Citat:
Ursprungligen postat av
Regnflingan
Jag tänker inget speciellt, bara säger som det är. Man kan hålla sig undan en delgivningsman ett tag, då fördröjs ju hela processen oavsett vilket ärende det handlar om. Men när en tid har gått tillräckligt länge, vet ej exakt hur lång tid, men då anses man delgiven ändå genom spikning tex.
Jag gick själv igenom skilsmässa från mina barns pappa så sent som förra året. JAG hade då velat skilja mig i två år.
Har man barn har man som bekant 6 mån betänketid. Problemet är att om barnen finns där och man INTE är överens, så kan det ta 1 år istället, dvs 6 månaders påslag innan skilsmässan går igenom.
Skild blir man, men om den ena föräldrarna motsäger sig skilsmässan kan det det alltså rejält ut på tiden.
För egen del så vet jag hur jobbig tanken på egen ansökan är. Det tog mig själv ett år att ens flytta ut, ville ju helt få honom att förstå så vi kunde gå vidare som vänner. För barnens skull.
Han skaffade sig till och med en ny kvinna under en period, och till henne sa han att skilsmässopappren var underskrivna och att vi snart var skilda

men icke, han motarbetade ändå vår formella skilsmässa. Sa att han ville ge oss en chans... Detta trots att jag då börjat ett nytt liv. Jag valde till och med att då min nye kille ville, förlova mig med honom, som en slags ståndpunkt för att mitt och makens förhållande var över och han skulle ge upp.
Till slut förstod han väl dock att jag inte skulle gå tillbaka. Det löste sig. Vi kunde skiljas åt i "samförstånd" och utan bråk utåt, vilket var min önskan för barnens skull.
Men jag sitter med färskt minne av hur hemskt gärna man vill få igenom en gemensam ansökan om det går, vilket kan vara en förklaring till att T inte heller lämnade in en enskild ansökan utan avvaktade Us medgörlighet.