Citat:
Ursprungligen postat av
boboslacke
Jag tror att tanken funnits på flera helt skilda håll under lång tid ända sedan sjuttiotalet (tipsen om hans sovjetkontakter t ex) oberoende av varandra där olika parter dels övervägt möjligheter och risker samt dels försökt komma åt OP andra politiska och ekonomiska vägar genom smutskastningskampanjer etc.
Avgörande var nog ett antal faktorer mot slutet.
Trots attackerna mot OP:s person via t ex skattemålet avseende sonens stipendium lyckades dels OP vinna valet åt S dels fortsatte processen där han allt mer överlät ekonomi och inrikespolitik åt andra krafter inom partiet med djärva nya utrikespolitiska utspel.
Kanske såg han det som hans arv till mänskligheten och det han tänkte bli ihågkommen för och det var något som gick stick i stäv med Natos och EU:s fredsprojekt. Det var det stora fredsprojekt som ville bryta Natos allt mer aggressiva östpolitik som avspeglade sig initiativet med ett "kärnvapenfritt" Norden.
Tidigare hade han haft stort stöd inom partiet för sitt internationella arbete till priset av att får offra delar av vänsterflygeln i partiet (Meidner mfl) och ge de mera företagarpositiva krafterna i partiet inflytande men när det handlade om det Östhot (ubåtsaffärer etc) som var högst påtagligt för många också inom Partiet underminerades hans interna ställning samtidigt som han slutligen tappade intresset för egen del när det gällde intresset för underrättelsetjänsterna vilket gav andra den livsluften.
Förutsättningarna fanns och efter valsegern tror jag det blev mera konkret samtidigt som man fick klart för sig att det kunde finnas konkreta förutsättningar (direkt och indirekt stöd) för att genomföra det hela. De sakerna fanns nog på plats några månader före mordet och man värderade nog möjligheterna.
Sedan var det säkert så att det blev operativt relativt nära inpå mordet och det kan ha dels med olika aktörers motivation att göra dels att man noterat Palmes sätt att röra sig privat. Plötsligt insåg man att det var möjligt men att man måste utnyttja tillfället medan det gavs.
Tar man i beaktande det s.k. hotet från öst med ubåtsaffärerna i centrum så visste Palme med största säkerhet hur det förhöll sig med den saken.
Citat Spelet Under Ytan - Ola Tunander:
"Man kan tänka sig att Sovjet fann det nödvändigt
att träna och förbereda operationer längs den svenska kusten inför ett
kommande krig, men varför visade man i så fall upp periskop och
ubåtstorn långt in i tätbefolkade områden? Varför demonstrerade man
dessa ’förberedelser’ för svenskarna? Varför uppträdde Sovjet öppet
aggressivt längs den svenska kusten, samtidigt som man undvek konfrontation
på andra områden? Varför ägnade man sig åt att provocera
fram en förstärkning av det svenska försvar som skulle möta en sovjetisk
attack? President Mauno Koivisto förmedlade Yurij Andropovs
anmodan att svenskarna skulle använda mer våld mot de kränkande
ubåtarna. Varför ville Moskva att svenskarna skulle sänka dessa
ubåtar? Det var något som inte stämde.
Efter 1983 kom regeringen aldrig att officiellt peka ut Sovjetunionen,
även om befolkningen och inte minst massmedia oftast utgick
ifrån att det var sovjetisk aktivitet. 1985, efter en mobilisering inom
massmedia och en konflikt i riksdagen tvingades Olof Palme offra
sin utrikesminister Lennart Bodström, eftersom Bodström hade uttryckt
oklarhet i frågan, d.v.s. var ovillig att peka ut Moskva. Delar
av officerskåren med försvarsstabschefen viceamiral Bror Stefenson
samt Carl Bildt menade att Sovjetunionen skulle pekas ut även efter
1983-års protestnot."
http://file.prio.no/files/projects/Spelet%20under%20ytan/Spelet-under-ytan.pdf
Ladda gärna ner och läs, oerhört intressant läsning.