Citat:
Ursprungligen postat av
Sgt.Bland
Jag är nöjd med att HR torkade sig i röven med domen från TR och helt gick på åklagarens gärningsbeskrivning, vilken jag tycker är den rätta. Domen från TR var ju helt bisarr enligt min åsikt. Sen när det gäller påföljden så finns det inte så mycket att vara glad över egentligen. Om GM sitter tio eller tjugo år på kåken spelar inte så jäkla stor roll för mig. En ung människa är död och en annan har till stora delar förstört sitt liv. Hade GM bara rett ut sin depression, utan att förvandlas till en mördarmaskin, så hade hon förhoppningsvis levt ett fullt normalt liv. Men gärningsbeskrivningen ska fanimig vara rätt.
Åklagarens gärningsbeskrivning var nog rätt, och det var rimligt av domstolen att köpa den. Men det gör inte straffet rimligare i förhållande till praxis. Det straffet, och framför allt dess torftiga motivering, som jag är sur på.
Citat:
Sen när det gäller livstidsdomen så verkar du fortfarande vara i full förnekelse. Ingenstans står det att JH inte kunde få livstid, vilket jag har påpekat ett antal gånger nu. Inget från JD, ingen lag, ingen praxis, precis ingenstans står det att JH inte kan dömas till livstid.
Jo, klarar man av att läsa NJA 2013 s 376 med straffjuridiska glasögon, så står det faktiskt just det där: Livstid ska var förbehållet undantagsfallen, som karakteriseras antingen av att det är flera mordoffer, eller av att ett enstaka offer som mördats i sitt hem, bevittnat av sina minderåriga barn - vilket i sig också det ger flera offer till brottet. Det brott som JH har gjort sig skyldig till är inte så allvarligt, och hade hovrätten tyckt det, hade de varit tvungna att föra ett resonemang där de hävdar att det är lika allvarligt att stycka ett mordoffer som att avliva det i sitt hem i minderåriga vittnen´s närvaro. Och jag har en viss förståelse för att de inte försökte sig på det.