, eller mentalt degenererande introversionsmusik såsom hårdrock eller dödsmetall osv.

Är det verkligen förenligt med en sann tanke på vit överlägsenhet att lyssna på den här typen av musik, eller att känna till den i några andra termer än som förkastlig?

Bögerier? Och det var inte i din smak? Jag är minst sagt förvånad!


Ja, det var inte långt ifrån att jag anmälde dig för att ha entartete grammatiska kunskaper. Jag har nämligen en osviklig förmåga att nosa upp och avslöja intellektuella bedragare, som uttalar sig som en besserwisser, men som vid en närmare granskning ändå inte förmår att prestera.


Emellertid, så begriper jag inte vad Strauss har med vit makt att göra? Hade du sagt Wagner eller Franz Lehar, som Hitler uppskattade, så hade jag blivit imponerad, men nu måste jag bara svara med ett skratt. Strauss, vit makt


Ja, det ska bli mig ett nöje att förklara för dig, hur det ligger till. Det är nämligen så, att vit makt är inte ett statiskt tillstånd, utan en process i utveckling. Självklart finner varje tid av vit makt sitt unika sätt att uttrycka sig, precis som all annan levande kultur gör. Hade det motsatta varit ett faktum, så hade jag varit orolig...

Konstigt inlägg, jag förstår inte vad du syftar på. Vet du ens själv?


Richard Strauss var chef för Reichsmusikkammer.


Så här då: Säg att man tror på vit överlägsenhet, och att vita bör ta kontroll över jorden och utrota underlägsna raser och kategorier såsom homosexuella, kommunister m.m.

Är det inte konstigt att man som du kallar det "uttrycker sig" med negroida och socialistiska medel? Är det en rimlig tanke att samla folk av samma övertygelse runt skränig och på en mängd sätt obehaglig och negeraktig musik? Frågorna är många, men vi kan börja så så får vi se lite vad du går för.

Kan du inte klargöra kopplingen som du ser mellan nationalsocialism = Vit Makt, det skulle göra det hela aningen enklare? Självklart vill nationalsocialister i vita länder att vita ska ha makten, men lite mer än så.

Kopplingen mellan nationalsocialism och vit makt-musik är att den här musiken romantiserar nazismen och för fram ett nazistiskt budskap, för att uttrycka mig enkelt och kortfattat.

Däremot är det högst troligt att nationalsocialismen apterade en redan befintlig tanke i "vit makt" begreppet. Det är bara att se till det indiska kastsystemet. Det är inget jag förnekar, bara som en parentes.

Gör den? Tycker den mest romantiserar vithet och för fram vit överlägsenhet som budskap.


Nej, nationalsocialismen handlar inte under några som helst omständigheter om rasligt kastsystem eller liknande eftersom det förutsätter multietnicitet.

Tar ett exempel: https://www.youtube.com/watch?v=WzX2uw0E-JI. Refrängen går: "Vi är nazister och det är bra..."

Annars är det mycket namn som t.ex. Spirit of 88. Omslag fulla med hakkors osv.

Så jag vet faktiskt inte vad fan du syftar på.


Vet du var svastikakorset kommer från ens din jävla inkompetenta pladderkärring? Den ariska rasen? Kamma dig! Hitler och nazisterna var inspirerade av indologiska rön och indiernas egna pseudovetenskap.


Förstår inte din argumentation för övrigt? Menar du att det finns något slags ursäktande faktor för vit makt-musikens underklasstatus?

Det spelar ingen roll vilken musik man lyssnar på. Det enda som spelar någon roll i kampen är lojalitet.

Rockmusik är dessutom populärt. Jag antar att du tycker att all rockmusik är dekadent, inte bara den med politiska budskap, då du kallar den för ``mentalt degenererande introversionsmusik.'' För dig är det väl bara Mozart och Vivaldi som gäller? I såna fall är du i minoritet i samhället vad gäller musiksmak.

Man kan ju inte säga att 90% av svenskarna är degenererade idioter för att de föredrar tex Deep Purple över Mozart. Det finns många bättre anledningar att döma ut dem som förryckta idioter än musiksmaken. Tycker du inte att det är lite ytligt att klaga på sånt?

Sen tycker jag inte att det egentligen är nåt fel med den sortens musik. Har du lyssnat på den? Några exempel:

• Ultima Thule -- Nidingsdåd länk
• Skrewdriver -- Pride of a Nation länk
• Landser -- Arisches Kind länk
• Pluton Svea -- Drömmen om frihet länk
• Midgård -- Landet är vårt länk

Kan du verkligen säga att alla ovanstående är dekadenta? Jag måste erkänna att jag inte begriper varför. Jag tycker att de är ganska smakfulla, t.o.m. vackra. Och då har jag ändå tagit med de ``värsta'' (Pluton Svea, Skrewdriver, Landser).

Hmm...

