Citat:
Ursprungligen postat av
Regulus
Från dina tidigare inlägg misstänker jag att det du kallar för "visionär nationalism" är något som skulle skrämma väljarna på flykten och trycka ner SD under 4% spärren.
Sedan tror jag iofs inte att SDU har riktigt samma åsikter i frågan som du har, alltså om vad som är "visionär nationalism".

Nej, jag och SDU delar långtifrån samma åsikter, däremot så tolkar jag SDU:s nationalism som i viss mån visionär, detta tillskillnad från SD-toppens reaktiva socialkonservatism som bara blickar bakåt och helt tycks sakna en vision på hur samhällsförfallet ska lösas. Det borde inte heller upplevas som särskilt konstigt att SDU får ofrivilligt stöd från nationalsocialister i den här falangstriden, då vi är de mest kompromisslösa sverigevännerna, som då självfallet kan visa vårt stöd till den part inom SD som gett prov på att vara mest genuina när det kommer till Sveriges intressen. Ungefär som SD toppens linje upprepat fått stöd av utomstående kommunister då de korrekt bedömt lojalisternas linje som den minst sverigevänliga.
Däremot så har jag inte heller hymlat med att jag för närvarande ser den parlamentariska vägen som en återvändsgränd, varvid hela SD projektet i nuvarande form blir en falskt opposition för att lura och dra till sig mångkulturskritisk opinion. Ingen lojalist eller påstådd massinvandrings kritiker har här heller kunnat svara på hur man kan kalla sig massinvandrings kritisk, om man samtidigt accepterar varje år av genomförd massinvandring? Finns det ens då någon mening, med tanke den demografiska utvecklingen, att vara stolt över att parlamentariskt krypande kan resultera i en justering av de framtida massinvandringsnivåerna? Ni har här inget svar, och det är både genomskinligt och patetiskt att bevittna.
Skulle SD däremot börja använda sina resurser till att börja ta den striden som faktiskt betyder något, d.v.s. den mot den neo-kommunistiska åsiktshegemonin och börja stå upp för svenskarna gentemot landets grövsta form av rasism, så skulle de möjligtvis kunna bli en kraft för framtiden. Det är dock något som är fullständigt otänkbart med den nuvarande neo-kommunistiska partiledningen, där det också är långtifrån säkert att SDU-toppen skulle vara mycket bättre.
Därmed så har jag inte heller några som helst betänkligheter när det kommer till att elda på den pågående konflikten, och lägga mitt primära fokus på att leda principfasta sverigevänner från SD till ett i längden mer givande motstånd mot de tyranner som har Europa i sitt våld, och som är de som ligger bakom det fientliga omdanandet av Sverige. En kraft som SD inte har någon som helst lösning på, speciellt inte när man öppet tillber den zionistiska aspekten av tyranniet, och öppet nu anammar tyranniets kulturmarxistiska maktspråk.
Det är också här mycket underhållande att bevittna de upprörda känslor som mitt ideologiska och rättframma språkbruk resulterat i, där det verkar vara väldigt svårt att förstå att jag inte försöker tilltala eller vinna någon parlamentarisk opinion, besmittad av en utbredd neo-kommunistisk värdegrund som den är, utan att jag talar till det fåtal som fortfarande besitter principer och mod nog att utmana systemet i en revolutionär anda.