Av retoriska skäl ställer jag topicfrågan först: vad har ni andra muslimer att säga om det här? Hur kan detta lösas på ett socialt sett om vi bortser från standardsvaret att de ska kastas ut / invandringen stoppas? Topic är alltså konstruktiva idéer på hur vi bankar vett i invandrade arabmuslimer som är här för att stanna. Om du kommer på fler saker (och har faktisk insikt) så hjälp gärna till att definiera problemen som kommer från arabmuslimerna själva.
Jag kan bara tala som arab men inte andra muslimgrupper eftersom att kulturer skiljer sig åt.
Jag kommer från en inskränkt arabisk familj (själv född här, föräldrarna från två olika arabiska länder) och vid 20-års åldern så slutade jag att rationalisera fram min tro. Korthuset föll ihop, det gick åt alldeles för mycket energi och intellektuell oärlighet för att tro att 1+1=4. En lång historia. Jag umgicks nästan bara med muslimer och var ofta i moskéerna. Läste väldigt mycket om Islam och predikan.
En annan lång historia kort så har jag efteråt insett att väldigt många värderingar och syn på kunskap är långt mer utvecklad än det jag har i hemländerna och är något jag omfamnar. Det har gjort mig till en islamkritiker. Jag lägger inte fram det som något svart och vitt, människor är extremt hemtrevliga där mina föräldrar kommer ifrån.
Jag har möjligheten att kritisera Islam utan att bli kallad rasist. Om jag däremot gör islam till åtlöjes (som med det här trollkontot) eller kritiserar Islam så blir jag automatiskt ett SD-troll. Jag röstar trots det inte på SD, jag tycker att de är alldeles för dunkla, inskränkta, xenofobiska och tillbakasträvande. SD är ett mycket ointressant parti.
Jag skulle vilja slänga fram ett par kommentarer av egna erfarenheter om araber som har svårt att bli en del av resten av samhället. Det här gäller inte alla muslimaraber, men förbryllande många enligt min erfarenhet. Men det ska sättas i kontext med den bakgrund jag har också.
Det största problemet tror jag är att de knappt träffar svenskar ens på jobbet. Tycka vad man vill om svartskallar t ex, men även den mest bitske rasisten som bor i storstaden vet att många invandrare "bara är" (går på auto pilot som vem som helst, jobbet, dagis, fotbollsträningen och hem) och egentligen är ganska ointressanta även för xenofoben. Sedan har du Ånkeljocke från Ockelbo vars enda information om invandrare kommer från avpixlat: där har du min far och mor. Hos dem är "Svensk" synonym med Svartskalle - guilt by association. De är så pass gamla att tåget gått för dem, de kommer att leva i sina bubblor resten av livet. Svenskar är och förblir en delmängd av rasistiska uttryck. Att svenskar exempelvis äter fläsk kan de inte för sitt liv förstå, så pass illa är det. De tror att svenskar medvetet äter något äckligt för att de är äckliga - ett perspektiv ingen svensk delar.
När det kommer till en något yngre generation som snart fyller 30, andragenerationens invandrare, som har haft sådana föräldrar som jag har, så lider de rumtom mig av någon slags identitetsskörbarhet. Alla är de egentligen rädda för rasister och reaktionsbildningen är enorm (man tuffar upp sig och blir rasist själv). Det är det man får höra sedan man är liten. Tänk dig själv hur en arabisk 10-åring reagerar när han får höra hur den elaka vakten dunkade invandrarens huvud i marken för att vakten var svensk rasist och ungen var invandrare. Man har fått lära sig att man är störst, bäst och vackras. Fördomarna mot svenskar är groteska.
Det här innebär att alla former av kritik = rasism. Det besvaras med rasism. Hos extremisterna tolkas exempelvis precis allt som "ett krig mot Islam". I mitt fall har Islam varit en kärna i vår identitet. Legitim kritik är en attack mot "sunt förnuft" men framförallt en attack mot egot. Förlorar vår religion (vilket är omöjligt, du är bara rasist) så förlorar vi. Du angriper islam för at du vill åt oss. Muslimer mot alla andra, vi är en grupp och känner oss tryggare om vi "vinner".
Framförallt så finns det en stor brist på perspektiv, ibland medvetet pga stycket ovan (så var det i mitt fall.. jag kan/får ju inte ha fel.. kan inte låta detta övergrepp ske på mig). INGEN muslim i den form jag var och som jag umgicks med kan se varför religion avfärdas som medeltida nonsens; ateister är blinda för de subjektiva känslor vi har, våra logiska fallacies och de saker vi blint tror på. "De vägrar utbilda sig om Islam, blinda, gud har mörkat deras hjärtan".
Evolutionsteorin t ex, ses som något "västligt" snarare än en teori (snarare faktum) som bygger på sina egna meriter. Fortfarande det där jävla grupptänket.
Fortfarande kommer jag att avfärdas som ett SD-troll, och det mina kära muslimska bröder och systrar är en av de främsta anledningarna till varför våra hemländer ser ut som skit
.
Jag kan bara tala som arab men inte andra muslimgrupper eftersom att kulturer skiljer sig åt.
