Anser inte att Muhammed tillämpade fria viljans nyktra seende att disponeras fritt, utmed fri vilja och därmed förstånd för vilja behov som är att prioriteras.
Jag ser en särskild underkastelse och godtrogenhet gentemot de redan etablerade religionerna under Muhammeds levnad, varur han starkt inspirerades att plöja fåror för nyupprättade dogmer och mer levnadsregler som kom att bli traditioner, med klar underton att rädas gud, han upprättade skrämselmetoder och straffsatser vilket säger att han levde i en tidsanda där kuvandet för andeväsen var det grundläggande att beaktas.
Att islam rymmer sådan godtrogenhet inför andeväsen/änglar, som budskapar sig, tyder starkt på att fria viljan är helt undanträngd, i synnerhet när islam domineras av att placera dels Allah men astralprojektionernas objektifiering så pass starkt och så pass dominerande människans inre viljeförmåga att OMVANDLA sin vilja till konkret utvecklingsarbete i förmågan att skapa strukturer som förhåller sig omedelbart till männniskans fria vilja : det är tydligt att islam placerar människans vilja ganska långt bak i prioritetsordningen.
Förväxla nu inte blind lydnad, att ha konsoliderats till absolut maktsfär och därmed straffinstans och lovprisande gudsdyrkansmakt att stå på samma yta, det förpassar människan till att just inte uppodla egna viljan att äga rättigheten så länge gudsdyrkandet och straffinstansen består av samma rollinnehavare.
Muhammed blev snarare slav under rådande klaner och dynastier och antog mer den typiske handelsresandes retorik, i rikedomens ansamling.
Att islams främsta religiösa utövning består av re-citationer, redan det säger egentligen allt över hur kapad den fria viljan är där islam dominerar och kan eventuellt spegla vad i sin tur -muhammed hade att följa, blind och strikt åtlydnad och totalt åsidosättande av den mänskliga förmågan att förverkliga sig.
Huruvida historiska personskildringar av Muhammed är korrekta och i vilken grad de är reviderade att anpassas islams utopiska hierarkiska uppbyggnad, den är toppstyrd.. det t vistar ju de lärde om, under sina livstider, utan att ha kommit fram till mer än en Muhammed vilken förespråkade bl.a polygam familjebildning, således var han slav under köttet i vilja att förädla en väldigt märklig slags sexism under trycket av pålågande andebesvärjelser och skapade märklig slags böneteknik ur detta.
Det är mer vidskeplighet, och frågan är då om vidskepliga personer tillämpar fri vilja eller är förslavade av desillusionsartade svårare psykiska tillstånd, givetvis sett i den kontext som 600-talet hade att komma med, men det hänger liksom med in i också detta milleniet, och ses då som rätt så makabert i sina delar.
Att välja sin ofrihet av egen fri vilja, jaa.. okej, det finns masochister, masochister brukar väl hävda sig uppnå högsta friheten i att full tut kuva sig så djupt det bara går och nöja sig med att ha fått sin fria vilja borttagen bestulen och frånvarande. ATt utgöra ett redskap "åt gud" , det r vl kontentan i hur man kan tolka muhammeds "läror" att ugöra fria viljeakter, när vi talar om böneritualismens alla tvingande passager med tvångsartad illusion av att "man MÅSTE be" särskilda tider, särskilda rundor, med kompassinställning, och dito ganska svårartade föreställningar om vad som händer om man nu inte följer anvisningar blint.
Ja det tyder på att han var underkastad sin tids mycket stränga gudsdogmatiska förslavande.
Det blir ofta en romantisk patos över allt gammalt antikt, när man sitter med komfortens underbara lättsinne, att betrakta gamla skrifter, jag tror iofs knappast att muhammed var mer än fången i köttets förslavande. I det återfinns inte mycket av fri vilja.
Inte så länge det formuleras som att gudsböedjandet är att ses som en LAG. Snarare outhärdliga förhållande, där han kan tänkas ha förnimt en snarare inre stilla vädjan om att hellre förinta den tvångsillusion som väl drev honom rätt så hårt och förpassade honom till internatlisering där andebesvärjelserna blev så kompakta. Vittnar om svår ångest.
Att lida i ångestens fångenskap har ju ingenting med fri vilja att göra, det är ju ett svårt lidande i fångenskap. Utöver det följde han glatt de handelsekonomiska premisserna och fogade sig gladeligen åt rikedomsansamlare i att förhöja förmögenhetens salighet (materialism, en ytterligare hård bi ding till ofrihetens begär att ej kunna förmå mer än förstärkning av sådan platt livssyn, istälelt för att lyfta folk ur materialismens dåtida hårdare premisser, det klarade han aldrig, eftersom girigheten är ganska påtagligt synbart framträdande... )
Idag idealiserat in absurdum, men allt förtäckt av religiösa tomgående mantranden, som verkar ha upprättats för den mer swvårartade vidskeplighetens skull, om att slippa plågorisen i huvudet och cirkulerande omkring hans föreställningsvärld. Så man kanske av ömkande att se det som att det var synd om Muhammed, man så gärna försöker efterlikna hans leverne. Att göra så, är att slänga sin fria vilja ombord och säga hejdå till kreativt tänkande. När man nu tror så idogt på att Muhammed hade "visdomen att ha guds omedelbara uppmärksamhet" , det är ju också ett sätt att omskriva psykiskt lidande det.
