Citat:
Ursprungligen postat av
oyto
Jag har också kommit att se SD ur ett instrumentellt perspektiv - att det räcker bra om de bara växer, för att på så vis utgöra städet till den samhällsekonomiska hammaren som tvingar fram förändringar hos de övriga partierna. Det är inte SD som ska göra't - utan tvinga andra att agera.
Ett stort, idé-dött parti som inte lockar men inte heller skrämmer och har fullgjort sin mission när de "riktiga" partierna skrider till verket är en sådan katalysator. Jag har för mig att du nämnde en nivå på 8% för SD i ett scenario där invandringsfrågan inte längre var ett monopol och många väljare kunde återgå till sina ursprungspartier.
Ja, jag inbillar mig att de, efter att de "riktiga" partierna har lagt om kursen, kommer att ligga kvar och guppa som en gatekeeper med ett absolut golv i trakten av riksdagsspärren. Om sjuklövern sköter sig exemplariskt behöver det inte bli mer än så. Om de halkar tillbaka in i idealismen växer det varnande fingret SD i motsvarande grad.
Citat:
Jag menade istället att SD:s roll var att i ett ohjälpligt stökigt, multietniskt Sverige bli ett Svenskt Folkparti i Sverige istället för Finland. Ett parti som representerar sin folkgrupp på det sätt som är normalt i mångkulturella statsbildningar.
Detta parti för svenskar plus de invandrare som gillar ett europeiskt Sverige, präglat av svenskar såg jag till skillnad från dig som ett potentiellt statsbärande parti, liksom en gång S.
Ett S som förnekat existensen av en arbetarklass hade dock förstås inte blivit det S vi känner och ett SD som inte ser det svenskarna som en likvärdig komponent i ett mångetniskt Sverige har heller ingen riktigt bärande funktion.
Att minska invandringen och hitta på ett nytt-lager-på-löken i form av en svensk medborgaridentitet klarar ju FP säkert lika väl som SD.
Med utvecklingen vi ser hoppas jag mer på ditt scenario på 8% än mitt på 30+% - för ett auktoritärt SD som med demokratiförakt tar sig an värvet att hamra in sin svenska entitet efter Mattias Karlsson godtycke, betackar jag mig för.
Jag tror att vad de flesta SD-väljare önskar sig är att vrida tillbaka invandringspolitiken sisådär 25 år och landa i samma bollpark som övriga Skandinavien, men nu är Sverige så långt in på fel väg att det lär behövas mer än så. Ett Sverige som slutligen landar i dansk migrationspolitik om 10 år är alltjämt ett Sverige som lever med sviterna av all idioti som föregick normaliseringen. Det är väl egentligen den stora frågan som hänger i luften. Ett rejält omtag i migrationspolitiken är inte längre undvikligt, det är bara en tidsfråga, men baksmällan efter firandet blir inte trevlig att vakna med, ty vad ska man göra med sopberget som redan är?