Citat:
Ursprungligen postat av
VonFanderblad
Tyvärr (?) är inte historiker någon skyddad titel och vilken charlatan som helst kan med andra ord kalla sig historiker. Det vet jag, som historiker... och rockstjärna.

I normala länder brukar man inte ses som verksam inom ett akademiskt område eller inom en forskning om man aldrig har läst ämnet och aldrig har sysslat med forskning inom området. Det spelar ingen som helst roll om titeln är skyddad eller inte. Det gäller även många andra yrkesområden som inte har skyddade yrkestitlar, d.v.s. det ses som märkligt att hävda att man är t.ex. sopåkare om man aldrig har sysslat med sopåkning eller något annat som är kopplat till sophantering.
Sedan vet jag av erfarenhet, efter att ha läst en del humanistiska ämnen och samhällsämnen, som t.ex. historia, vid Stockholms universitet att det just i Sverige inte krävs någon koppling till mer vetenskaplig forskning eller ens intellektuell hederlighet för att t.o.m. få undervisa och skriva kurslitteratur. Det är inte minst uppenbart när man tar del av de politiskt påtvingade kursdelarna med genuspseudovetenskap, där inte endast all form av vetenskaplighet lyser med sin frånvaro, absoluta påståenden helt saknar några som helst källor och påståendena dessutom redan utifrån allmänbildning är orimliga och att de inbördes inte ens är logiskt sammanhängande (d.v.s. de är helt enkelt korkade och mentalt efterblivna). Denna tendens blir ännu mer uppenbar inom ämnen där det ännu lättare går att tillämpa vetenskaplig metodik och det utifrån denna metodik finns omfattande empiriskt grundade forskningsresultat inom internationell forskning (inte minst från USA), som t.ex. inom kriminologi (jag råkade igår läsa en del gammalt svenskt material från utbildningen innan jag skickade det i pappersinsamlingen).
Förutom den politiska detaljstyrningen av svenska högskolor och universitet för att förhindra mer seriös samhällsforskning som skulle kunna tänkas ge oönskade resultat istället för de förutsägbara och önskade resultaten från pseudovetenskap och intellektuellt ohederlig "forskning", så blir en konsekvens att jag förmodligen inte är den enda vetenskapligt lagda, av samhällsforskning genuint intresserade och generellt högbegåvade (förvisso är det ytterst få som har lika hög begåvning som jag, men andra egenskaper spelar ju också in, inte minst de två jag nämnde) ger upp redan under första året, då nivån på undervisningen och undervisningsmaterialet är så häpnadsväckande lågt inom många områden (möjligtvis inte just inom historia, om vi bortser från genusdelarna) att man vill gråta och man samtidigt blir medveten om att det kanske inte finns någon möjlighet att bedriva seriös forskning i Sverige inom dessa områden. En liknande avskräckande effekt på alla mer begåvade och talangfulla lär redan i sig göra en hel del för att behålla den intellektuellt extremt låga nivån. Sedan kommer samma regims politik med att rensa ut ämneskunskaper, matematisk förståelse och vetenskapligt tänkande från grund- och gymnasieskolan också garantera den låga nivån. Detta kommer även att drabba de naturvetenskapliga och tekniska utbildningarna. Ja, det har ju redan gjort det, vilket märks bl.a. av de allt längre förberedande kurserna inom matematik för att försöka kompensera för studenternas bristande förförståelse och förkunskaper. Förr eller senare når man ett tak där det börjar bli omöjligt att ens längre försöka arbeta upp studenterna till de förkunskaper som krävs för ämnet.
När det gäller historieämnet, så är det inte där jag har mest slagits av infantiliteten och vetenskapsfientligheten, förutom då genustramset, men däremot har jag reagerat på nedmonteringen av den svenska latinundervisningen. I många andra EU-länder går det att läsa latin ända från grundskolan till högskolan, samt en del länder har t.o.m. 1-2 terminers latinstudier som krav för att få läsa helt andra ämnen, som t.ex. läkarutbildningen. I Sverige har latinundervisningen väl försvunnit helt inom grundskolan och den finns väl inte heller på de flesta håll som tillval ens på gymnasienivå? Jag minns hur de tänkte lägga ned alla kurser i latin även på bl.a. Uppsala och Lunds universitet, vilka endast räddades av privatdonationer. Min undran är så klart om man i Sverige har några som helst planer på att ens bedriva forskning inom större delen av Sveriges och Europas historia, för det går väl knappast i någon högre mån utan att behärska latinet?
I vilket fall som helst kommer det i framtiden förmodligen finnas få eller inga verkliga svenska "historiker" som är värda att överhuvudtaget bekanta sig med, precis som det inte lär finnas sådana svenskar inom de flesta andra forskningsområden heller. De allt färre svenskproducerade vetenskapsartiklarna inom många akademiska områden som publiceras i internationella facktidningar med peer review, svenska skolans allt tydligare haveri och bottenplacering bland alla någorlunda likvärdiga länder, samt Sveriges uteslutning från det europeiska samarbetet mellan ett 30-tal länder för kvalitetskontroll av högre utbildning på grund av Sverige flera års oförmåga att nå upp till minimikraven är alla bara notervärda etapper i landets utveckling bort från den internationella forskningen och den högre utbildningen. Kort sagt, Arnstad är förmodligen ett bra exempel på den framtida svenska "historikern" (minus eventuell psykisk sjukdom).