SD utesluter Kasselstrand med flera, vad betyder detta för partiets utveckling?

Mattias Karlsson hade ett Facebookinlägg som väckte en viss uppmärksamhet innan det togs bort efter ett par timmar. Tror att det finns en länk till en sparad version tidigare i tråden.

Det verkar, som du inte läser mina svar till dig. Jag tror, (oavsett vilka skäl som Karlsson & Jomshof nu anser sig ha) att när de - efter valet av Hahnes styrelse för SD Stockholm - bestämde sig, att nu, jävlar, ska dom ut!!!, så beslöt Karlsson & Jomshof att genomföra utrensningarna dramatiskt inför öppen ridå. Det beslutet tror jag knappast fattades "i panik".

Jag får det intrycket, när jag lyssnar på studioreportens samtal med Mattias Karlsson LÄNK

Baserat på det Karsson säger, så är min hypotes, att eftersom Karlsson & Jomshof insåg, att de skulle valsa runt i pressen oavsett hur de än agerade... så beslöt de att genomföra utrensningarna inför öppen ridå för att visa svenska folket att SD resolut har gjort upp med sin historia eller, med dina ord, visa svenska folket att SD nu "[rensar] ut eventuella kvarvarande kryptonassar". I den dramaturgin ingår t.ex., att partisekreteraren Jomshof vägrar att stå vid samma bord som Kasselstrand i SVT.

Men... den som sår vind, han skördar lätt storm. Jag betvivlar, att t.ex. Magnus Olssons utspel i Sydsvenskan igår var någon genomtänkt del av strategin.

http://www.sydsvenskan.se/sverige/jag-ar-faktisk-forbannad-pa-dem-de-uppfor-sig-som-omogna-smabarn/

Jag tror alltså inte, att SDs partiledning agerade "i panik", när de beslöt avlägsna 20-30-40 (uppgifterna varierar) medlemmar inkl. Kasselstrand och Hahne. Men de startade en storm med *oförutsedda* stormbyar, som de nu förmodligen känner viss oro över t.ex. gårdagens artikel i DN.

http://www.dn.se/nyheter/politik/splittringen-har-natt-sds-hogsta-ledning/

Ingen vet hur invandringen hade varit, gissningsvis hade den varit på samma nivå då de s.k humana ideströmningarna hade gått i samma riktning oavsett, samt att situationen i världen inte hade varit annorlunda. Enda skillnaden hade väl varit att någon annan hade fått bära hundhuvudet.

SD kan dock se till att vi aldrig någonsin hamnar i samma situation. SD är det parti och den folkrörelse som har styrkan och förmågan att bryta ner de nyliberalas och de s.k. kulturmarxisternas grepp om Sverige. För ett sundare och rättvisare framtida samhälle

I så fall är de ju korkade, för den mediacirkus vi sett har ju bara skadat partiet. Om de gör detta med flit är de definitivt odugliga och bör bytas ut.

Jag står dock fast vid min tolkning som den rimligare. Både Jomshofs underliga TV-framträdande och Karlssons bortplockade Facebookinlägg andas panik snarare än beslutsamhet.

Det här är rätt så intressant. Tony Haglund skriver på Dispatch att Mattias Karlssons favoritfilosof umgås helt obesvärat med personer ur den nya högern och identitärer och liknande. När han påpekar detta för Linus Bylund på Twitter så blir han blockad!

www.d-intl.com/2015/04/12/dubbla-mattstockar-i-sd/

SD är ett riktigt sjukt parti.

Jag tror inte man ville ha det här inför öppen ridå men samtidigt visste man att det skulle bli offentligt i media men man hade nog aldrig kunnat tänka sig att det skulle bli så här stort.

Sen vill man att det ska framstå som att man rensar ut rasister men i själva verket för den stora allmänheten så framstår det som att man rensar ut hela sitt ungdomsförbund för att skydda sin egna maktfullkomlighet.

SDU med Camilla Jonasson i spetsen framstår som dom rakryggade och ärliga. Mattias Karlsson framstår som Grima Ormtunga.

