Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Såg Evil Dead igår, jag behöver inte gå in något djupare på den, det har ju många här redan gjort. Jag måste ändå säga att den får godkänt av mig, om man håller två saker i tanken:

1. Att den är en modern skräckfilm (med vad allt det innebär - scarejumps, superpolerat utseende m.m)
2. Att den känns mer som en fristående film än en sann remake med lite små ändringar här och där.

Många verkar störa sig på att skådespelarna var för fotomodeliga och för dåliga. Jag störde mig inte så speciellt mycket på dom, faktiskt.
Visst, det är inte direkt top-notch-acting här men de som är med i första filmen levererade väl knappast något fantastiskt skådespel heller, eller? Känns också som om dom var "stereotyp-snyggingar" på sin tid.

Det verkar som om filmen delar in oss i två läger - de som absolut inte gillar den och de som tycker att den var okej. Finns det någon som älskar filmen?

Igår satt jag och arbetade med datorn på kvällen så jag såg ingen skräckfilm. Det tar vi igen i kväll när jag planerar att se Ground zero. Jag funderar även på att ta hem Fido då det är en zombie-film som dels är jäkligt speciell och faktiskt ganska bra. Det är oftast lite roligare med zombie-filmer med en liten twist. Se även The Revenant om man vill ha en liten extrakrydda.

Btw: Någon som har koll på vad som hände med filmatiseringen av Låt den rätte komma in som det tisslades om för några år sedan?

Ett gäng på Bloody Disgusting gillade den och ansåg att det är den bästa skräckfilmen de senaste tio åren...

Att finna kärlek till en film är ett ganska skyggt fenomen och en film måste inte vara "kärlek" för att den skall finnas underhållande eller t.o.m riktigt bra. Jag gillade den ändå mycket i jämförelse till alla andra filmer som släppts dom senaste fem åren. 4/5


Kolla in den svenska filmatiseringen. Den tycker jag är definitivt värd att se om man är på det humöret.

Syftar du på den här http://www.imdb.com/title/tt1139797/?ref_=sr_1 ? eller den amerikanska (usla) remaken?

Angående skådespeleriet så tror jag att det mesta har att göra med att Alvarez är en amatör. Han vet helt enkelt inte hur man ger regi - vilket är förståeligt om man bara har gjort halvdåliga kortfilmer med sina polare innan.

Titta på behind the scenes-videorna på Youtube, han ger aldrig direktiv, och han vet inte när han ska ropa "Cut!". Känns som att han behövde mer tid att lära sig om filmskapande, innan han blev placerad i regissörsstolen.

StonedSwede

Vi är överens om att inte vara överens. Du argumenterar väl och jag förstår din synpunkt. Jag gillade verkligen Drag me to hell, den hamnar högt på det senaste decenniets bästa skräckfilmer, komedi-elementen till trots. Smaken är olika.

Angående skådespelet; debuterande regissör som ska göra ett projekt man kan anta stå honom nära till hjärtat med total fokusering på blod och gore? Kanske borde vi anat att skådespelet skulle bli lidande. Jag väljer dock att upprepa mig, Jane Levy gör ett bra jobb och har inget att skämmas över.

BlackMetal

Let me in är knappast en usel filmatisering, om än annorlunda än den svenska. Jag uppskattar absolut båda. Vad är det som gör den så usel anser du? Jag anser den svenska överlägsen den amerikanska men inte med särskilt stor marginal.

Skämspåsen på. Jag menade så klart Hanteringen av odöda av samma författare. Låt den rätte komma in har jag sett båda versionerna. Jag var t.o.m och såg den svenska versionen ett bra tag innan den kom upp på bio och det är lätt den bästa svenska skräckfilmen som har gjorts och med bland de tre bästa vampyrfilmerna. Den amerikanska versionen gillade jag också mycket, men den har inte samma atmosfär.

Vi gör ett nytt försök. Var det någon som satt på info om Hanteringen av odöda?

Nä du har rätt i att den inte är usel. Vet med mig att jag såg den med fel inställning när den kom då jag var (och till viss grad är) så trött på alla remakes att jag mest störde mig på det och sedan saker i filmen pga det. Men du har rätt i att det inte är en usel film. Min poäng var dock att den svenska versionen är bättre och man borde börja med den om man har missat dessa filmer. Så jag tar tillbaks det.

BlackMetal

Det är väldigt svårt att inte känna avsmak inför alla dessa remakes. Det är lätt att bortse från att det faktiskt är bra filmer ibland, även om de inte mäter sig med orginalet. Jag gillade absolut amerikanska The ring även om jag föredrar Ringu. Finns många liknande fall men även om jag gärna ser remakes så skapar själva mjölkningskonceptet en besk eftersmak som helt klart förstör. Det finns många remakes som är bra och flera som jag ansett legitim att göra remake på, om man har förmågan att göra något annorlunda med grundkonceptet. Exempelvis Dawn of the dead; orginalet är social satir blandat med gore, remaken är en adrenalinpumpande skräckaction, som, i mitt tycke, är alldelles utmärkt.

Sedan har vi favoriter som står oss väldigt nära och visst känns det som ett övergrepp när ordet remake dyker upp, särskilt på nyare filmer. Men vi har ju alltid valet att inte se filmerna, det råkar bara bli så att jag oftast gör det ändå.

Den är fortfarande i pre-production vad jag vet.

Är inte remakes ett ganska amerikansk fenomen? När jag bara söker i minnet kan jag inte komma på några andra länder som sysslar med detta på så regelbunden basis. Min gissning är att det har lite med kulturen att göra. Jänkarna gillar ju sitt land och som jag har förstått det har stora massan där svårt att ta till sig saker som är på andra språk och från andra länder.

The Ring är en av mina absoluta favoritfilmer och jag håller den mycket, mycket högre än originalet (som jag faktiskt såg först). Mest gillar jag den på grund av alla härliga små detaljer genom filmen som man kanske först märker när man ser om den eller efter att ha läst det någonstans osv, det får det hela att kännas väldigt välgjort på något vis.

Det är ju inte heller någon slump att just filmer som The Ring och Dawn of the dead är såpass bra. Det är precis så en remake ska göras, filmerna är väldigt olika sina original även om grundidén är den samma. Hemsökt videoband/Zombies i köpcentrum men där stannar det och man bygger sin egen historia. Då går det att se det som en egen film på ett helt annat sätt tycker jag.

Sedan har vi ju remakes som Quarantine. En i mina ögon väldigt pinsam remake på [REC] där man nästan kan köra dem på TV brevid varandra och samma scener och repliker levereras. Då blir det bara en usel kopia, kanske delvis för att de inte riktigt behövt anstränga sig när filmen så att säga "redan var klar"? Men det här har nog med hela kulturen där att göra som sagt. REC är ju en bra film och det såg väl amerikanarna, men visste att den inte skulle gå så bra i USA eftersom den är spansk och dessutom på ja, spanska, så de gjorde en egen version istället.

Antar att amerikanarnas remakes är som en avancerad variant av ryssarnas jobbiga dubbning på allt