Citat:
Ursprungligen postat av
Tony Clifton
Egentligen borde man kanske försöka kapa demokratibegreppet istället för att säga sig vara emot demokratin (läs: demokraturen).
Givetvis. Dessutom är det inget problem att t o m ha det som brukar kallas "direktdemokrati" med medborgarinitiativ och allt, så länge man har nationalistiskt agendasättande journalister. Vi bör sikta på att på sikt byta ut kulturmarxisterna på redaktionerna mot nationalister. Byta ut judiska massmedieoligarker (Goldmah-sachs, Schibstedt, Bonnier mfl.) mot nationalistiska europeiska diton. Jag tror att det är totalt omöjligt att idag få till ett styre . Det blir lite som att tjurskalligt nog ta med sig en gammal rostig och omodern musköt till en strid gentemot moderna amerikanska stridsvagnar, bara för "Såhär stred de gamla karolinerna!". Tiderna förändras och vi måste förändras med dem. Släpp korporativismen (i vart fall i opinionsbildningsarbetet) och tala istället om att vi är mer demokratiska än Sveriges nuvarande sjuklöverregim som föraktar folket och dess vilja, vilket visat sig genom decemberöverenskommelsen.
NMR har ju förstått detta:
Citat:
En organisation som söker att bli denna starka kraft måste gå tillbaka till – och finna styrka i – de gamla ideal, tänkesätt och handlingsmönster som en gång gjorde rasen stark; ära, hierarki, disciplin och trohet. En sådan organisation måste följa ledarprincipen och vara fast organiserad. En sådan organisation kan inte betraktas som särskilt ”demokratisk”, åtminstone inte om man jämför den med dagens släta pacifistiska partier.
Men
att vi inte har någon utvecklad demokrati i organisationen idag innebär inte att det kommer att råda diktatur i den nya stat vi ämnar bygga när vi har befriat Norden.
[...]
ANTIDEMOKRATER?
Vi anklagas ständigt för att vara antidemokratiska. Man påstår i medierna att vi vill införa diktatur – detta, menar man, eftersom vi är nationalsocialister, eller nazister som man föredrar att kalla oss – och man sätter likhetstecken mellan nationalsocialism och diktatur.
Sanningen är den att vi nationalsocialister vill leva i ett samhälle där det existerar rättssäkerhet och där medborgarna har medbestämmanderätt. Och där det existerar yttrandefrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet.
Vår inställning till begreppet demokrati är dock problematisk, detta först och främst på grund av att ordet demokrati har blivit synonymt med det nuvarande dekadenta, av sionister styrda, systemet i västvärlden och allt vad detta står för.
När man som nationalsocialist tänker på det nuvarande s.k. demokratiska systemet blir man lätt illamående. Det är symbolen för allt det vi är emot, allt det vi vill bekämpa. Då är det lätt hänt att det ibland händer, t.ex. på demonstrationer, att en del av oss kan få för sig att ropa slagord som ”krossa demokratin” även om det är ogenomtänkt och innebär att icke insatta åhörare som hör detta missuppfattar det och tror att vi menar att vi vill ta bort friheten och införa diktatur, vilket inte är sant.
Att ropa slagord som ”krossa demokratin” eller ”död åt demokratin” är att i praktiken servera riktiga idiotargument åt våra fiender – och det vill vi absolut inte.
DAGENS ”DEMOKRATI”
Vår starka reaktion mot den så kallade demokratin är dock helt naturlig.
Begreppet demokrati befinner sig i ständig förändring. Detta begrepp betyder idag något det absolut inte betydde för 100 eller 50 år sedan. Det betyder även olika saker i olika länder. Mycket få människor som levde för hundra år sedan hade stött demokratin om de då fick reda på att ordet exempelvis skulle innebära en massinvasion av rasfrämlingar och att vårt eget folk skulle trängas undan i sitt eget land, eller att det skulle inbegripa rätten för transsexuella att ha orgieliknande festivaler på våra gator, att det skulle leda till allmänt moraliskt förfall, hedonism, att pornografi och våldsfilmer skulle överskölja landet och så vidare.
Förändringarna har skett stegvis och endast på så sätt har man fått folket att gå med på detta, och så har detta förstörelseverk som av våra fiender kallas för demokrati kunnat åstadkommas.
I dagens Sverige har ordet demokrati kommit att användas i systemets propaganda för allt man vill åstadkomma. Således är det idag t.ex. en demokratisk rättighet att två homosexuella får gifta sig och adoptera barn.
Att vara emot homosexualitet som fenomen är idag likställt med att vara ”antidemokratisk”.
Överhuvudtaget tenderar man i sin propaganda att beteckna allt som odemokratiskt eller antidemokratiskt som på något sätt ifrågasätter den nuvarande utvecklingen.
https://www.nordfront.se/framtidens-styre.smr
Som nationalister (med det menar jag allt från nytillkomna SD-moderater till NRM) bör vi påpeka att vi är demokrater, vill bryr oss om vårt folk och vill givetvis att det ska kunna rösta bort odemokratiska (dvs folkskadliga) politiker. Huruvida vi anser att gemene man är högst okunnig eller ej är som sagt ointressant, då vi bara behöver kapa och "nationalisera" de befintliga PK-strukturerna, så att vi får en PK-nationalism snarare än PK-kulturmarxism. Dogmer som stärker vårt folk snarare än att bryta ner det.
Jag anser också att man bör klippa banden till nationalsocialismen, Hitler, fascism m.m. eftersom våra fiender svärtat ner dessa begrepp så totalt. Istället bör man påpeka att det inte är vi som är besatta av nazismen (dvs ungefär "allt som är ont"), utan våra fiender. Denna artikel är väldigt intressant i sammanhanget:
http://www.motpol.nu/danielfriberg/2015/03/20/identitar-vardegrund/
Tycka vad man vill om Fribergs kopplingar till Brinkmann, men i sak har han, som jag ser det, helt rätt i att Willingers idéer är vägen framåt. Ortodoxi leder ingen vart, och NSDAP insåg själva detta när man oortodoxt och chockerande nog kallade sitt antikommunistiska parti för ett "arbetarparti" och anammade den blodröda färgen. Så länge man inte (likt SD-ledningen) urvattnar partiet/organisationen INTERNT så är anpassning efter moderna tider och dogmer bara positivt.
Hade Hitler levt och verkat idag istället för under första halvan av 1900-talet så hade han kallat sig för "nationaldemokrat" eller något dylikt, snarare än "nationalsocialist". "nationalsocialism" var lika oortodoxt och chockerande för antikommunisterna på sin tid som "demokrat" är för många i de mer radikala lägren inom västerländsk nationalism. Vad man kallar sig för är mest en fasad, ungefär som att man klär sig anständigt inför arbetsintervjuer och inte petar sig i näsan framför folk. Det viktigaste är att man inte tummar på de eviga principerna bakom biologisk nationalism (i motsats till kulturnationalism). Dessa principer måste ges en modern form (språkbruk, institutioner etc) för att inte förkastas såsom "kufiska" eller rentav "onda".