Precis som Haglund skriver så hade definitivt Scruton blivit utesluten ur dagens SD. Med tanke på det kanske Karlsson borde utesluta sig själv, det kan vara olämpligt med ledande företrädare med så pass olämpliga inspirationskällor.

Hur tror ni morgondagen kommer se ut? Nya avslöjanden? Nya fylleinlägg på Karlssons Facebook? Lugnet efter/före stormen?

Glöm nu inte de personärenden som gäller alla icke-medlemmar

Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga om den förmodade paniken. Kommer att tänka på Åkessons uttalanden i Skavlan, att han länge varit ambivalent till om han ska gå tillbaka i arbete eller ej. Skalvan gick av stapeln i slutet av mars, ca 3-4 veckor efter att DN rapporterade att William Hahne valts till ny ordförande i Sverigedemokraterna i Stockholms stad. Det är i detta läge jag tror att man bestämde sig, att nu, jävlar, ska dom ut!!! Jag tror beslutet fattades utav Åkesson, som i samma veva beslutade sig för att nu, jävlar, ska jag börja arbetsträna!!! Karlsson tror jag vid denna tidpunkt var fast besluten att ogiltigförklara årsmötet, men ett uteslutningsärende av en sådan magnitud är inget han var i fog att fatta på egen hand.

Den underliggande konflikten har vid denna tidpunkt pågått sedan 2011 och Hahne annonserade sin kandidatur i slutet av januari månad, så helt panikartat har det väl knappast varit.

Helt riktigt.

Det var bara toknassar som sökte sig till SD på 90-talet. Som t ex Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och Richard Jomshof.

De som var toknassar sökte sig inte till andra alternativ, som t ex Ny Demokrati som bl a John Bouvin höll liv i från 1994 till något år efter millennieskiftet. Eller till Ian Wachtmeisters Det Nya Partiet som ställde upp i riksdagsvalet 1998 och var klart mer välfinansierat än SD.

Skulle heller inte tro att Kasselstrand och Hahne hade sökt sig till Ny Demokrati eller Det Nya Partiet i slutet på 90-talet utan till det SD som då öppet proklamerade att de ville sparka ut de utomeuropeiska invandrare som kommit hit efter 1970. I alla fall har de inte sagt något om detta hittills under konflikten med Åkesson/Karlsson/Jomshof trots att de nog hade kunnat plocka poäng på att säga att de aldrig hade gått med i eller röstat på SD av årsmodell 1998. Och det är talande nog. Noterar förresten att fd ND:are och nazister brukar stödja Kasselstrand här på Flashback. De verkar se honom som sin man. Varför?

Uteslutningarna behövs nog för att distansera sig från SD:s förflutna trots att Kasselstrand och Hahne aldrig sagt att de vill sparka ut invandrare med svenskt medborgarskap. Frågan är dock i vilken grad väljarna kommer att låta sig luras av detta. Jag tror att det blir ett litet plus i opinionssiffrorna pga detta. Men framför allt kommer Kasselstrand och Hahne vara totalt körda om de vill starta ett konkurrerande parti. Större delen av den interna oppositionen kommer också SD att sopa bort. Gissningsvis kommer de SDU:are man tror är Kasselstrand-anhängare inte att få vara med i partiet. Men kanske räcker det att man hugger huvudet av ledarna för flocken så att den interna oppositionen inte förmår agera som grupp. Skall bli spännande att se hur det här utvecklar sig.

Nej, jag och SDU delar långtifrån samma åsikter, däremot så tolkar jag SDU:s nationalism som i viss mån visionär, detta tillskillnad från SD-toppens reaktiva socialkonservatism som bara blickar bakåt och helt tycks sakna en vision på hur samhällsförfallet ska lösas. Det borde inte heller upplevas som särskilt konstigt att SDU får ofrivilligt stöd från nationalsocialister i den här falangstriden, då vi är de mest kompromisslösa sverigevännerna, som då självfallet kan visa vårt stöd till den part inom SD som gett prov på att vara mest genuina när det kommer till Sveriges intressen. Ungefär som SD toppens linje upprepat fått stöd av utomstående kommunister då de korrekt bedömt lojalisternas linje som den minst sverigevänliga.

