Autumn Schreck
House of Usher (1960)
Övertygad om att hans familjs blod är smittat med generationer av ondska, tänker Roderick göra allt för att hålla sin syster borta från äktenskap och instängd i familjehemmet. Men när Madelines fästman anländer till det hemsökta huset för att hämta sin fästmö, upptäcker han snart att för denna familj är deras hus mer än ett hem, det är deras gravplats.
Många säger att Roger Corman är en dålig regissör, med alla hans B-filmer bakom sig. Roger Corman är en person jag beundrar väldigt mycket så som jag gillar Ed Wood. Hans filmer har charm och även ifall filmen är skit har den en underhållning till sig som är toppklass. Okej She Gods of Shark Reef och The Wasp Woman är undantag för att bara var riktigt dåliga filmer.
Men ta och se på denna rullen som ett perfekt exempel. Det är en lågbudgetfilm, men används till det fullo att skapa den perfekta atmosfären och göra en unik skräckfilm för dess tid. Roger Corman visar här vad han kan göra på en minimal budget och ändå lyckas otroligt väl, och denna filmen är ett perfekt exempel på hur Roger Corman är en bra regissör.
House of Usher är ingen film där något monster väntar i hörnet, eller en film om en mördare som går rundor och dödar folk. Detta är en skräckfilm som använder sig utav stumfilms skräckfilmernas metod. Genom att använda spänning och dess atmosfär till skräcken och genomföra en en kuslig stämning genom hela filmen.
Filmen lyckas väldigt bra med att genomföra denna stilen. Vi får istället personer som pratar med varandra, samtidigt som något mystisk är på väg att hända. Vi tittaren är som Mark Damon karaktären i filmen, och försöker lista ut vad det är som försiggår. Och likväl och som med många andra filmer, ju längre in vi kommer desto mer börjar svaren komma sakta men säkert.
Men jag gillar också att filmen inte spiller ut alla frågor, utan låter tittaren få tänka lite också, där man inte får alla frågor svarade på. Som den mentala hälsan som Usher familjen har.
Vincent Price är i huvudrollen och gör fantastiskt jobb. Det må kanske inte vara hans bästa insats, men det är verkligen en oförglömlig en. Det enda negativa är att det är lite distraherande att se honom i blont hår.
Jag kan även tycka att slutet blir lite för galet och extra kryddat. Hela filmen har haft denna lugna tonen genom sig. Så att i de sista 3 minuterna ha huset spricka sönder totalt och börja brinna från ingenstans ner hela huset kändes lite väl överdrivet i min smak. Men då har jag inte läst boken, och vem vet den kanske slutar så också. Jag förstår att hela grejen är att huset ska ha sitt eget liv nästan och att det är det som gör att allting kollapsar i slutet, men det kom lite från ingenstans och blev lite för mycket.
En favoritscen jag har är när Mark Damon drömmer och vi får se en drömsekvens. En väldigt intressant en sådan, ungefär som om man precis har tagit LSD med kusliga röster i bakgrunden. En sak är säker, filmen är perfekt att ha i bakgrunden vid någon Halloween fest.
Jag älskar också bara miljöerna och scenografin i denna. Speciellt när vi får se utanför huset, med alla döda träd och den tjocka dimman. Detta är verkligen en film som är där uppe tillsammans med Hammer filmerna med dess atmosfäriska miljöer och scenografi.
I sin helhet gillade jag och uppskattade jag denna filmen väldigt mycket. För att vara lågbudget lyckas Corman använda pengarna väl och vet exakt vad han gör med filmen.
Istället för att ha något skrämmande hoppa fram eller ha ett monster, så bygger mycket på atmosfären och spänningen filmen har, tillsammans med dess mystik. Den kommer av sig lite som en stumfilms skräckfilm i den aspekten, där det läskiga är i bakgrunden och inte i framkanten. Vincent Price är som vanligt fantastisk i rollen.
Filmen gör inget stort eller märkvärdigt av sig själv, det är en simpel och enkel skräckfilm som lyckas med det den levererar.
3.5 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt0053925/?ref_=nv_sr_2
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=QslKMIOeME8
