Undrar [Samhällets rätt att inskränka medborgarnas negativa frihet]

Har samhället rätt att inskränka på medborgarnas negativa frihet i syfte att öka deras positiva frihet? Och varför?

Är mina frågor rätt ställda?

Vad menar du med positiv och negativ frihet?

http://en.wikipedia.org/wiki/Positive_liberty
http://en.wikipedia.org/wiki/Negative_liberty

Den rätten besitter samhället redan. Om det är rätt och riktigt?
Svår fråga.

Jag tycker man måste väga in fler parametrar, vilket i sig gör hela frågeställningen omöjlig att besvara på.

Enda sättet att komma undan, någorlunda, är väl att bli eremit och leva efter sina egna nycker, utan att tumma på eremitens grundregel - isolation.

Samhället har väl inte den rätten om det inte är rätt.

Vad som är rätt i samhället avgörs av samhället och vad som har rätt att avgöra vad som ska ingå i samhället är en politisk fråga.
Vilket gör ett filosofiskt resonemang kring detta svårt att besvara utifrån en filosofisk kontext och dräper in en i ett cyniskt förhållningssätt till samhället om man ska försöka besvara den politiskt.

Samhället har inte rätt att inskränka det minsta på din negativa frihet. Den som försöker inskränka på din negativa frihet är en brottsling, och du har all rätt att försvara dig mot detta med så mycket våld som krävs.

Detta är grundläggande anarkism. Du är öht inte alls skyldig att vara medlem i ett samhälle. Om du äger en privat villatomt så har du rätt att bestämma helt över den även om den råkar vara en enklav i ett etatistiskt område - återigen i enlighet med individualanarkismen.

Nej. Samhället bestämmer ingenting. Det "samhälle" som vi har nu är en sorts maffia, som man saknar all moralisk skyldighet att delta i eller lyda.

Filosofiskt är detta glasklart. Tillämpningen är svårare.

Du ser, cynismen är oundviklig...

Men hur kan självförsvar motiveras om man är av åsikten att rätten till frihet (i negativ bemärkelse) är absolut?

han verkar vara avstängd. Men jag kan svara åt honom


Han hade sagt. Du ser avataren?! och min Signatur. Det Lysander Spooner. Han är individualanarkist. Så även jag.

Man kan ju dock ha en mer optimistisk syn på samhället. Exempelvis kan man se det civila samhället som ett sätt att uppfostra människor till sedlighet. Människans positiva och negativa frihet förverkligas inom ramarna för seder och bruk, och samhället/staten är inte något främmande, utan en produkt av denna process. Det bästa är sedan att människan själv upprätthåller denna ordning genom sin sedlighet.

Med sedlighet menar jag här något nära Hegels sittlichkeit, och det jag beskrev avsåg att vara en enkel bild av Hegels syn på saken.

Men i tider av kris, och t ex krig, visar staten sin rätta natur och är beredd att offra den enskilda människan. Det är i detta perspektiv från Hegel och framåt ingen tvekan om att samhället kan ta sig rätten att inskränka människans frihet. Och många totalitära stater, inte minst kommunistiska, har rötter i Hegels syn på saken.