Just den gruppen du länkade till är faktiskt nationalsocialister, inte Vit Makt. Det du inte verkar fatta är att det finns olika inriktningar och nivåer av intolerans.




Svastikan förekommer i de flesta kulturer och i olika varianter, så vilken som inspirerade Hitler att designa hakkorset är okänt för mig. Indo-européer är inte detsamma som indier, utan de var ett centralasiatiskt folk som spred sig till Europa såväl som till Indien bl.a. Utöver det så är väl de enda "kopplingarna" till indierna Nietzsche och vissa sympatier för Hindunationalismen.

Dekadensen kommer mest från att det är så gud förbannat dåligt. All Skrewed Up var iofs ett bra album, men vad i helvete hände sen? Fick Ian Stuart stroke?

Nä, ska man lyssna på nassemusik ska det vara något riktigt ondsint i stil med dom bästa NSBM-akterna, och inte nåt jävla Mora Träsk i rasisttappning.

Kom igen nu för helvete!

Ja, till stor del så är naturligtvis vit makt-musik "entartete kunst".

En hel del av det är Entartete Kunst, men långtifrån allt.

En annan sak jag reagerar på är att man använder gitarrer, som är ett semitiskt instrument. Vita bör bojkotta all musik där gitarrer förekommer, ja kanske till och med Francisco Tarrega och Joaquín Rodrigo. Vit musik bör vara mer storslagen och förlita sig på harmonin i en massiv orkester som utgörs av både stråkar, blåsinstrument, mässingsinstrument och slagverk - kanske ackompanjerat av harpa, piano och så vidare. Den ska framförallt bygga på dur- och mollskalorna, inte på den semitiska kromatiska skalan, som oftare används i den rockmusik som juden spred bland goyim under 60- och 70-talen för att underminera moralen och skapa sjuklighet, svaghet och splittring. Vita bör bojkotta musik som sänker självförtroendet eller handlingskraften. Vita bör också bojkotta musik som dyrkar fulheten, ondskan eller hopplösheten. Istället bör vi välja musik som prisar skönheten hos vårt folk och vår natur, hyllar vårt gudomliga heliga blod (bl.a. Parsifal av Wagner), och får negroida könsjuck eller rap att framstå som den lägre stående "musik" den faktiskt är. Samt musik som stimulerar vår kampvilja - inte bara "hård" musik, utan också sinnrik och moralstärkande musik: stridsmusik skall höja modet och få igång handling. Således är "hård" musik sällan rätt, snarare är de glada tyska soldatmarscherna betydligt bättre: Erika, Westerwaldlied, Edelweiss och så vidare. Det "fåniga" - enligt judens krokiga måttstockar - skall inte betraktas som fånigt, utan som en avspegling av lekfullheten hos den vita rasen, och hyllas. Istället ska judens dekadens och dyrkan av perversion och satanism föranleda känslor av äckel, och inte tas i ens med tång. Wagner ska inte betraktas som "den tidens rockmusik", utan rockmusiken som en "patetisk och pinsam förstörelse och judisk pervertering av det arv av dramatisk musik som Wagner och de andra stora mästarna skapade".

Vår etniskt sammanhållande musik bör både reflektera samma ting som var stora i renässansen, barocken och gotiken - harmoni, logiska system, avspegling av matematiska insikter och heliga tal såsom pi, phi, magiska tal och proportioner - och den kraftfullhet och storslagenhet och koppling till parallella sagovärldar som varit framträdande under romantiken. Vi bör också ha folksångens klara, a cappella-sjungande kvinnostämmor, och våra gamla instrument: massiva horn/lurar som kallar alla vapenföra män till strid, nyckelharpan som är en av de mest unika svenska instrumenten, harpan - som är ett gudomligt och heligt instrument främst spelat av änglalika kvinnor som för sig som spirituella varelser som står långt över semitens och negerns lågstående djuriskhet, ja framstår som en annan art, ett annat släkte, ett annat rike bland livsformer. Inte ett enda ord som sjungs skall ljuda av sorg över något, som varje stark och handlingskraftig man kan göra något åt. Inte ett enda ord skall kräva något, som vi inte har rätt att kräva av naturen och verkligheten. Inte ett enda ord skall vara befläckat av en oren tanke som strider mot det som vi nordbor vet är rätt utan att behöva semitiska budord. Sången skall hylla naturen, även när den är hård mot människorna. Den skall hylla den man och kvinna som blint lyder naturens lagar, och inte ens ägna ett ord åt den som är så lågstående att han/hon inte vill underordna sig de lagar som styr över hennes själva existens. Musiker idag har svårt att skapa en sådan musik med mindre än att deras egen tillvaro samtidigt förs i riktning mot storslagenheten från förr. Nyckeln tror jag ligger i att börja med rent instrumentell musik, och först lägga på sången i efterhand. Då kommer orden nog kunna formas efter storslagenheten i den överdådiga och rikt utsmyckade instrumentella kreationen.