Svenskarnas parti tråden, allt om SvP

Men jag diskuterar förstås efter normalfördelningen med medelvärde noll och standardavvikelse ett. Självklart ska en begåvning som dig behandlas annorlunda och ses som en outlier. Man kan förstås inte begära av enkelt folk att de ska ta till sig av kunskap med samma lätthet som dig. Rent statistiskt kan vi nog konstatera, att en längre utbildning ökar kunskapsnivån än en kortare, sett som ett medelvärde.


Men det är förstås inte ur ett kostnadperspektiv som jag diskuterar, utan ifrån ett produktivitetsperspektiv. Det blir under alla omständigheter mer lönsamt om tjugo mammor arbetar och två personer passar barnen än om alla mammor passar sina egna barn, oavsett vad KD säger.


Ja, det blir förstås bättre för företagen om alla anställningsregler tas bort men lyckligtvis står SvP på arbetarnas sida och därför är en sådan politik värdig ett högerparti men inte ett nationalistiskt dito. Vi värnar nämligen om alla svenskar, även om de är arbetare.

Bara företagen? är det verkligen så enkelt?

Dagens LAS regler kan iof kringås genom las-grupper, bemanningsföretag, osv vilket förbättrar situationen för alla(förutom en mycket liten minoritet som hänger kvar på jobb). Bättre med ett osäkert jobb än inget alls, det är också bättre(för alla) att ha socialt skyddsnät och noll anställningstrygghet än tvärt om. Det är bättre med en rörlig arbetsmarknad så att det blir lätt att byta jobb om man inte trivs och företag kan snabbare ställa om vid nya förhållanden(det handlar om att maximera produktiviteten som du skattar så högt).

Men partiets politik är emot bemanningsföretag och det på goda grunder. Det förbättrar förstås inte för alla, utan går enbart kapitalets ärenden. Vi vill förstås stärka arbetarnas vilkor på bekostnad av kapitalets vinstintresse. Det är inte bättre med en så rörlig arbetsmarknad, för anställningstrygghet är viktig, särskilt för äldre som riskerar att slås ut från arbetsmarknaden. Fråga SvP och de kommer att svara dig, att vi står på arbetarnas sida, och det alla dagar i veckan.

Duktiga ni är som står upp för arbetarna, KROSSA KAPITALET!

Seriöst: Svårigheter att sparka folk drabbar även äldre, ifall ett företag går i konkurs eller flyttar utomlands så blir det ännu svårare för de äldra anställd att få jobb, en orörlig arbetsmarknad gör det också svårare för folk att få nya jobb och arbetslösheten blir antagligen högre, detta innebär att folk blir mindre benägna att säga upp sig för att skaffa nytt jobb eller bli ex företagare.

SvP:s arbetsmarknadsprogram var ren smörja, bemanningsföretag ät praktiskt svåra att förbjuda och de är ett symptom på en ickefungerande arbetsmarknad.

Den bästa lösningen vore väl ändå valfrihet som är utformad på ett sådant sätt så att det fungerar oavsett vilket man vill. Någon form av vårdnadsbidrag för de som inte vill ha sina barn i förskolan tycker jag är lämpligt.

Är du på allvar av åsikten att Sverige befinner sig i ett inbördeskrig? Du kan ju åka till Syrien eller Irak så kan du ju få se hur inbördeskrig ser ut i verkligheten (och inte i din fantasi).

Haha vilken briljant analys! Det är såklart "bolsjevismen" som är problemet eftersom bolsjevikerna (som kallar sig socialdemokrater) vill expandera den offentliga sektorn vilket boljseviserar (jag är lite nyfiken på vad detta egentligen betyder, men jag antar att ordet du söker är kollektivisera eller socialisera) efterfrågesidan. Nu vet inte jag vad detta innebär (hur kollektiviserar man egentligen efterfrågesidan?), men det jag tror du försöker säga är att socialdemokraterna/bolsjevikerna försöker socialisera utbudet av vissa typer av varor och tjänster såsom vård och skola.
Problemet är väl bara att det är ganska precis tvärtom. Sektorer som tidigare varit befriade från marknadslogiken, framförallt välfärdssektorn, har snarare blivit indragna i det vilket gör att vi dag har ett system med skolpeng, vårdval och andra mekanismer som erbjuder "valfrihet". Även andra verksamheter har omformats och avreglerats som t.ex. apoteksverksamhet och bilprovning, dessutom har ett flertal statliga bolag sålts av. Och tvärtom vad du påstår så har ju faktiskt den offentliga sektorn minskat som andel av BNP (eller vilket mått du nu väljer) sedan den s.k. saneringen av statsfinanserna som skedde under 90-talet under såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar. Därmed är det inte konstigt att vi idag inte kan ge plats åt lika många äldre att bo på särskilda boenden (även i absoluta tal), att vi har sjunkande skolresultat och att vårdpatienter som tvingas vänta i timmar på hjälp. Alltså, det är snarare så att vi har haft ett "bolsjevikiskt" system (om det är så du vill benämna det) under ganska många decennier och att denna strävan att undanhålla marknadslogiken från vissa sektorer i allt högre grad utmanats sedan mitten av 90-talet (i bankkrisens kölvatten).

