Citat:
Ursprungligen postat av
RYTU
Åfan, så det statliga elektronikmonopolet,
som bl.a. sysslar med sådan avancerad elektronisk forskning
som att tillverka kikare och prismor till stridsvagnar,
underhålla stationära datorer och tillverka mekanikkomponenter,
är så enormt att det är 1,5% så stort som Apple i personal
(men självfallet inte i omsättning)
och med hela 40 man per teknikområde
(förutsatt att ingen jobbar på forskningsavdelningen)
När SIPRI ställde upp sin årliga lista på olika länders försvarsexport per capita 2011,
så kom Iran inte ens med på top 25.
Det gjorde däremot tekniskt framstående länder som Saudiarabien och Uzbekistan.
2005 så var Iran listade som nummer 37 av 40.
Citat:
Ursprungligen postat av
IR5
Försöker du komma undan istället för att acceptera att du invände med "övning" som ursäkt för att trycka ner RYTU eftersom det inte gick att förneka källan genom innehållet?
http://dictionary.reference.com/browse/war+game
Jag skrev
War Game exercise där simuleringar ingick! Du förstår inte eller hur?war game
Ska du leka kategorier nu? Det blir mer rätt att kalla det en simulering än en bara "övning" just i sammanhanget.
Resten av ditt inlägg var rasistiskt trams och säger mer om dig än iranier.
Jag har inte påstått att det "bara var en övning".
Jag har påstått att det var en övning.
Övningar i den civiliserade delen av världen inkluderar alltid simuleringar.
D.v.s. en övning är mer än bara en simulering.
En övning innebär dock också begränsningar i uppträdandet.
För att alla ska få möjlighet att öva så kan högre befäl
tvingas ändra sin stridsplan, från det optimala till en rent ut av dålig stridsplan,
helt enkelt eftersom det t.ex. inte ger så mycket för personalen i pansarskyttekompanierna
i en övning med pansarbataljons anfallsstrid, om bataljonschefen hela tiden
väljer att framrycka med sina två stridsvagnskompanier i täten
och sina två pansarskyttekompanier i reserv.
Jag vet t.ex. inte hur många bataljonsanfall som jag har genomfört där den anfallande bataljonen
gick med alla kompanierna i bredd, helt utan reserver,
inte eftersom det var ett vettigt sätt att anfalla, utan eftersom man ville att så många soldater, gruppchefer, vagnchefer, plutonchefer och kompanichefer som möjligt skulle få öva.
Vidare så är större övningar extremt dyra, så när man väl genomför dem
så vill man öva på ett relativt typiskt (eller t.o.m. stereotypiskt) sätt.
Vill man följa optimala stridsplaner
(t.ex. med en stor del av personalen i reserv, luftlandsättningsförband som
s.a.s. agerar "fleet in being" i.s.f. användas aktivt o.s.v.)
och om man vill pröva nya metoder, så gör man inte det under större övningar,
utan vid renodlade simuleringar och stabsövningar.
Det är nämligen då som det är (relativt) billigt att öva alternativa tillvägagångssätt
(alternativa tillvägagångssätt som normalt sett inte faller väl ut)