SD utesluter Kasselstrand med flera, vad betyder detta för partiets utveckling?

Alternativet hade varit att partiledningen, framförallt Karlsson, taggade ner sitt sjukliga kontrollbehov, respekterande interndemokratin, och lät både Kasselstrand och Hahne hållas.
Och vill de bekämpa höger-falangen i partiet så fine, gör det, men gör det med demokratiska medel.

SD är inte längre ett litet futtigt 1% parti, det är ett 15-20% parti med 17000 medlemmar. Då håller det inte att behandla partiet som en egna personliga leksak som man kan göra precis vad man vill med. Bryta alla regler osv.

Karlsson började som jag tidigare sagt jättebra, han gjorde i sig bra i tv-rutorna, han ingav mig och de flesta jag känner med ett stort förtroende, ingen trodde längre att SD stod och föll med Jimmie Åkesson.
Men så händer detta, Karlsson drar av sig masken och visar sig vara fullfjädrande spritt språngande Arnstads-galen. Fascist hit och dit, rasiter dit och hit. Han behöver be om ursäkt och tagga ned. Då kan detta kanske fortfarande räddas.
Annars lutar det åt krig eller partisplittring tills en ersättare som kan ena sidorna presenterar sig. Kanske Björn Söder eller Jimmie Åkesson fortfarande kan stiga fram som enande krafter.

haha är det damage control Jomshof och Karlsson sysslar med senaste dagarna tycker du? verkligen?

Inte för att Hahne eller Kasselstrand heller utövar damage control precis, men de ska ju uteslutas på ett maktfullkomligt och odemokratisk manér så det kan man självklart inte begära av dem heller.

Ja man beskyller Hahne och Kasselstrand för brist på lojalitet när de demokratiskt vann Stockholm. Att tyst se på när Buss Mia tar makten i kommun är snarare förräderi.

Du och jag står mycket långt från varandra när det gäller världsbild. Din världsbild är svart-vit - det är inte min.

Sett genom dina glasögon finns det tydligen bara två (2) tillstånd i ett parti. Antingen så är det stenhård kadaverdiciplin a la Reinfeldt, där riksdagsgruppen en masse lojalt och kuvat tillskyndar Reinfeldts överenskommelse med MP och partiets medlemmar körs över - eller så råder *det enda* alternativa tillståndet, som är "kaos och anarki".

Sett genom mina glasögon, så tappade moderaterna f.ö. "en massa röster" i riksdagsvalet 2014... just pga Reinfeldts maktfullkomliga grepp om partiet, som gjorde det möjligt för honom att sluta överenskommelsen med MP... vilken illustrerar risken med att ett parti styrs av en despot, som inte är någon upplyst despot.

Jag tror inte Åkesson kommer att återhämta sig utan kommer nog att avgå inom en snar framtid och tanken är då att Karlsson eller Jomshof ska ta över.
Och det är väl det här dom är rädda för, att någon ska utmana om partiledarposten. Då är det bättre att göra sig av med alla tänkbara motståndare innan ny partiledare ska väljas.

Kasselstrand anses nog som ett stort hot.

Så är det, men de gör honom själva större än han är genom sin överdrivna rädsla för honom.

Inte ens jag vill se Kasselstrand som partiledare.

Och innan Karlsson började bete sig som en stalinistisk utrensare och Arnstadare så hade jag till 100% velat se honom, eller någon annan i Fyran ta över efter Jimmie ifall han avgår till hösten.

Att Jimmie Åkesson avgår till hösten, eller riskerar att göra det, tror jag också är den egentliga orsaken till utrensningarna.

Det jag tror du missar är att den sorts repressiv maktutövning du förespråkar bara är möjlig när åsiktspluralism går att undertrycka.

Med Flashback, Twitter och Facebook så hade Stalin aldrig kommit till makten.

Den italienske populisten Beppe Grillo fick 25% i italienska parlamentsval, från nästan ingenting några månader innan valet. Han BOJKOTTADE tidningarna och utgick från sin blogg som plattform in i sociala medier.

Det är detta mossiga SD inte förstår - den egna rörelsens osårbarhet och styrka. Men också att samma funktioner av etablissemangsförakt som gör partiet osårbart har en akilleshäl - det finns inga normerande informationsmonopol längre.

Precis mitt intryck. Om man inte vetat att det var Åkesson som är den SD-topp som knaprar anti-depressiva så hade jag trott att det var Karlsson. Kanske i kombination med begynnande alkoholmissbruk, vilket skulle kunna vara en orsak till de nattliga Facebook-inläggen utan all vett och sans.

Pluralism uttrycks mellan partier. Inte i partier. Grillo är diktator i sitt parti. I Spanien har Podemos ledning i det närmaste diktatorisk kontroll.

Stora partier som funnits länge med stark maktbas, vars ledning har hegemonisk kontroll över utvecklingen och ett stort väljarstöd, kan unna sig lyxen av en livlig intern debatt och även viss intern opposition. Detta kan vare sig SD eller Grillo eller Podemos.

OM SDU-falangen helt otroligt skulle vinna pågående strid, skulle den införa samma diktatur, som ”Stalin” Karlsson gjort, för att försvara sin makt och sin ideologiska framtoning. Partier är inga diskussionsklubbar. Partier är verktyg i makt- och intressekamp.

Ja, det är som att ställa upp ett falskt dilemma mellan en fullständigt kravlös flumskola och Stig Järrels Caligula i Hets.

Hur var t ex Jomshof som omvittnat god lärare? Dominerande han eleverna till att svälja ett budskap de inte verkade vilja ta till sig, i kraft av sin auktoritet och maktställning - eller lyckades han resonerande och pedagogiskt övertyga dem om att det han hade att lära var intressant och vederhäftigt? Vilket i sin tur gav honom en pondus och inflytande.

Intressanta uppgifter i DN som jag inte sett kommenteras:
Att Mattias Karlsson inte ser värdet i internutbildning är inte så svårt att förstå eftersom alla ändå ska fråga honom vad de ska göra, men vad pengarna används till istället framgår inte av artikeln.

Delar uppfattningarna. En stel partiledare - har nån nånsin sett denne Karlsson skratta?

Han påminner mycket om moderaterns Bo Lundgren. Kunnig, tråkig och gravallvarlig. Och det gick inte så bra, som bekant.

Jag undrar om partiledarskapet i SD rentav är överskattat idag. För svenskar som tröttnat på invällningen och politikernas förakt för sina väljare, så räckte det att SD tog utmaningen, och gick i bjärt opposition, och blev det som idag kallas "det enda oppositionspartiet".

Åkessons frånvaro har inte påverkat partiet negativt, opinionen fortsätter uppåt. Man kan inte frånta JÅ hans historiska roll, en konsekvent rak hållning, kopplat till hans 'mjuka' personlighet. Idag tror jag det kvittar. SD är numera ett nästintill självspelande piano, iaf så länge 7partiet begår fortsatt politisk harakiri i sitt inmålade hörn. Om något, så tror jag att en 'soft' (efter Åkessons ev sorti) ny partiledare kanske skulle ge ännu bättre utdelning i valmanskåren, och då är inte stel-ego-Karlsson rätt man. Där har jag Jomshof minst ett trappsteg högre (även om han gjort bort sig nu), och även Söder. Jag vill inte ha en självgod karriär-potentat á la Reinfeldt i täten för SD. Karlsson har alla förutsättningar att bli en kopia.