Citat:
Ursprungligen postat av
HubertNorlen
Jag skulle tro att riskybizzy syftar på den artikelserie i Aftonbladet 1993 som Håård och Aschberg skrev. Där beskrev man en grupp på 10-15 som hette Arla Gryning, men som internt också kallade sig för "Magnumklubben".
Däremot har jag aldrig sett det bekräftat att gruppen återfanns i Östersund. I ursprungsartikeln sägs det bara att de fanns i en norrländsk stad. Inte heller har jag sett någon bekräftelse på vilken medlemmarna i den här gruppen var.
Samma som jag läst då. Har hela tiden fått uppfattningen att Håård som ju är den som drivit CP spåret med bland annat återanvändning av gamla uppgifter (som en del i tråden här plägar göra) saker som redan kunnat avfärdas ändå försökt blåsa liv i det spåret inte alltid är tillförlitlig eller ibland till och med medveten desinformatör som för fram uppgifter som denne vet sedan tidigare inte är korrekta. Inte heller Ashberg har jag fått något större förtronde för i Palmemordsammanhang.
När detta skrevs fick jag omgående en otäck känsla av att vilja blanda bort korten för dem som var mindre insatta (dvs allmänheten som svalde CP historier jur enkelt som helst) eller att vara okunnig då man var diffus och inte ville avslöja något av substans och bakgrunden tydligare.
Det är helt enkelt ett sätt att skapa begreppsförvirring om för det första AG (eller Rear Guard) och AGAG som ibland benämns AktionsGruppen Arla Gryning som skulle vara en del av SB eller AG med bas i Stockholm och den då kända Försvarsskytteföreingen också Stockholmsbaserad med mera exklusivt medlemsskap och vad jag minns mycket mer arrangemang med studiebesök på försvarsanläggningar etc och ganska begränsad skytteverksamhet.
Det som många kallade Magnumklubben var i själva verket legenden Hambrungers Magnumsällskap.
I Stockholm fanns också en förening som jag inte minns namnet på inriktad mot sk westernskjutning som lobbade för att westernskytte även sk snubnoses, derringers mm skulle klassas som sportskytte och därmed kunde ges licens för till vanliga sportskyttar.
Sedan fanns det säkert grupper inom skytteföreningar runt om i landet som sysslade med just särskild träning med magnumvapen. Själv har jag deltagit i en sådan inofficiell grupp med anknytning till en FBU-förening och en pistolskytteförening som ordnade lokala aktiviteter i form av skjutträning men olika typer av militära och civila vapen och andra typer av studiecirklar kring olika försvarstelniska frågor materielkunskap mm med gästföreläsningar av intressanta personer.
Vad jag förstod ville artikerförfattarna få det till att Arla Gryning var någon slags sådan gruppering utanför Frivilligförsvaret som några personer i med vapenintresse och mörkblbruna ideer på en ort i Norrland själva kallade Arla Gryning eller andra Magnumklubben för att de gillade magnumvapen. Vad jag förstår var detta inte någon förening utan bara ett epitet som andra fäst på dem pga intresset. Att dessa skulle utgöra något Arla Gryning har jag inte sett någon trovärdig bekräftelse på.