Filmprojekt 2: Akira Kurosawa
#5 The Hidden Fortress (1958)
Imdb
Två slashasar, i brist på bättre ord, lyckas fly iväg från ett slavuppror och hamnar ute i vildmarken. Militära makter överallt hindrar dem från att ta sig säkert hem till deras hemstad. Av en slump råkar de stötta på en skicklig general och en prinsessa som är fast bakom fiendens linjer. Men de två sluskhögarna vet inte om den främmande mannen och kvinnans rätta identitet. I sällskap med dessa så ska de ta sig förbi fienderna. Som betalning för deras hjälp ska de få massvis med guldtackor som de bär gömda i vedträn. Men att ta sig förbi fiendens linjer är lättare sagt än gjort.
Det här är en betydligt mer lättsam äventyrsunderhållning som Kurosawa bjuder på. Det enda övergripande temat jag kan se i filmen är girighet för guld och ekonomisk vinning samt lojalitet. Det förstnämnda representeras av de två oduglingarna som kivas och bråkar med varandra om vem som ska ha guldet och det sistnämnda får vi se ett ypperligt exempel på när Toshiro Mifune i rollen som general Rokurota Makabe gör allt vad han kan för att skydda prinsessan Yuki (Misa Uehara).
Den stora frågan är huruvida skådespelarna överspelar eller inte. Mifune gör faktiskt den bästa prestationen, om ändock lågmäld. Istället riskerar Misa Uehara som prinssessan att gränsa över till överspel. Dock kan man kanske acceptera det när hon ändå ska gestalta en tonårsprinsessa. Lite upprorisk, rebellisk ger hon sken av. När de två nollorna (Kamatari Fujiwara och Minoru Chiaki) bråkar med varandra så är det lätt hänt att det uppfattas som fjantigt och nästan barnsligt. Samtidigt så är det de, tillsammans med prinsessan, som skapar känsla och gör filmen personlig, något som man kanske saknade i
Throne of Blood.
Fotot är bra. Ska tydligen ha varit Kurosawas första widescreen-film och formatet passar honom utmärkt. Bergsklipporna och ravinerna ser mäktiga ut. Slavupproret tidigt filmen är närapå episkt och storslaget. Musiken fungerar också mycket bättre än vad den har gjort i tidigare Kurosawafilmer.
George Lucas är kanske en av de främsta fansen till Kurosawa och hans inspiration till
Star Wars går ganska tydligt att spåra i den här filmen. Dels att vi får se berättelsen från de lägsta karaktärernas synvinkel. De två oduglingarna i Kurosawas film är utbytt mot de två robotarna i
Star Wars. Grundhandlingen är också densamma: en prinsessa fångad bakom fiendernas linjer som ska försöka ta sig tillbaka till sitt eget rike, samtidigt som hon blir beskyddad av en manlig krigare. Toshiro Mifunes oerhört skickliga general byttes dock ut mot den unga oprövade hjältekaraktären Luke Skywalker samt att Hans Solos karaktär verkar vara ett eget påhitt av herr Lucas.
Ett till mästerverk igen? Ett starkt ord men likt förra filmen kan jag inte hitta något att klaga på, det skulle väl vara att filmen är Kurosawas hittills mest lättsamma underhållningsfilm med fokus på äventyr och action. Underhållningsmässigt är den nog den bästa samurajfilmen hittills av Kurosawa men den saknar den tyngd som de andra filmerna har som han har gjort inom samma genre.
Betyg: 4.5/5
. 
