Citat:
Du låter som jag, första gången jag såg ExorcistenJa, jag såg den eftersom att jag hade läst mycket bra om den i den här tråden.
Jag tyckte att filmen var så otroligt bra på att skapa en obehaglig stämning. Det är absolut ingen film att se om man vill se mycket gore eller ha massor av jumpscares, utan det var just stämningen som gjorde filmen. Jag blev verkligen skitskrämd av filmen och det är verkligen sällan det blir så. I vanliga fall om jag ser en film med jumpscares eller liknande så kan jag hoppa till, jag är relativt lättskrämd, men det är ju kul och mellan så sitter jag mest och väntar på nästa lilla adrenalinkick. Efter filmen så brukar det inte bli mer än så. Men jag satt verkligen som klistrad hela filmen igenom och hade seriös hjärtklappning. Och jag hoppade nog inte till en enda gång, jag satt liksom bara och var skiträdd. Trodde inte att det var möjligt.
Måste tillägga att efter jag såg filmen så var jag tvungen att kolla på ett avsnitt av It's always sunny in Philadelphia för att lätta upp stämningen, haha. Trots det så skrek jag till när min sambo la handen på min axel när jag stod i badrummet och borstade tänderna lite senare. Nu låter jag ju som världens mes, men jag ska väl tillägga att skräckfilmer sällan lämnar något större intryck på mig och att jag inte har blivit såhär rädd för en film sedan jag var väldigt liten.
Så, ja! Se filmen! Jag sitter själv och funderar på om jag någonsin kommer våga se den igen, och det är nog det bästa betyg jag kan ge till en skräckfilm.
Jag tyckte att filmen var så otroligt bra på att skapa en obehaglig stämning. Det är absolut ingen film att se om man vill se mycket gore eller ha massor av jumpscares, utan det var just stämningen som gjorde filmen. Jag blev verkligen skitskrämd av filmen och det är verkligen sällan det blir så. I vanliga fall om jag ser en film med jumpscares eller liknande så kan jag hoppa till, jag är relativt lättskrämd, men det är ju kul och mellan så sitter jag mest och väntar på nästa lilla adrenalinkick. Efter filmen så brukar det inte bli mer än så. Men jag satt verkligen som klistrad hela filmen igenom och hade seriös hjärtklappning. Och jag hoppade nog inte till en enda gång, jag satt liksom bara och var skiträdd. Trodde inte att det var möjligt.
Måste tillägga att efter jag såg filmen så var jag tvungen att kolla på ett avsnitt av It's always sunny in Philadelphia för att lätta upp stämningen, haha. Trots det så skrek jag till när min sambo la handen på min axel när jag stod i badrummet och borstade tänderna lite senare. Nu låter jag ju som världens mes, men jag ska väl tillägga att skräckfilmer sällan lämnar något större intryck på mig och att jag inte har blivit såhär rädd för en film sedan jag var väldigt liten.
Så, ja! Se filmen! Jag sitter själv och funderar på om jag någonsin kommer våga se den igen, och det är nog det bästa betyg jag kan ge till en skräckfilm.
Grattis till att du hittat en skräckfilm som verkligen ger ett avtryck! Det händer bara nån gång i livet! Jag såg rullen själv för några veckor sedan men blev inte så tagen, tyvärr.
