Citat:
Ursprungligen postat av
Artsdoktor
Nedgången beror inte så mycket på att det faktiska antalet besökare har minskat utan på hur mycket tid dom spenderar på den. Folk surfar bara några sekunder, sedan gär dom vidare någon annan stans. Reklameffekten tar inte vid och då flyr annonsörerna. Även personer som kastar bort sin tid framför datorn slösurfar på Facebook istället.
Du har rätt i att folk spenderar mindre tid på sajten. Läste i någon branschtidning där någon fd redaktör (tror från AB) beskrev svårigheter i att få lönsamhet på web. I det sammanhanget nämnde han något om att 90 eller 99 procent (mins ej vilket av dem) aldrig klickade sig vidare från huvudsidan.
Det här betyder att AB med sina 1,7 milj unika webläsare och sina 23 milj sidvisningar inte är 1,7 som klickar runt och läser 15 olika artiklar. Istället så är det betydligt färre än 1,7 miljoner människor (unika webläsare är ej samma som unik besökare) som går in 10-20 gånger om dagen och läser av nyhetsflödet.
Det här betyder i sin tur att Aftonbladets ledare, krönikor och vinklade artiklar läses av väldigt få. Där har de inte särskilt stort inflytande över samtalet. Däremot att runt en miljon människor har Aftonbladet som sin första-källa som de regelbundet under dagen scannar av.
Aftonbladet påverkar alltså enormt mycket genom rubriker och hur länge de följer upp ett ämne. Skriver de 30 olika artiklar om vakt som dunkade 9-årings huvud i betonggolv så blir det vad en miljon omedvetet kommer tänka är det största och viktigaste just nu.
Många kanske har sett filmen och därmed också frånvaron av denna omtalade dunk. Men de har läst rubrikerna desto fler gånger, återkommande, stora typsnitt, ständigt nya uttalanden med ord som "obehagligt" "skrämmande" "chockerande" även om det i själva artiklarna snarare är uttalanden i stil med "det är obehagliga bilder, men någon misshandel framgår inte"
Vad som lever kvar är att en vakt dunkat en 9-årings huvud i betong så det ekar. Trolig för att vakten är rasist. Polisen utreder och alla är chockade. Detta är det viktigaste som hänt i år. Medan exempelvis gruppvåldtäkten på finlandsfärjan är bortglömd.
Där ligger tidningarnas verkliga makt att styra samtalet. Hur länge de låter en händelse generera nya rubriker och hur dessa rubriker vinklas.
En undersökning visade exempelvis att majoriteten av de som twittrar en länk inte själva läst artikeln. Än färre bland de som därefter retweetar. Det offentliga "samtalet" består alltså i huvudsak av att media sätter en rubrik som bestämmer vad pöbeln ska vara arga över för dagen, och så fortsätter pöbeln vara arga och berättar på Twitter att de är arga exakt så många dagar som rubrikerna finns kvar på huvudsidan.