Jag kommer från en inskränkt arabisk familj (själv född här, föräldrarna från två olika arabiska länder) och vid 20-års åldern så slutade jag att rationalisera fram min tro. Korthuset föll ihop, det gick åt alldeles för mycket energi och intellektuell oärlighet för att tro att 1+1=4. En lång historia. Jag umgicks nästan bara med muslimer och var ofta i moskéerna. Läste väldigt mycket om Islam och predikan.
En annan lång historia kort så har jag efteråt insett att väldigt många värderingar och syn på kunskap är långt mer utvecklad än det jag har i hemländerna och är något jag omfamnar. Det har gjort mig till en islamkritiker. Jag lägger inte fram det som något svart och vitt, människor är extremt hemtrevliga där mina föräldrar kommer ifrån.
Jag har möjligheten att kritisera Islam utan att bli kallad rasist. Om jag däremot gör islam till åtlöjes (som med det här trollkontot) eller kritiserar Islam så blir jag automatiskt ett SD-troll. Jag röstar trots det inte på SD, jag tycker att de är alldeles för dunkla, inskränkta, xenofobiska och tillbakasträvande. SD är ett mycket ointressant parti.
Jag skulle vilja slänga fram ett par kommentarer av egna erfarenheter om araber som har svårt att bli en del av resten av samhället. Det här gäller inte alla muslimaraber, men förbryllande många enligt min erfarenhet. Men det ska sättas i kontext med den bakgrund jag har också.
Det största problemet tror jag är att de knappt träffar svenskar ens på jobbet. Tycka vad man vill om svartskallar t ex, men även den mest bitske rasisten som bor i storstaden vet att många invandrare "bara är" (går på auto pilot som vem som helst, jobbet, dagis, fotbollsträningen och hem) och egentligen är ganska ointressanta även för xenofoben. Sedan har du Ånkeljocke från Ockelbo vars enda information om invandrare kommer från avpixlat: där har du min far och mor. Hos dem är "Svensk" synonym med Svartskalle - guilt by association. De är så pass gamla att tåget gått för dem, de kommer att leva i sina bubblor resten av livet. Svenskar är och förblir en delmängd av rasistiska uttryck. Att svenskar exempelvis äter fläsk kan de inte för sitt liv förstå, så pass illa är det. De tror att svenskar medvetet äter något äckligt för att de är äckliga - ett perspektiv ingen svensk delar.
När det kommer till en något yngre generation som snart fyller 30, andragenerationens invandrare, som har haft sådana föräldrar som jag har, så lider de rumtom mig av någon slags identitetsskörbarhet. Alla är de egentligen rädda för rasister och reaktionsbildningen är enorm (man tuffar upp sig och blir rasist själv). Det är det man får höra sedan man är liten. Tänk dig själv hur en arabisk 10-åring reagerar när han får höra hur den elaka vakten dunkade invandrarens huvud i marken för att vakten var svensk rasist och ungen var invandrare. Man har fått lära sig att man är störst, bäst och vackras. Fördomarna mot svenskar är groteska.
Det här innebär att alla former av kritik = rasism. Det besvaras med rasism. Hos extremisterna tolkas exempelvis precis allt som "ett krig mot Islam". I mitt fall har Islam varit en kärna i vår identitet. Legitim kritik är en attack mot "sunt förnuft" men framförallt en attack mot egot. Förlorar vår religion (vilket är omöjligt, du är bara rasist) så förlorar vi. Du angriper islam för at du vill åt oss. Muslimer mot alla andra, vi är en grupp och känner oss tryggare om vi "vinner".
Framförallt så finns det en stor brist på perspektiv, ibland medvetet pga stycket ovan (så var det i mitt fall.. jag kan/får ju inte ha fel.. kan inte låta detta övergrepp ske på mig). INGEN muslim i den form jag var och som jag umgicks med kan se varför religion avfärdas som medeltida nonsens; ateister är blinda för de subjektiva känslor vi har, våra logiska fallacies och de saker vi blint tror på. "De vägrar utbilda sig om Islam, blinda, gud har mörkat deras hjärtan".
Evolutionsteorin t ex, ses som något "västligt" snarare än en teori (snarare faktum) som bygger på sina egna meriter. Fortfarande det där jävla grupptänket.
Fortfarande kommer jag att avfärdas som ett SD-troll, och det mina kära muslimska bröder och systrar är en av de främsta anledningarna till varför våra hemländer ser ut som skit
.
Ingen västmakt tvingar oss att inte ha papperskorgar på gatorna, att göra det svårt för poliser att ta en 20kr muta istället för 200 kr fortkörningsböter. Det är framförallt inte väst som bannlyser Darwin The Origin of Species och censurerar internet. Islam stoppar evolutoinsteorin.
Vi skyller ifrån oss, vi saknar självinsikt, vi vill inte erkänna att vi har fel och är intellektuellt underutbildade. Jag kan lova att romerna är lika stolta över sin kultur, inte en chans att de skulle ge sina barn lite smidigare namn och klädstil och skaffa sig ett jävla jobb - stolthet och identitet går före allt. Den kultur som är bäst är den som förändras och moderniseras.
Vi skyller ifrån oss, vi saknar självinsikt, vi vill inte erkänna att vi har fel och är intellektuellt underutbildade. Jag kan lova att romerna är lika stolta över sin kultur, inte en chans att de skulle ge sina barn lite smidigare namn och klädstil och skaffa sig ett jävla jobb - stolthet och identitet går före allt. Den kultur som är bäst är den som förändras och moderniseras.
.