Utvecklingen har gått med vansinnig fart och det är redan dags att göra bokslut.
Alla uteslutningar baserade på utskicket nyss kommer att genomföras. Det är lika säkert som måndag efter söndag. Alla möjligheter att prata sig ur detta eller kompromissa har partiledningen avsagt sig. Det är lätt att komma att tänka på Styrbjörn Starke vid Fyris, som lite i samma anda en gång brände sina skepp för att undanröja alla reträttmöjligheter.
SDU:arnas uteslutningar ur SD är med få undantag nulliteter. De får inte vara med i SD, men eftersom fyran redan hade bestämt att de inte skulle få något inflytande i SD, så spelar det ingen roll. Det kan ligga inne uteslutningar av någon parlamentariker utöver Hahne, och det kommer förstås en uteslutningsvåg till under våren, men i stort sett stämmer detta.
Det tråkiga för fyran är att skutan SDU seglar på ändå. Det saknas föreningsjuridiska möjligheter att lägga ner SDU, liksom att påverka SDU:s inre arbete. Små, ynkliga skogstroll till fyrankramare inom SDU, som Tobias Andersson, kommer att få springa gatlopp bland upprörda förbundskamrater. Om det fanns en kasselstrandkritisk opposition inom SDU, så har den i och med detta tappat sin betydelse. Kasselstrand blir nästan säkert vald till förbundsordförande igen innan han faller för åldersstrecket, sedan kan Hahne bli detsamma ett antal år till, i alla fall givet dagens ingångsvärden. Pengar, fungerande verksamhet, organisation och organisationsmodell, finns allt redan på plats.
Frågan om SDU och varför det var nödvändigt att kasta hela SDU överbord kommer att trycka partiledningen allt mer under åren som kommer. Det egna, köpta ungdomsförbundet, som ska betalas med pengar som tas från Mattias Karlssons och ledningens kamarilla av anställda polare, bödelsdrängar, flickvänner, ja-sägare och ex-fruar, kommer inte att bli någon succé, om man ska vara snäll. Det lilla skämtet till påhittat ungdomsförbund kommer också det att bli en belastning, både finansiellt och prestigemässigt.
SD kommer fortfarande att kunna rekrytera folk till anställningar och till riksdagslistan. Däremot kommer detta allvarligt att skada SD:s försök att rekrytera kvalificerat folk till ledande positioner i kommuner och landsting. Är det någon som inser konsekvenserna av rättsröta och regellös despoti, så är det just den typen av personer. De kommer att sitta och fundera på om de ska riskera Volvo, villa och vovve i SD för sin övertygelses skull. När de ser vad som kan hända med människor som fullgjort tio goda år av uppoffringar för partiet, men som ska uteslutas för att demonerna som jagar Jomshof och Karlsson på nätterna har sagt det, då kommer de att komma på, att det ska de inte.
Därmed har Jomshof och Karlsson i stort sett satt stopp för SD:s utveckling till ett större parti, det andra i storleksordning t ex. SD kommer att bli lite större än så här, sedan är det stopp. Det finns inte folk att bemanna poster i ett ännu större parti med, de är inte intresserade om det här är rättssäkerheten som gäller.
Men Jomshofs, Karlssons och och den övriga ledningens kamarilla av anställda polare, bödelsdrängar, flickvänner, ja-sägare och ex-fruar har förstås sitt på det torra, med våra skattemedels hjälp. Och det vet de. Så de struntar i partiet och om det kan växa och vinna politiska segrar, de har själva personligen vunnit segern över en jobbig arbetsmarknad där de hade varit chanslösa.
Och förklara för mig den som förstår: med allt detta i beaktande, varför är Karlsson/Åkesson/Jomshof/övriga packet, ingen nämnd och ingen glömd, på något sätt bättre än Mona Sahlin, Erik Ullenhag eller Bengt Westerberg? Är de inte bara ännu skickligare lurendrejare, som t o m lyckats få oss invandringskritiker att ge dem sitt stöd tills det var försent?
