Är muslimer rädda för muslimer eller för Allah?
Jag ser på TV att (analfabeta och med lossnade tänder) krigande muslimer svär att jaga och döda alla muslimer (hundar, otrogna) som inte hjälper just deras sekt/klan - rekryteringstaktik. Nästa kanal ser jag rädda muslimer som svär trohet till en viss grupp / politiskt system i hopp om att slippa straff - och det är denna världs straff de är rädda för och inte helvete/paradis-straffet efter döden. Det är en intressant cirkel de skapar; förtryckarna blir förtryckta och tvärtom. Man måste svära trohet till dem som påstår sig vara sanna muslimer och som har vapen och samtidigt är det såklart fattiga män redan i krig vill rekrytera fler till sin arme och hotar med blint religiösa dogmer om straff mot dem som inte deltar i deras sida i heliga krig. Notera att de två psykologierna överlappar: när du blivit skrämd till att svära trohet och bli krigare så är det sannolikt att du, av egna överlevnadsintressen, försöker rekrytera mer folk till din sida. Och den som svär på Allah att han tror sig vara på rätt sida i det heliga kriget betraktas av övriga muslimer som "en kille med vapen vars religiösa dogmer orsakar honom att döda dem som inte håller med honom". De överlappar alltså och behöver ingen autentisk gudomlig inblandning för att fortsätta rekrytera folk. Det är ju inte så mycket mer om att en SS-soldat tidigt i livet fick två val: dö eller stöd Hitler. När han väl var i krig rekryterade han fler folk in i kriget genom att påstå sig vara helt övertygad och nämna att han har ett vapen han tänker använda på dem som inte håller med honom. Vips så är han precis som mannen som rekryterat honom, och hans rekryter går sedan ut och rekryterar ännu fler...
Är muslimer ärligt talat - någon av dem - rädd för Allah (det läggs ju viss repetition kring att 'bara frukta Allah' i Koranen)? De påstår ju sig vara rädda för Allah, men hur troligt är det att männen är rädda för en osynlig allsmäktig Gud (som verkar hyffsat svårförstådd och frånvarande/långt borta) än en riktig pistol med ett riktigt hot? Rädsla tycks ju väckas mer av alla hot som slängs runt i TV och säkert i jihadist-twitter, dvs rädsla för riktiga personer med riktiga vapen som dödat på riktigt för att få fler på sin sida i kriget de deltar i. Sedan är det lockande för nybörjarmuslimerna att hålla med - det har aldrig varit svårt att hålla med en kille med en pistol som vill döda dig om du inte gör som han säger. Och om nybörjarmuslimerna vill säkra sin plats som motståndare till hundarna och de otrogna börjar de rekrytera folk med samma hot, samma metallföremål och samma religiösa dogmer som låter åhöraren veta att killen kommer avfyra sin pistol sekunden du börjar dra dig ur hans arme. Ett lätt sätt att få en privat arme med andra ord.
Tycker jag gjort misstanken uppenbar i vad krigförande muslimer är rädda för, då det ena är en osynlig Allah och den andre samma gamla hot som funnits sedan urminnes tider.
Är ni muslimer som läser detta verkligen mer skräckslagna av Allah än av killen framför er (på skärmen) med pistol? Är jag en dålig muslim om jag är mer benägen att få igång mina adrenalinkörtlar över hotfulla rekryterare till krig som har vapen än Allah?
Bonusfrågan är: om skräck i Allah är allt som krävs - varför tar krigsrekryterarna lite av detta Allahs skräckmonopol och sätter det i sina egna händer? Behövs det och är inte de ute på hal is när deras rekryteringsmetod är skräck Allah redan utnämnt som sitt.
Det är inte total skräck i Allah som leds i rätt vägar genom (skräckexperterna) krigsrekryterarna; det är total skräck i krigsrekryterarna som gör att ens hjärna stängs av och man inbillar sig att fenomenet är Allahs vilja eller något sådant.
