Sverige: landet där det råder stor bostadsbrist

Bilar eller bostäder spelar ingen roll. Reglera utbudet och priset och du får automatisk brist. Det är så logiskt för mig, men inte för andra vänster/SD-tomtar.

Invandrarna har ingen skuld i detta överhuvudtaget.

Nu är det dags att avskaffa sjukvårdsbristen!

Marknadspriset på en njurtransplantation är ca 3 miljoner kr. Har man inte råd att operera sig på sjukhus får man hitta någon annan lösning.

Stor skillnad på "sjukvårdsbrist" och bostadsbrist. Skattesystemet kan man se som en slags försäkring man betalar till där man kan få hjälp om det verkligen kniper. Men att vara utan njurtransplantation kan man inte jämföra med att kidsen som vill flytta hemifrån inte får en billig hyresrätt på a-läge direkt.

Jag pissar gärna i ansiktet på personer som tycker att andra ska finansiera deras leverne. Klipper man sig och skaffar sig ett jobb så har man också råd med en bostad.

Ja vi får se hur det går. Men man kan inte klandra någon annan än styrelsen om det går åt skogen. Det är en del av risken med att köpa.

Hänger väl ihop med inflationen, men jag tror absolut att priserna kommer att fortsätta att stiga så fort inflationen kommer igång.

Antingen får staten finansiera hyresrättsbyggandet på riktigt eller får man avskaffa hyresregleringen. Två enkla sätt att ta bort bostadsbristen på. Den har inget med invandring att göra utan med idiotiska regler.

1 or på Östermalm i Stockholm kostar snart 200 000 tkr kvadratmetern det börjar bli helt sanslöst..

Både hyror och priser kommer fortsätta skena i innerstaden och väldigt få ha råd med innerstadsbostad. Är helt säker på att detta bara är början på priseländet för när inflationen tar fart börjar det riktiga rallyt.

Det är väl tvärtom väldigt många som nu har råd med innerstadsboende, du är därför priserna drar.

Vem har krävt att få bo på Östermalm? Det handlar främst att ta i bruk de stora glesbebyggda arealer som omger våra städer och gradvis expandera stadskärnorna enligt stadsplan. Externa köpcentra, kontors- och firmaskjul omgivna av vidsträckta parkeringar och oanvändbar slymark görs om till täta tomtindelade kvarter för hyreshus. Precis som man gjorde för drygt 100 år sedan när rikets städer expanderade kraftigt.

Om du sedan kollar närmare på stadsdelar som Östermalm, Lorensberg, Vasastan och Olivedal så skall du se att inte ens de mest ornamenterade hyreshusen byggdes enbart för det högre inkomstintervallet. Vad man följde var istället det normala förfarandet för kontinental hyreshusbebyggelse, med större genomgående lägenheter med högre standard mot gatan och smålägenheter utan hiss i gårdshusen. Östermalm är alltså fullt med lägenheter avsedda för arbetarklassen. Ett namn på den medvetet socialt blandade hustypen är det preussiska "Mietskaserne" (= hyreskasern). Andra hus byggdes i stort sett med bara enrummare.

På något vis var det alltså en lönsam affär för 100 år sedan att smälla upp hyreshus i innerstad avsedda även för dem som inte kan låna miljoner för att uppnå bolånetorskstatus. Sedan dess har väl produktiviteten ökat ett 20-tal gånger? Samma kan följaktligen göras idag, det enda som behöver ändras är lagar, regelverk och kommunal praxis.

Exakt hur vill du ändra lagar, regelverk och kommunal praxis för att det ska bli lönsamt att bygga hyreshus?

Enligt vissa debattörer i tråden (Tammer mfl) så är det tydligen ett problem att inte alla har råd att bo där. Själv förstår jag mig inte på det överhuvudtaget. Man får väl titta i områden man har råd att bo till att börja med.

Men visst vore det bra om man byggde där marken var billigare, fast det vill man inte heller göra eftersom risken är stor att man står med tomma lägenheter. Man bygger därför bara i områden där man vet till 100% att folk vill bo och också kommer att betala för sig.

Kommunal kvartersmark enligt stadsplan delas upp i mindre tomter och säljs så billigt som möjligt, vilket är tvärtom mot dagens praxis där marken används som kommunal kassako. Då blir det billigare att bygga samtidigt som du öppnar upp för en stor mängd mindre byggherrar som tidigare inte har kunnat finansiera vår tids typiska jätteprojekt. Principen som gäller är en tomt, en byggherre - och byggherre för en tomt på säg 18 x 30 m kan vem som helst bli som kan raisa kapitalet. Konkurrens och prispress uppstår därmed och det fördyrande byggoligopolet bestående av profitökningsberoende aktiebolag och kommunala gullegrisar bryts upp.

Hela lagstiftningen bakom dagens planmonopol, utdragna planprocesser, överdrivna byggnormer och oändliga överklaganden avskaffas och ersätts. Det blir istället byggherrens sak att lägga fram planer och söka bygglov för sin tomt. Det enda myndigheterna gör är att granska ritningar för bifall/avslag och efteråt genomföra inspektion av den färdiga byggnaden. Bygglov kan därmed utfärdas på ett par veckor istället för att harvas i åratal med en massa onödiga tjänstemän inblandade, samtidigt som ärendegången garanterar kvalitet och insyn.
Byggherren behöver heller inte bry sig om en massa trams som garageplatser, siktlinjer och handikappanpassning som dagens byggnormer föreskriver, utan dessa håller sig till väsentligheter såsom vatten, el och hållfasthet. Däremot tillåts en hög exploeringsgrad per tomt för att maximera antalet hyresgäster per fastighet.

Bildandet av nya bostadsrättsföreningar, som enbart syftar till att blåsa upp en bubbla av prisstegring och fejkad tillväxt, förbjuds rakt av. Därmed tvingas kapitalet in i fåror av ansvarstagande och långsiktighet, det vill säga hyreshusbyggande.

Försäljningen av tomtmarken bidrar för kommunen i sin tur till att finansiera framdragning av gator, mains och levellande av tomtmark. Som sagt, byggherren skall inte ha några skyldigheter bortom tomtgränsen.