Sen vet jag inte vad Olof Palme eller den politik han genomdrev har med marxismen att göra (förmodligen väldigt lite eftersom marxismen inte ens har ett politiskt program som kan implementeras i egentlig bemärkelse). Det är dock helt sant att socialdemokratin växte fram ur en arbetarrörelse som inspirerades till relativt stor del av marxistiska idéer, men naturligtvis inte enbart utan också av mer liberala traditioner och s.k. revisionistiska teorier (nej de hade inget att göra med förnekelse av historiska folkmord att göra). Med tiden har socialdemokratin kommit att utgöra en närmast egen ideologisk position som dragit inspiration av allt från ekonomisk keynesianism (i Sverige tydligast formulerat i Rehn-Meidner modellen) och idéer om ökat arbetarinflytande i produktionen (lönetagarfonderna) till att allt mer ha dragits åt höger med början i 90-talets s.k. "tredje vägens socialdemokrati" med frontfigurer som Tony Blair i Storbritannien, Gerard Schröder i Tyskland, Göran Persson i Sverige etc. Vi ser alltså en högervridning inom socialdemokratin över tid, allt mer distanserat från sitt tidiga tankegods.

Att bankerna är problemet i sig tror jag är att inte förstå krisen fullt ut, att däremot utesluta dem ur modellerna är också problematiskt (i neoklassisk nationalekonomi ses de t.ex enbart som en neutral mellanhand mellan gäldenär-borgenär, sparare-investerare osv. vilket gör att deras verksamhet inte anses ha en långsiktig påverkan på ekonomin i någon riktning då de enbart är ekonomins "smörjmedel"). Krisen är dock såklart mer komplex än att enbart beröra banksektorn (den finansiella sektorn antar jag att du syftar på av vilken bankerna är en del) utan berör egentligen alla delar av vårt samhälle och inte bara dess effekter utan också krisens orsaker. Löneandelens sjunkande tendens sedan 70-talet, produktivitetsökningens gradvisa stagnation sedan 00-talet, strukturförändringarna inom den svenska ekonomin från industriproduktion till tjänsteproduktion, outsourcing av produktion av varor/tjänster osv. kan inte enbart förklaras som ett resultat av banksektorn och dess felsteg, detta är processer som har pågått under flera decennier. Men jag kan förstå att banksektorn framstår som ett av de primära problemområdena i dagens läge. Framförallt internationellt med de amerikanska investmentbankerna i spetsen och "deras" kris som ledde till ett snabbt agerande från den amerikanska regeringens sida med bail-out paket och försäkringar om stöd för att förhindra deras kollapser vilket skulle inneburit extrema problem för ekonomin i sin helhet med än större inverkan på den reella ekonomin än vad som faktiskt skedde.
Analogin om den gordiska knuten är väldigt problematisk då den antyder att vi har ett och endast ett problem (t.ex. bankerna) och att detta kan lösas med ett Alexander-hugg. Tyvärr är detta enbart en del av sanningen, det (ekonomiska) systemets kris är djupare och mer komplext än så och relaterar till en mängd sektorer och institutioner. Att det skulle finnas en grundläggande likhet mellan marxism och liberalism, förutom i det att Marx till stor del utgick ifrån de klassiska liberala ekonomer som Smith och Ricardo i sin egen ekonomiska analys (där han framförallt kritiserade dessa för den otillräcklighet som han påstod att deras modeller och teorier led av) skulle jag säga är ett direkt okunnigt uttalande. Att man ens kan tala om marxismen som en politisk ideologi av samma karaktär som liberalismen eller socialismen dvs. som normativa modeller för samhällets konstruktion är inte korrekt helt enkelt. Om man inte förstår skillnaden så bör man nog uppsöka en bok om politisk teori/ideologi och fråga sig själv vad en ideologi faktiskt är och hur marxismen faktiskt är konstruerad teoretiskt.

