Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

En film med obehaglig och skrämmande stämning som får en att sitta på helspänn, kolla över axeln och inte våga ha fötterna utanför soffan kan göra en rädd länge. En jump scare gör en rädd i några sekunder. Med det sagt så har jag verkligen ingenting emot dem, så länge de används på rätt sätt. En krypande, obehaglig och väldigt läskig stämning är det viktigaste. Man ska bli skrämd utan överraskning. Sen kan två, tre oförutsägbara jump scares vara jättebra också, så man rycker till och nästan får känslan av att bli slagen i magen.

Tyvärr är jump scares ett enkelt knep för dåliga och lata regissörer. Kan man inte skrämma någon är det väldigt lätt att luta sig på dem, och det gillar jag inte. Men i små mängder tycker jag om dem. Lite som köttfärslimpa.

Om jump scares används sparsamt och effektfullt fungerar de, men det värsta är när filmer är överfyllda med dem och att filmer bara lever på jump scares. Mest störande är det dessutom när filmtittaren rycker till av det som hörs pålagt och inte av det som syns i bild.

Att ett extremt högt ljud får en att rycka till när någon/något dyker upp i bild, det gör man (om man nu ens gör det) p.g.a. ljudet i sig. Inte för att det dyker upp någon utanför fönstret eller bakom dörren. Det behövs inte pålagt skrämselljud för att få effekt i sådant, för mig blir det tvärtom.

Precis som Punkliv skriver ovan så föredrar jag med stämningen, att det är krypande och obehaglig.

Såg på Howling 2 inatt och den var faktiskt bättre än väntat, bättre än ettan och femman som jag tidigare har sett. Härligt åttiotalsost med Christopher Lee som varulvsjägare, en del naket och en del blod, gick hem hos mig även om jag bara gav den en stark tvåa i betyg. Ska se resterande filmer i serien som jag har undvikit medvetet.

Ser fram emot vad du tycker om 3an och 4an. Har inte sett alla men som bekant avskydde jag verkligen 3an och 4an. Enda positiva med de filmerna är effekterna som man ser allt för sällan av.

Hatade verkligen första filmen så tvåan var en positiv överraskning och ett steg i rätt riktning, hoppas att jag gillar resten av uppföljarna också!

Hur var det med Ginger Snaps nu? Såg den i unga tonåren, och tyckte att den var trist då. Den har ju fått väldigt fin kritik, så man borde väl se om den. Känns dock liiite som en sån där film som är lite halvflummig och små-pretto på nått grunge-liknande vis. Har för mig det i alla fall, haha.

Haha!

Själv älskade jag den som fan i tonåren och ångrar djupt att jag aldrig såg den på en av de exklusiva visningarna i Stockholm då det arrangerades, men gillar den fortfarande väldigt, väldigt mycket! Såg den i samma veva som Dog Soldiers i fjortonårsåldern då de var nya.

Gillade inte alls första rullen, typ Vi barn från Bahnhof Zoo med varulvsinfektion. Däremot tyckte jag 3an (Ginger Snaps Back: The Beginning) var helt jävla ok.

Ginger Snaps är en gemytlig rulle. Jag sorterar skräckfilmer i tre kategorier.

1. Obehagliga: TCM, Martyrs, Descent, Cannibal Holocaust, Possession m.fl.
2. Gemytliga: The 'burbs, Ginger Snaps, Friday the 13th-rullarna (ja i princip alla 80-tals slashers), Silver Bullet. Det vill säga mycket nostalgi men ibland lyckas en nyare film ta sig in här lex Ginger Snaps.
3. Skräp: Roadkill 3, Wrong Turn 19, Saw, Insidious osv.

Obegripligt att Profondo Rosso fyller 40 bast idag, känns som en mycket modernare film, typ som en åttiotalspärla, någon som är hemma och inte ska besöka krogen ikväll som kanske slänger in den i spelaren?

Själv blir jag borta större delen av kvällen men ser nog den då jag kommit hem, passat på och njutit av soundtracket en stund med.

Äh, jag är på väg till Jaws 40-årspartaj *sprayar deo under pungen*.

Haha, du är allt rolig du som alltid!

Självklart ska man se om Jaws då den fyller 40 år!