Citat:
Ursprungligen postat av
Juneaux
Men då kan man ju ställa nästa fråga. Varför i helvete skaffar du barn när du redan är helt slut som artist? Visst att första gången kanske var ett misstag men han lyckades ju 2 ggr.
Men visst folk tänker ju inte längre när det gäller och skaffa barn.
Det är det jag fastnar för också. Betänker vi att "Johan" har sånt stort lidande och utebliven arbetsförmåga så känns det märkligt att han ändå väljer att ta på sig det ansvaret det innebär att vara förälder. Han måste ju ha kunnat räknat ut att han inte skulle kunna vara den som lär sina barn cykla, simma och knappt heller kunna hjälpa till med barnens hygien och senare i livet läxor och aktiviteter.
Det kan ha funnits tendenser av hopp och att en nyinsatt medicinering fungerat bra vid barnalstringstillfällena. Mediciner mot smärta är dock ingen kur som man blir botad av.
Jag kan känna empati med "Johan" pga att jag själv drabbats av hälsans lotteri, dvs man har inte längre någon hälsa att tala om.
Vad gäller barn för mig har det varit det omvända. Jag var tvungen att vända mig till kommunen pga att jag inte längre kunde tillse mitt barns grundläggande behov. Det var det absolut tuffaste beslutet jag blivit tvungen att ta i mitt liv.
Att lämna upp vårdnaden för sitt barn och sätta tilltron till mänsklig godhet. Barnet var 7 år vid tillfället.
Hoppet att en dag kunna bli så pass bra att kunna finnas där för mitt barn är det som håller mig vid liv, givetvis så hoppas jag på hela kalaset -att inte minst kunna återgå till mitt arbete som betydde mycket för min mening med livet.
"Johan" vila i frid var du än månne vara.
FK är ingen eldsprutande drake till sin skepnad. Olyckliga uttalanden begås av människor pga många olika orsaker.
Man kan inte älska alla människor men alla är värda en skapligt god hälsa eller åtminstone ges en chans att överleva på hoppet.