Mitt liv som högintelligent 21 åring!

Ja det är ofta svårt att hitta människor som man får utbyte av att prata med när man är smart. Skulle själv vilja säga att jag är smartare än många, dock inte supersmart. Har ofta svårt att hitta människor som kan ge mig utbyte kring ämnen jag är intresserad av. Man får helt enkelt försöka söka sig till jämlika människor. Finns trots allt sådana "föreningar".

Jag rekommenderar Ts att läsa i denna intressanta tråd:

(FB) Att vara intelligent - ett socialt handikapp.

Där finns en del synpunkter och tips.

Du förväxlar IQ med intelligens. En intelligent människa förstår vikten av utbildning och kan se sig själv i en framtida lyckad roll. En person med högt IQ utan den insikten är inte till nytta för samhället, bara en belastning och potentiellt farlig.

Du är med andra ord inte bättre än andra, utan dysfunktionell och svårbegriplig.

Skaffa dig ödmjukhet eller gå under!

ska man misshandla oskyldiga bara för dem inte passar in?

Problemet är inte att du är smart, utan snarare att du är smartare än dina vänner. Om du börjar umgås med personer som är på din nivå så tror jag du kommer må bättre.

Känner igen mig själv lite. Vill inte påstå att jag är något geni men jag ser mig själv som intelligentare än mina närmsta vänner. Det leder till, precis som du beskrev, att man håller inne med en stor del av sig själv och sina tankar.

Det är sådana här trådar som får en att verkligen känna sig urgammal

Du lever i en tid där internet existerar (och säkerligen kommer att utvecklas i allt mer sofistikerade former). Du har nära nog oändliga möjligheter att skaffa dig kontakter med personer som delar dina intressen, hur allmänna eller obskyra de än är, och kan diskutera på din nivå, och du kan göra det hemma i sovrummet, du behöver inte ens gå ut och utstå ångesten av att träffa en människa (även om det säkert skulle göra dig gott).

Mitt vardagsmått på att vara riktigt smart är när man kan översiktligt förklara ett komplicerat ämne på ett begripligt sätt för någon som inte är så insatt, en bra grej att öva på. (Sedan påstår jag inte att all vetenskap lämpar sig för populära tolkningar, men man kan testa.)

Psykologi: allmänt ---> Psykisk hälsa//Mod

Det måste du inte alls. På t.ex KTH är det enda som räknas att du klarar tentorna. Det går alldeles utmärkt för dig att bara sitta hemma och bläddra igenom böckerna i din egen takt. Sen skriver du av proven och blir godkänd. Varsågod, du är utbildad. Att stå ut med ett vanligt jobb blir kanske svårare (granted, folk ute på företagen är ofta idioter), men du bör knappast ha några problem att starta eget och syssla med det som roar dig, på dina egna villkor. Faktum är att systemet faktiskt gynnar såna som dig, eftersom det öppnar utmärkta genvägar. T.ex via KTH och andra ställen.

Ett annat alternativ är att börja placera lite sparpengar i aktier. Om du är så intelligent som du tror kommer du inte ha några problem att bli ekonomiskt oberoende på kort tid.

Sådär, där har du en roadmap för de praktiska aspekterna av ditt liv. Med det ordnat bör du kunna lägga resten av din energi på att hitta likasinnade. Problem?

Tack, första inlägget var som att hitta hem! Både jag och min far är så på pricken.

Vet att översmart, eller vad man vill kalla det, inte alltid behöver vara lätt. Jag ser mig själv inte som överintelligent. Men jag kan berätta lite. Jag har alltid haft lätt att lära mig saker, blivit irriterad på andra som inte förstått saker jag tyckt var självklara. Jag vet inte om jag varit social eller osocial, men många säger att jag haft mycket kompisar, jag reflekterar inte över sånt. När jag blev kring 18 år blev jag knäpp, psykiatriker trodde aldrig jag skulle återhämta mig. Jag tänkte själv inte på det mer än jag fick tabletter utskrivna som jag började känna mig väldigt trögtänkt av. Så jag slutade ta dessa utan att säga det till någon.

Jag har alltid haft ett sug efter att lära mig saker, så efter jag varit sjukskriven blev jag sugen att läsa några tekniska kurser. Det slutade med att jag läste 200% som jag klarade utan problem. Det tyckte min läkare var väldigt märkligt och sa sig aldrig varit med om något liknande. Denne läkaren blev väldigt faschinerad och har efter det haft kollegor som frågat mig rakt ut om jag är jättesmart. Det slutade med att jag fick en examen i en teknisk utbildning vilket jag är evigt tacksam över då jag varje dag får lära mig någonting nytt.

Däremot ser jag mig själv inte som smart, jag är mest väldigt nyfiken. Jag reflekterar sällan över intelligens. Jag har heller aldrig upplevt att andra människor i min omgivning är dumma i huvudet utan mer att de är annorlunda. Jag är väldigt annorlunda själv, om någon berättar att den köpt en ny soffa lyssnar jag såklart, men jag börjar samtidigt fundera över hur man tillverkar materialet.

Men jag tror det är svårt att definiera någon som översmart, det handlar nog mer om vad man intresserar sig av. Sen är det viktigt att skilja på folks åsikter, bara för att någon inte tycker likadant som mig behöver det inte betyda att denna person är dum i huvudet. Andra personer tycker ju ibland att jag är dum i huvudet för att jag tycker vissa saker. Allt handlar inte om rätt och fel, bra eller dålig, och alla har rätt att bli irriterade och vräka ur sig dumheter precis som man har rätt att vara glad.

Ofta handlar det nog om att man inte förstår hur personen tänker, så kan vara väldigt intressant att höra personer berätta om just hur de tänker. Jag pratar heller inte om samma saker med alla, ibland kan jag prata om väder och vind och med vänner händer det ofta att vi pratar om konstiga saker som varför syrehalter skiljer sig på olika ställen.

Så det finns massor av människor som är lik en själv, jag har till exempel väldigt torr humor och det har många av mina vänner med. Men jag skulle rekommendera dig att börja en teknisk utbildning, då får man verkligen utmana sig själv och framförallt lära sig tänka ännu mer logiskt. Man kan ju ta dubbla examen, läsa över 100% osv om man vill utmana sig själv. Man utvecklas hela tiden och det finns alltid mer att lära sig, man blir ju aldrig fullärd! Och träna fysiskt är också att rekommendera.

Tänk bara på att hjärnan är en muskel och behöver tränas dagligen. Det går att jämföra med att träna kondition, tränar du inte på ett halvår så kommer konditionen försämras. Därför är tekniska utbildningar väldigt bra för då får man motionera hjärnan dagligen.

Vilket jävla svada av hybris. Om du ens var hälften så intelligent som du utger dig för att vara hade du inte utgett dig själv för att vara sån jävla polstjärna på himlen. Systemet är inte emot dig, ditt ego synkar bara inte med kollektivet.

Tänker också lite så. Det brukar ju vara så att ju mer man lär sig desto mindre inser man att man kan.