Det du skriver är ganska klart taget ur luften och bygger bara på ett svepande narrativ utan förankring i verkligheten. Om du vill lyckas bättre kanske du ska försöka underbygga dina argument och inte komma med svepande, infantila generaliseringar. Man kan ju nästan tro att du inte vet vad du talar om överhuvudtaget.

I allmänhet påverkar LAS och andra liknande regleringar inte arbetslösheten i sig utan snarare dess sammansättning, dvs. vilka grupper som är arbetslösa. Om man kollar på statistiken så är det framförallt i grupperna unga, utlandsfödda och personer utan gymnasieutbildning som arbetslöshetstalen är höga. Generellt brukar detta inte vara ett problem för unga som ofta har en kort genomsnittstid som arbetslösa då de oftare jobbar deltid eller har någon annan form av osäker anställning (timmis, vikariat, bemanningsföretag etc.) alternativt studerar. De står ofta så pass nära arbetsmarknaden att de finner en annan typ av sysselsättning relativt snabbt. Då är det ett större problem med utlandsfödda (gäller i synnerhet vissa grupper och inte andra ofta p.g.a. utbildningsnivå) och de som saknar grundläggande utbildning (dvs. alla som inte har minst en gymnasieutbildning). Problemet är här i allmänhet bristen på utbildning vilket därmed bör vara i fokus. Dock ska man vara medveten om att en förhöjd utbildningsnivå av dessa grupper inte skulle utradera arbetslösheten utan enbart redistribuera den (likt arbetsmarknadsregleringar gör). Detta är p.g.a. att arbetslösheten inte kan förklaras enbart med att vissa inte har utbildning utan att den också är relaterad till efterfrågefaktorer, framförallt den aggregerade efterfrågan (konsumtion + investeringar). Vi har länge haft en investeringskvot (investeringar som andel av BNP) som varit lägre än den dels varit historiskt i Sverige (när vi haft en lägre arbetslöshet) dels lägre än andra länder med lägre arbetslöshet som t.ex. Danmark (detta gällde i vilket fall innan krisen).

Och nej bemanningsföretag är inte svåra att förbjuda. De var förbjudna från 30-talet (till följd av skotten i Ådalen 1931 då militär sköt ihjäl 5 strejkande arbetare och förbipasserade) fram till 1991 (Carl Bildts regering), tanken var istället att staten skulle ordna med att arbetsförmedlingen vilket också är namnet på myndigheten som har det uppdraget. Visst kan man hävda att det från företagens ståndpunkt är fördelaktigt att kunna ta in personal vid produktionstoppar som man sedan inte behöver ha kvar när trycket minskat. Problemet är ju att denna metod, som var tänkt som undantagsfall, har generaliserats så att företag på permanent basis hyr in arbetskraft. Jag jobba t.ex. på Posten under en tid via ett bemanningsföretag och jag skulle tro att vi bemanningsanställda utgjorde runt 30-50% av arbetsstyrkan. Man har alltså börjat använda sig av detta som ett sätt att sänka kostnaderna då man ofta kan betala lägre löner, inte behöver ha något ansvar för sociala avgifter (olycksfall- och sjukförsäkring, pension etc.) och dessutom kan avskeda en person när som helst utan uppsägningstid eller rättsliga tvister. De har helt enkelt blivit ett sätt att ta sig runt de grundläggande rättigheter som kämpats fram på arbetsmarknaden. Bra för företagen, dåligt för arbetarna och också dåligt för samhällsekonomin i sin helhet i det långa loppet skulle jag mena.

Valfrihet innebär inte att vi som samhälle ska betala eller subventionera för det hela. Så länge det inte finns förskoleplikt kan man han sina kids hemma. Men vårdnadsbidraget har en dubbel kostnad, dels bidraget i sig men också den förlorade inkomsten som hade följt av en alternativ inkomst. Sen tror jag nog att du struntar i att det hela är en kvinnofälla eftersom du förmodligen tycker att kvinnors plats bör vara i hemmet men ganska många av oss tycker att det är en dålig idé att skapa incitament för kvinnor att stå utanför arbetskraften. Det måste vara ett av de sämsta samhällsekonomiska förslag som någonsin föreslagits och som enbart infördes som en eftergift till KD så att de skulle få igenom åtminstone ett eget förslag i Alliansbudgeten.

