Skulle ni lämna er partner ni älskar om ni inte ser en framtid ihop?

Men vi har det jättefint ihop förutom att vi ses mkt mindre än vad man vill på sikt. Jag kan ta det nu men inte om det ska fortsätta så jämt till man dör. Men samtidigt kanske jag inte stöter på nån som är lika bra o som det funkar bättre med om jag går nu och lämnar den här relationen? Jag kanske blir helt utan kärlek? Orkar heller inte börja om på nytt med någon man. Vill inte heller. Vill bara att allt ska vara lättare

Men vi har det jättefint ihop förutom att vi ses mkt mindre än vad man vill på sikt. Jag kan ta det nu men inte om det ska fortsätta så jämt till man dör. Men samtidigt kanske jag inte stöter på nån som är lika bra o som det funkar bättre med om jag går nu och lämnar den här relationen? Jag kanske blir helt utan kärlek? Orkar heller inte börja om på nytt med någon man. Vill inte heller. Vill bara att allt ska vara lättare

Har en särbo sedan flera år. Vi har det bra ihop men nu har relationen ställts på sin spets. Vill gå ett steg längre i förhållandet och vill i allafall kunna se oss flytta ihop inom ett par år. MEN han har ett hus som han vill att jag ska flytta till. Men jag känner att jag skulle aldrig känna mig hemma där och jag vill verkligen inte bo där. Jag vill att vi skaffar oss nåt helt nytt gemensamt men han vill inte det. Han vill bo där. Det känns hopplöst. Vill inte vara särbo för evigt. Känner mig som en trasa just nu för jag ser ingen gemensam framtid. Skulle ni vandrat vidare eller fortsatt som särbo men aldrig fullt ut kunna bli lycklig och leva det livet som man vill? Det känns så himla trist. Råd någon?

Sen funderar jag på om han värdesätter ett hus högre än vår relation? Tankarna snurrar på högvarv.

Ibland måste man lämna sin comfortzone för att få en fungerande relation. Sen måste du ta in i bedömningen om någon av er kan få jobb vid en flytt.

Hmm intressant scenario. Om kvinnan jag älskar skulle bo i Rosengård eller liknande, skulle jag då ändå kunna tänka mig att flytta dit? Jag tror faktiskt inte det.

Det är tråkigt att behöva erkänna det, men kärlek är inte allt.

När jag läser dina inlägg får jag en känsla av att du inte är så mycket för kompromisser, du vill att livet ska levas på ett fluffigt rosa moln, men så funkar inte livet. Att kräva att han ska sälja sitt hus för att skaffa ett nytt tillsammans med dig är otroligt naivt och faktiskt lite korkat av dig. Du verkar sakna verklighetsförankring. Ska han sälja sitt hus kommer han antagligen att få betala skatt på vinsten, han kommer alltså att förlora en massa pengar på att sälja sitt hus. Du visste vad du gav dig in på när du inledde en distansrelation. Inleder man en sådan relation måste man ha gjort klart redan från början att någon måste flytta. Du visste att du hade en tonåring som gjorde att det var svårt för dig att flytta, alltså förutsatte du att han skulle ge upp sitt hus och sitt sociala nätverk för att leva tillsammans med dig.
Du har några val, antingen avslutar du relationen, eller så avvaktar du tills din tonåring flyttar hemifrån och då flyttar till honom, eller så fortsätter ni att ha en distansrelation och träffas när ni kan. Ibland måste man lämna sin comfortzone för att få en fungerande relation. Sen måste du ta in i bedömningen om någon av er kan få jobb vid en flytt.

Nä, jag tror inte att man kan leva livet på ett fluffigt rosa moln. Kan tala om att han redan från början sa att han inte promt var tvungen att bo där på sikt . Så jag har ju ändå hela tiden haft förhoppningar att vi ska kunna köpa oss en gemensam bostad närmare stan som ligger mitt emellan våra boenden vi har nu. Han har nära till alla sina anhöriga därifrån och han arbetar där med. Jag har närhet till flera av mina anhöriga med och skulle kunna arbeta kvar jag med. MEN jag vill inte tvinga någon till att flytta som inte självmant vill lösa situationen för oss båda på ett bra sätt.
Jag är nu helt på det klara med att han vill bo där och har inga avsikter att fortsätta att "tjata" på honom att vi ska skaffa oss något gemensamt istället. Det är just därför jag nu funderar allvarligt på om jag fixar stanna i just särboskap. Vilket inte känns optimalt. Men jag älskar ju honom.