Däremot så har jag inte heller hymlat med att jag för närvarande ser den parlamentariska vägen som en återvändsgränd, varvid hela SD projektet i nuvarande form blir en falskt opposition för att lura och dra till sig mångkulturskritisk opinion. Ingen lojalist eller påstådd massinvandrings kritiker har här heller kunnat svara på hur man kan kalla sig massinvandrings kritisk, om man samtidigt accepterar varje år av genomförd massinvandring? Finns det ens då någon mening, med tanke den demografiska utvecklingen, att vara stolt över att parlamentariskt krypande kan resultera i en justering av de framtida massinvandringsnivåerna? Ni har här inget svar, och det är både genomskinligt och patetiskt att bevittna.

Skulle SD däremot börja använda sina resurser till att börja ta den striden som faktiskt betyder något, d.v.s. den mot den neo-kommunistiska åsiktshegemonin och börja stå upp för svenskarna gentemot landets grövsta form av rasism, så skulle de möjligtvis kunna bli en kraft för framtiden. Det är dock något som är fullständigt otänkbart med den nuvarande neo-kommunistiska partiledningen, där det också är långtifrån säkert att SDU-toppen skulle vara mycket bättre.
Därmed så har jag inte heller några som helst betänkligheter när det kommer till att elda på den pågående konflikten, och lägga mitt primära fokus på att leda principfasta sverigevänner från SD till ett i längden mer givande motstånd mot de tyranner som har Europa i sitt våld, och som är de som ligger bakom det fientliga omdanandet av Sverige. En kraft som SD inte har någon som helst lösning på, speciellt inte när man öppet tillber den zionistiska aspekten av tyranniet, och öppet nu anammar tyranniets kulturmarxistiska maktspråk.

Det är också här mycket underhållande att bevittna de upprörda känslor som mitt ideologiska och rättframma språkbruk resulterat i, där det verkar vara väldigt svårt att förstå att jag inte försöker tilltala eller vinna någon parlamentarisk opinion, besmittad av en utbredd neo-kommunistisk värdegrund som den är, utan att jag talar till det fåtal som fortfarande besitter principer och mod nog att utmana systemet i en revolutionär anda.

Jag instämmer och undrar då om det inte kan relateras till Åkessons ambivalens och beslut om att komma tillbaka. Min hypotes är att man hade en arbetsplan att gå efter som ej omfattade personärenden och istället lutade sig till att ogiltigförklara årsmötet i Sthlm stad. Men att Jimmie Åkesson, när han läser morgontidningen den första mars, fattar beslut om att komma tillbaka - och att personärendena därmed blir nödvändiga för att säkerställa så ingen utmanar honom i November.

Personligen lutar jag mig mot att de är både korkade och panikade. Konflikten som sådan är inte ny, därmed måste det också ha funnits tankar om hur man ska agera. Det är just Åkessons ambivalens om "ska jag tillbaka eller inte" som lägger till ett osäkerhetsmoment, tror jag.

Scrunton ger uttryck för samma tanke jag hade tidigare i relation till Karlsson, men särskilt Jomshof:


Hur kan ideologen Karlsson, men särskilt den engagerade läraren Jomshof bete sig som de gör mot svenska ungdomar, någon så ung som 16 år?

Istället för att med trygg självsäkerhet i den egna, förment vuxna och helgjutna värdegrunden närma sig ungdomar med vänlighet och en vilja att förstå och nå, samtala och inspirera - så hemfaller man till vildögd, gäll hatretorik.

Man demoniserar och nedsvärtar med alla medel ungdomarna, man karaktärsmördar och skandaliserar unga människor i början av sina yrkes- och privatliv. Man avhumaniserar och utsätter för fasciststämpelns inneboende fara när man legitimerar allt det hat och våld som redan riktats mot SDU, i ögonen på dem som bara söker ett alibi.

Mattias Karlsson saknar intellektuellt självförtroende och tror själv inte att hans tankefoster överlever i debattens friska luft utanför partikanslikuvösen.

Och Jomshof sviker sitt kall, istället för att vårda och leda, så går han lös på, mobbar och stänger han ut i kylan.

Ett SD som inte har en skyddsinstinkt mot svensk ungdom är ett moraliskt vakuum. Skäms.