Snart utkastad, inget jobb, inge pengar, tung depression. Självmord?

först stannade jag kvar mot deras vilja sen gick jag och hittade på lögner om hur jag har det hemma och fick olika att tycka synd om mig och hjälpa

Det är aldrig försent att fixa något. Låter klyschigt, men så är det. Jag har inte varit i din sits, men jag har haft en upplevelse som åtminstone lite avlägset kan ge mig "rätten" att komma med ett råd.

Jag träffade i min ungdom ett otal läkare om ett kroppsligt symptom som försämrade min livskvalitet enormt och gav mig stor ångest, och ljög för samtliga. Ibland medvetet, ibland inte, men jag ljög för var och en, mest för att jag skämdes, och föga förvånande var det ingen som genomskådade lögnerna. Efter många jobbiga år fick jag en knuff i rätt riktning, som i mitt fall var att erkänna en del saker för mig själv.

Det jag vill säga med mitt kryptiska inlägg är helt enkelt att du måste söka hjälp och vara ärlig, även om det kan kännas tungt. Det är aldrig försent att ta det steget, även om det känns så, och det finns alltid hjälp att få även om det inte känns så för stunden. Hoppas att det löser sig för dig.

Jag känner igen det där allt för väl, du och jag är mer lika än du tror med skillnad för att mina föräldrar inte skulle kasta ut mig, på gått och ont. Grejen är att du kommer aldrig bli redo, du tror du måste göra X, Y och Z innan du kan gå ut i världen men så är inte fallet. Ingen bryr sig om det där, det är bara du som inbillar dig att de gör det.

Om jag var du skulle jag ringa din vårdcentral så snabbt som möjligt och berätta följande:
1) Jag vågar inte lämna mitt hem, p.g.a. stark ångest och social fobi.
2) Att du är på väg att bli utsparkad från dina föräldrars hem och inte vet vart du ska vända dig.
3) att du har slutat ta din medicin, då den fick dig att må sämre.

Du kan även berätta om att du funderar på att ta ditt liv så ska du se att de kommer be dig droppa in illa kvickt, kanske blir du inlagd på psyket om man nu vill det - det vet jag inte. Men om du inte vågar lämna ditt hem och ska bli hemlös kanske det är lika bra och något du kan fråga om du får?

Socialfobi är ett hjärnspöke.. Går du hellre med självmordstankar än att utmana dina rädslor?

Dra till Australien, NZ eller Canada och börja jobba där ist så kommer du nog garanterat att bygga upp ditt självförtroende.. Det var min "räddning" iaf..

Spola ner dina "mediciner" och testa cannabis eller nåt ist.. Heh, bättre du tar kokain dagligen än att du går med självmordstankar dagligen.. Sprit och efedrin brukar jag må väldigt bra utav iaf.

18-21 va klart den absolut värsta åldern för min del och troligtvis för de flesta då så mycket händer.

Tvinga dig sj till minst 30min träning/dag och undvik tv och data så mycket du kan. Datorn är en energislukare utan dess like.. Låser du in dig i hemmet kommer dina tankar att göra dig galen..

Kom ihåg att lycka är något man måste göra sig förtjänt av. Citat: Get busy living, or get busy dying!

Ovanstående saker är vad jag skulle ha sagt till mig sj för ca 3-4 år sedan. Vad som får dig på bra humör får du forska dig fram! En vägledning iaf.. Lycka till!


//Jack

Jag förstår inte vad problemet är? Du skriver massa som är rejäla i-landsproblem...

Varför tar du medicinen till att börja med? Är läkaren dum i huvudet som skriver ut något som inte verkar fungera? Eller har du inte talat om problemet?

Snart utkastad? Dom sket ut dig så dom måste ta hand om dig. Det är din skyldighet att "frigöra" dig från föräldrarna om det är dom som är problemet.

Om du har problem så ung kommer vägen till normalitet bli tungrodd. Alla föds inte lyckliga, dom jobbar sig till det.

Du kan skylla på fobier å skit, men nåt måste du göra innan du ropar varg å tar sista utvägen. Bara se någon ung som tog sitt liv å ifrågasätt om dom är lyckligare än vad du är...

Lev vidare i skiten, dö hinner du göra ändå, sluta sätt livet på en pedistal o se det för den skit det är med sina stunder av lycka, men om du väljer att ta livet av dig så gör det, skitsamma om 1000 år, just därför kan man också välja att leva. Lyssna på baloos låt från djungelboken eller nåt också, så mår du gott i 3-4 minuter iaf

Tror du på fullaste allvar att jag vill jämföra mig med folk inom hur jag mår? Och nej jag vet inte om jag mår sämst i världen. För att svara annars så tar jag inte medicinen för att jag förstärker bara min ångest som jag skrev tidigare i tråden.. jag har försökt säga till mina föräldrar hur läget är och sedan så kommer jag till problemet om att bli utkastad.

Men ja det är väl problemet, men som sagt patetiskt av mig att se det på samhällets fel eller föräldrarnas.

gillar du DeDust2 på CS?
vad ska du göra om du blir utkastad? ingen annan kommer ta ansvar för dig

Ja, jag tror det blir enklare så. Jag tror så pass mycket på liv efter döden så jag hoppas att jag återföds eller går till en annan division till en värld där bara de döda lever i. Om inte så skulle jag inte ha emot att inget hände.

Hehe ja exakt dö hinner jag göra ändå.



obs: det inte är detta som har fått mig att vela ta självmord. Det har jag alltid velat sedan jag var i tonåren då döden har intresserat mig. Men då var det för att jag var intresserad..

Ta självmord

Suck.. Vilken fegis
Bara för du inte får bo hos dina föräldrar. Fegt.. Finns dom som har det värre men dom kämpar och det borde du också och inte ge upp

Aah skitvärld, men har ju sina stunder ändå. Är du känslig och filosofisk av dig blir det bara svårare, i den fyrkantiga tillvaron. En skön grej i livet är ju iaf den att om du når botten, blir utslängd mm, så kanske du någon gång ändå har kommit någonstans, från botten. Då kan du vara nöjd med det.

Vill du snacka mer på PM e det bara o skriva.. vad du vill.