Eller så kan ni bara svara på trådens titelfråga.
Jag ser på TV att (analfabeta och med lossnade tänder) krigande muslimer svär att jaga och döda alla muslimer (hundar, otrogna) som inte hjälper just deras sekt/klan - rekryteringstaktik. Nästa kanal ser jag rädda muslimer som svär trohet till en viss grupp / politiskt system i hopp om att slippa straff - och det är denna världs straff de är rädda för och inte helvete/paradis-straffet efter döden. Det är en intressant cirkel de skapar; förtryckarna blir förtryckta och tvärtom. Man måste svära trohet till dem som påstår sig vara sanna muslimer och som har vapen och samtidigt är det såklart fattiga män redan i krig vill rekrytera fler till sin arme och hotar med blint religiösa dogmer om straff mot dem som inte deltar i deras sida i heliga krig. Notera att de två psykologierna överlappar: när du blivit skrämd till att svära trohet och bli krigare så är det sannolikt att du, av egna överlevnadsintressen, försöker rekrytera mer folk till din sida. Och den som svär på Allah att han tror sig vara på rätt sida i det heliga kriget betraktas av övriga muslimer som "en kille med vapen vars religiösa dogmer orsakar honom att döda dem som inte håller med honom". De överlappar alltså och behöver ingen autentisk gudomlig inblandning för att fortsätta rekrytera folk. Det är ju inte så mycket mer om att en SS-soldat tidigt i livet fick två val: dö eller stöd Hitler. När han väl var i krig rekryterade han fler folk in i kriget genom att påstå sig vara helt övertygad och nämna att han har ett vapen han tänker använda på dem som inte håller med honom. Vips så är han precis som mannen som rekryterat honom, och hans rekryter går sedan ut och rekryterar ännu fler...
Är muslimer ärligt talat - någon av dem - rädd för Allah (det läggs ju viss repetition kring att 'bara frukta Allah' i Koranen)? De påstår ju sig vara rädda för Allah, men hur troligt är det att männen är rädda för en osynlig allsmäktig Gud (som verkar hyffsat svårförstådd och frånvarande/långt borta) än en riktig pistol med ett riktigt hot? Rädsla tycks ju väckas mer av alla hot som slängs runt i TV och säkert i jihadist-twitter, dvs rädsla för riktiga personer med riktiga vapen som dödat på riktigt för att få fler på sin sida i kriget de deltar i. Sedan är det lockande för nybörjarmuslimerna att hålla med - det har aldrig varit svårt att hålla med en kille med en pistol som vill döda dig om du inte gör som han säger. Och om nybörjarmuslimerna vill säkra sin plats som motståndare till hundarna och de otrogna börjar de rekrytera folk med samma hot, samma metallföremål och samma religiösa dogmer som låter åhöraren veta att killen kommer avfyra sin pistol sekunden du börjar dra dig ur hans arme. Ett lätt sätt att få en privat arme med andra ord.
Tycker jag gjort misstanken uppenbar i vad krigförande muslimer är rädda för, då det ena är en osynlig Allah och den andre samma gamla hot som funnits sedan urminnes tider.
Är ni muslimer som läser detta verkligen mer skräckslagna av Allah än av killen framför er (på skärmen) med pistol? Är jag en dålig muslim om jag är mer benägen att få igång mina adrenalinkörtlar över hotfulla rekryterare till krig som har vapen än Allah?
Bonusfrågan är: om skräck i Allah är allt som krävs - varför tar krigsrekryterarna lite av detta Allahs skräckmonopol och sätter det i sina egna händer? Behövs det och är inte de ute på hal is när deras rekryteringsmetod är skräck Allah redan utnämnt som sitt.
Det är inte total skräck i Allah som leds i rätt vägar genom (skräckexperterna) krigsrekryterarna; det är total skräck i krigsrekryterarna som gör att ens hjärna stängs av och man inbillar sig att fenomenet är Allahs vilja eller något sådant.
Eller så kan ni bara svara på trådens titelfråga.