Allt vad heter oändligheter eller singulariteter borde förkastas inom Fysiken!

Du måste hålla isär oändligheter från singulariteter då betyder helt olika saker:

1. Vi kan anta att universum är oändligt stort och att det finns lika många galaxer som det finns decimaler till talet pi. Då är det oändligt på riktigt, det uppstår inga orimligheter och allt är frid och fröjd bortsett från att vi aldrig kan veta om det verkligen är sant.

2. Vi kan anta att ett svart hål är en singularitet där all massa är samlad i en central punkt med oändlig densitet. Men densitet är endast ett härlett mellanvärde för att använda i fortsatta beräkningar. Matematiken ledar ändå till integrerade slutvärden i form av ändlig massa och ändlig gravitation sett från en godtycklig punkt utanför schwarzschild-sfären. Om vi istället betraktar det svarta hålet som ett partikelmoln så är den totala massan eller gravitationen summan av varje enskild partikels massa eller gravitation. Båda modellerna ger samma svar, trots att den senare inte någonstans beror på densitet eller något annat oändligt värde.

Tack för svar!

Men, låt oss ta det ett snäpp till;
Någonting som inte går att påvisa existerar väl inte heller enligt den vetenskapliga metoden?

Tack för svar!

Men, låt oss ta det ett snäpp till;
Någonting som inte går att påvisa existerar väl inte heller enligt den vetenskapliga metoden?

Så i sammanfattning så behåller man oändligheter och singulariteter för att det inte finns några bättre alternativ just nu!?

Kanske det, men det är ju bara samma sak som att säga att du inte kan ha empirisk erfarenhet av det. Vilket är en inneboende egenskap i ett oändligt rum, du kommer alltid att bara ha erfarenhet av en försumbart liten del av detta rum.

Om teorier om någonting oändligt stämmer överens med observationerna, så tycker jag inte att det kan sägas vara ovetenskapligt.

Det vore en annan sak om någon sade att man kunde räkna upp en oändlig mängd äpplen, eller observera en oändlig rumtid i sin helhet.

Jag håller med dig; det är helt enkelt inte bevisbart; antingen tror man på det eller så tror man inte på det; pss som att man antingen tror på Gud eller inte.

Se gärna denna tråd
(FB) Oändliga ting
... inte för att den kommer fram till något.

Det finns tappra matematiker som gjort sig av med oändligheten. Se finitism.

Angående att man aldrig kan bevisa en oändlighet, så kan man, tack vare att en oändlighet är oändlig, aldrig ha empirisk erfarenhet av den. Men detta är ju inte i sig en motsägelse, utan en rimlig egenskap hos något oändligt.

Hypotesen om att universum är oändligt stämmer väl överens med den erfarenhet vi har och skulle gå att motbevisa om vi bara hittar slutet på universum någonstans. Enligt de flesta fysiker räcker dessa egenskaper för att göra hypotesen till en vetenskaplig teori, men man är också medveten om att samma data skulle kunna passa ihop med ett riktigt stort, ändligt universum.

Jo, hela vetenskapen handlar om att behålla de modeller som vi inte har något bättre alternativ till.

Det låter ju lysande...jag ser fram emot när den första singulariteten eller oändligheten presenteras med tydliga och klara bevis...

Håller också med detta ^


Tycker oändligheten i sig är en motsägelse! HEhe!

Tack för svar!

Men, varför måste man hålla i sär de olika begreppen? En singularitet är väl enbart en inverterad oändlighet; finns inte den ena så finns inte heller den andre, väl?

Hypotesen om att universum är ändligt stämmer också väl överens med den erfarenhet som vi har, och skulle ev kunna gå att motbevisa om vi bara kunde finna saker bortom vårt detekterbara universum.

Det låter ju lysande...jag ser fram emot när den första singulariteten eller oändligheten presenteras med tydliga och klara bevis...

Det finns ju matematik som inte använder oändlighet: finitismen. Dessutom finns konstruktivismen, som jag tycker är mycket sympatisk. Förenklat frågar den sig hur naturen skulle göra, och om ett abstrakt matematiskt objekt inte har någon tänkbar kandidat i verkligheten, så ligger det illa till.