vill tro men kan inte

Kan inte din ärliga frågeställning vara en början på vägen mot tro?

Ibland kan jag förstå viss innebörd i religiösa texter, som för stunden verkar helt obegripliga, lång tid efter att jag läst dem. Som att vissa pusselbitar faller på plats.

Tror inte man ska se saker så materialistiskt som vissa gärna gör då det gäller Gudsbeskrivningen.

Men sen, vad vet jag?

I nuet kan du välja att förlita dig på Gud med säkerhet som i sin allsmäktighet och allvetande kunskap sköter om framtiden.

Frågeställningen leder snarare bort från tron eftersom den inte går att svara på med ett vettigt svar.
Iaf har ingen kommit med nåt hittills.

Hur skulle du kunna lura honom? Han ser ju dina innersta tankar.

Nej, jag blir inte klokare. Många svarar välmenande och ger mig tips på hur jag ska kunna tro, även om jag har förklarat att jag inte kan det. Min fråga är ju istället hur gud tänker när han skapar människor som inte kan tro och sedan vägrar dem en plats i paradiset.

ja jag utryckte det fel: om jag visste vad Gud tänkte så skulle jag lura mig själv( ljuga för mig själv alltså)
Försöka bli det Gud tänker för att visa att jag är det han vill ha utan att jag är redo och klar inom mig själv.
Jag lurar mig själv alltså.

ja jag utryckte det fel: om jag visste vad Gud tänkte så skulle jag lura mig själv( ljuga för mig själv alltså)
Försöka bli det Gud tänker för att visa att jag är det han vill ha utan att jag är redo och klar inom mig själv.

Att vänstra är något oerhört kränkande om man ser till sveket man lurar på en annan människa man faktiskt bryr sig om.

Kan man se sin fru när hon är ett barn, kämpande efter att klara sig i den här världen. Vill man vältra sig i sina egna djuriska drifter och förnedra en annan själ man älskar?

Vad är det för känslor som vill skada de vi älskar? Är de sunda och riktiga?

Det är mer av en monolog, men jag tror att Gud talar både genom att man kan få en tanke, t.e.x att han älskar oss, eller ett bibelord typ. Sedan är jag öppen för att det finns en profetians gåva där Gud kan använda människor för att tala direkt till andra. Man kan uppleva kanske stor frid och glädje i bön eller i stunder som är mentalt svåra och ångestladdade.

Jag hade en väldigt intressant händelse en gång där jag var ute och promenerade i mitt tidiga kristna liv. Då var tron ny och man gick på bokstavligen att Gud kunde tala med oss, jag var också väldigt ivrig i min strävan att vittna för folk om det jag funnit vara härligt och sant. Mitt i promenaden kände jag en stark känsla av att jag skulle gå in i ett fabriksområde, tyckte det var märkligt men gjorde det, sedan kändes det som att jag skulle gå bakom byggnaderna där det var lite kusligt, tänkte faktiskt vända om och gå tillbaka men gjorde ändå så att jag fortsatte. Får en tanke där jag tänker "titta höger" och precis när jag gör det så kommer det ut två tjejer ut ur mörkret (från ängen) som jag upplevde att jag skulle tala med om Jesus.

Jag hade inte riktigt gått in där annars. Där kan jag mycket väl tänka var Gud.

Jag svarade angående detta att Guds vilja är exempelvis inte att någon ska gå förlorad. Att lida är inte någonting främmande för bibeln dock. Men utöver detta. Om någon skulle lida och Gud visste att dennes lidande skulle bringa större lycka och glädje för denne själv och/eller många andra så är väl det befogat lidande?
Det finns många kristna som lider för sin tro och de glädjer sig för sitt lidande då de faktiskt upplever att Gud är närmare dem i de situationerna (som jag skrev ovan)

Sedan kommer vi till detta med Jesus död. Orsaken till döden var nödvändig på grund av att Gud ska stå som rättfärdig. och det är just detta som är grejen att Gud stryker synd problemet för oss så vad är problemet? Gud offrar sin son? Ja... syndproblemet är nog ett större problem än vad du anar.

Min poäng är att rätt och fel är absolut sanning om Gud existerar, annars relativ om han inte gör det. Det innebär att vi ytterst sett inte kan kräva av andra att handla på ett visst sätt. Exempelvis så kan det vara rätt för en mördare att mörda (enligt honom) och du har inte något ord med i det hela utom att du kanske säger "jag tycker att det är fel att mörda". Precis som du säger. Det är rätt och fel för dig och ingen kan hålla dig ansvarig för vad du gjord.

Att vänstra är någonting ont för hela familjen och moraliskt fel som skadar alla inblandade oavsett om frugan vet om det eller inte. Mannen har ju brutit sina löften och hela familjens förtroende och till skillnad från din bild tror jag att sexlivet de parterna emellan snarare förvärras än förbättras.

Bibeln menar att vi hade denna inlevelseförmåga från början men på grund av att vi ville bli någonting mer än vad vi var (människor skapade av Gud och under Gud) kom synden in och ondskan i samma paket.
Inlevelsen kom då vi hade gemenskap med Gud och denna inlevelse kan vi få tillbaka då vi blir frälsta. Det tycker jag är en bra bild. Bra, kom med fler sådana.

No worries. Du kan lura dig själv så mycket du vill.

Problemet är att du också försökar lura andra.

Jag skulle verkligen vilja tro på gud men jag kan inte. Det skulle lösa så många problem om jag blev troende. Alla existensiella frågor skulle bli besvarade direkt, tre bokstäver; gud.
Varifrån kom univesum, varför lever jag, hur ska jag leva, vad händer när jag dör, allt det där blir tydigt genom tre bokstäver; gud. Allt annat också, tex om det regnar på picknicken eller om AIK vinner eller om man missar tåget; allt är guds vilja. Allt är enkelt och tydligt.

Hur gör man? Jag kan ju inte bara plötsligt bestämma mig för det.
Läsa bibeln? Nej, den är oläsbar, mest släktkrönikor och ointressanta sedelärande historier blandade med rena orimligheter. Jag har försökt att läsa biblen men jag kan säga att om någon frågade mig om hur man skulle tro på gud så skulle jag säga läs inte bibeln.
Träffa troende människor? Men de tror ju på det som jag inte kan tro på, jungfrufödsel, syndafloder etc, deras tro kan ju inte hjälpa mig. "Jamen jag svär att det var jesus förtjänst att jag blev frisk/träffade min fru/blev befordrad på jobbet." Ja, eller inte.

Min hjärna accepterar inte skapelseberättelsen eller död för våra synders skull eller hallucinationer om jordens undergång och på grund av det kommer det att hända nåt otrevligt när jag dör. Precis som med Dalai lama. Varken dalai lama eller jag kommer att få det trevligt när vi dör.

Ni som tror, hur tänker gud här? Han skapar människor oförmögna att inse hans existens och därför går de miste om evigheten i himmelen halleluja. Vad vill han åstadkomma? Vad är hans egentliga agenda?

Den lyder; varför skapar gud människor som han i förväg vet inte kommer att tro på hans existens? .