Med bolsjevisering menar jag att produktionsmedlen övergår i statlig ägo. Eftersom vi talar om ekonomi. Skillnaden mellan kommunister och socialdemokrater är därför ungefär den jag beskrev här. Genom att kraftigt expandera den offentliga sektorn och höja skatterna så uppnår man samma effekt fast på efterfrågesidan. Och detta skedde egentligen först på allvar när Palme kom till makten. Vad är oklart?

Naturligtvis är det banksystemet som är själva problemets kärna. Ett skuldbaserat penningsystem där bankerna tillåts skapa nästan alla pengar genom utlåning är vad som skapat skuldkrisen. Det krävs en ständig ekonomisk tillväxt för att krediterna ska kunna fortsätta att öka och globaliseringens viktigaste drivkraft ligger här. Kortsiktig vinstmaximering med ständig kostnadsjakt och outsourcing har drivits på av det finansiella systemet. Om du inte förstår de här mekanismerna så är det inte konstigt om du vill tona ned banksystemets roll i den kris som västvärlden nu genomgår. Nu är skulderna på en sådan nivå att de inte går att hantera med annat än nollränta. En helt förutsägbar utveckling om man förstått exponentialiteten med skuld-och räntebaserade valutor som bankerna fått tillstånd att skapa.

Nej, krisen för det ekonomiska systemet idag har inte några djupare orsaker än banksystemet, utom möjligen i en insnöad marxisthjärna som ägnat mer tid åt testuggandet i Das Kapital än åt verkligheten. Jag ger inte ett vitten för Karl Marx's normativa utsagor och det finns många andra ekonomer som kommit med betydligt mer genomtänkta och kreativa lösningar, t.ex Joseph Schumpeter. Gottfried Feder visade ju också på ett utmärkt sätt vilket grovt misstag Marx gjorde som inte skiljde på finansiellt och industriellt kapital.

Att du inte förstod min kortfattade problembeskrivning tidigare beror enbart på dig och att du är marxist.

Detta är inte nödvändigtvis en besparing då det förhindrar föräldrarna (kvinnorna framförallt) att lönearbeta och betala skatt så här uppstår faktiskt en nettokostnad du kommer behöva finansiera. Ditt förslag om att gå samman i föreningar finns redan, det kallas föräldrakooperativ och startades framförallt efter det tidiga 90-talets babyboom. Varför vi inte bara ska tillhandahålla så extensiv barnomsorg (dagis, nattis osv.) verkar himla märkligt från ett ekonomiskt perspektiv. Men sen kan man ju tycka att dagis-verksamhet som princip är fel och på den grunden vara emot det.


Det är redan idag en smärre bedrift att överleva på de ersättningsnivåer som är idag, men det du föreslår är alltså i linje med fas-3 modellen (och tidigare varianter som AK-jobben) som används redan idag? Alltså är ditt förslag att det ska vara som det redan är? Eller med ännu sämre villkor för de arbetslösa möjligen?


Och det här förslaget innebär egentligen vad? Vad innebär "inga pengar till banker"? Inga bail-outs? Det kan jag hålla med om, samtidigt som man då naturligtvis istället måste lösa ut de drabbade företagen och hushållen som drabbas. Gör man inte det riskerar man en rad konkurser bland spararna, dvs. hushåll och företag, vilket i sin tur ytterligare förstärker krisen genom att sänka efterfrågan i ekonomin likt det som skedde under depressionen under 30-talet. Det blir kostsamt, men inte lika mycket som att hålla banker med "giftiga" tillgångar under armarna.
På vilket sätt sparar vi på att anamma en österikisk penningpolitik? Menar du att vi idag har ett problem med eskalerande, okontrollerad inflation? För det är ju precis tvärtom, vi befinner oss i de facto deflation vilket kanske låter bra om man tror på den österikiska skolan, men empiriskt så är deflation bland det värsta ett land kan hamna i och ofta svårt att ta sig ur. Tvärtom så borde ju det rimliga ha varit att ha en mer expansiv penningpolitik från första början eftersom modest inflation (2-4%) är bra för den ekonomiska aktiviteten i samhället. I alla fall om man ska tro på empirin, men problemet är ju att de flesta österikare baserar sina argument på praxeologi, dvs. icke-empirisk kunskap baserad på "förnuft" där man tänker sig att man utifrån vissa logiska antaganden kan dra slutsatser om hur ekonomin fungerar och sätter liten eller ingen tilltro till ekonometri eller annan empirisk analys av ekonomisk data. Detta måste ju vara bland det knäppaste och mest ovetenskapliga som någonsin producerats i vetenskapens namn. Att införa en österikisk monetärregim skulle vara förödande för ekonomin. Idéer som guldmyntfot osv. har redan testats och det gick verkligen inte bra.



Lustigt med en libertarian som tycker att korporativism är en bra grej, det brukar annars vara ondskan själv med fackföreningar och andra som förhindrar arbetsmarknadens dynamik. Du tycker alltså också att Sverige, som är en liten export-beroende ekonomi bör införa handelshinder? Vi ska alltså införa handelshinder såsom importtullar, vilket naturligtvis höjer priset på det vi behöver. Att tro att tullar höjer inkomsterna därför att "företagen skyddas" är ju en extremt förlegad idé och extra märklig givet att du tycker vi ska införa en österikisk penningpolitik och vara väldigt laissez-faire när det kommer till andra grejer. Tvärtom kommer svenska företag att skadas av ökade tullbarriärer eftersom andra länder kommer höja tullarna gentemot oss och därmed importera mindre. Som en export-beroende ekonomi skulle detta slå hårt mot företag och jobb. Men du kanske tycker att Ryssland verkar vara på rätt väg, att folk får det bättre och företagen blomstrar? Att försöka "värna landets företag" brukar inte så sällan gå åt skogen, ta varvsindustrin som man pumpade in miljarder i för att rädda under 70-talet, det var helt bortkastade pengar eftersom det ändå inte fanns någon efterfrågan på de fartyg som byggdes i Sverige. Vad som istället är viktigt är förmågan att ställa om, att specialisera sig inom nya områden. Redan idag har vi en relativt liten och krympande industri, och tillväxten för jobb osv. sker framförallt i tjänstesektorn men även inom hög-kvalificerad tillverkningsindustri. Vi kan inte skydda oss mot omvärlden, det är ett lopp vi kommer att förlora, däremot kan vi aktivt stötta transformationsprocesser genom att investera i R&D, utbildning, infrastruktur etc.

Det känns verkligen som att dina förslag är en inkonsekvent blandning av libertarianska/österikiska reformer samt korporativistiska och protektionistiska idéer som ger ett väldigt märkligt intryck eftersom det helt enkelt inte hänger ihop. Du verkar tro att dagis/förskolor och bidragsnivåer (att dessa var ett enormt problem tyckte också den borgerliga regeringen varför man skar ner överallt där man kom åt, huruvida vi sparade något i egentlig mening kan diskuteras) utgör stora utgiftsbovar som måste stävjas. Och att vi bör byta penningpolitik (utan någon motivering), samt absurt nog införa tullar för att skydda svenska företag. Det känns genomgående inkonsekvent och ogenomtänkt, det finns ingen röd tråd i förlagen. Du kanske borde ta en funderare till på det?

Inga pengar till banker innebär att man inte tillåter banker att låna pengar från ex riksbanken eller få statliga garantier(ex bankgaranti) man kan naturligtvis ha statliga/kommunala banker för de som vill spara pengarna mer säkert.

Jag förespråkar att man låter staten direkt påverka pengamängden genom införandet av statliga elektroniska kontanter enligt http://www.positivemoney.org/ och sedan låter man marknaden sätta räntan på utlåning.

De bidrag jag vill dra in är främst de rasfrämlingar får ex bidrag för att semestra i hemlandet, socialbidrag, introduktionsersättning, barnbidrag, ja allt. Sveriges bidragssystem har också blivit en djungel och det vore nog bättre att införa basinkomst än att behålla dagens system. De invandrare som kan försörja sig själva kan stanna lite längre(det är dock viktigt att genpoolen inte påverkas negativt).

Ekonomi handlar egentligen om att nyttja de befintliga resurserna så effektivt som möjligt och då är det inte bra om många människor lever på bidrag, dessa hade kunnat göra nytta i ex försvaret.

Jag har inte sett något vettigt empiriskt stöd för att en mindre inflation skulle vara bra för ekonomin även om man kan motivera det med att företag då blir mindre villiga att göra investeringar eftersom lånen blir mer betungande när tiden går, dock så beror det på vad man menar med inflation. Vi har

-KPI
-priset på arbete
-pris på aktier/liknande
-pris på bostäder
-mängden pengar i omlopp