Den stora filmprojekts-tråden (för filmtittaren)

Många av hans lite mer udda alster är också fantastiskt bra, Glory to the Filmmaker! i synnerhet. Men om man inte är så mycket för surrealistisk art-house och knasig humor så är det nog kanske bäst att börja med klassikerna.

Takeshis' som inledde den trilogin är jävligt bra och rätt kul också!

Det stämmer. Achilles & the Tortoise som är den avslutande filmen i trilogin är bra den också även om den är den svagaste av de tre.

Kan mycket väl vara så, jag skriver ner Glory to the Filmmaker på en gång, har du några fler tips? Jag har sett Hana-Bi, Dolls, Sonatine, Kikujiro, Zatôichi, Brother, Violent Cop och Outrage.

Boiling Point är en yakuzafilm av det lite mer humoristiska slaget som jag håller som en av Kitanos bästa. Kids Return är en boxningsfilm som även innehåller lite yakuzas, riktigt bra den också. Getting Any? minns jag inte så mycket av faktiskt men kommer ihåg den som en riktigt flummig komedi som jag ändå gillade rätt mycket, även om jag inte skulle kalla den för en av Kitanos bästa.

Boiling Point är jag väldigt nyfiken på, de andra två låter också bra. Sen ska jag ta och se Takeshis' som Rakii nämnde. Den har jag för övrigt hemma på DVD. Så tack för tipsen!

Har faktiskt inte sett den ännu.

Filmprojekt osedda gamla klassiker
#2 The Great Dictator

Imdb:The Great Dictator

Recension: The Great Dictator

Bättre! Den här gillade jag mer än modern Times. Kanske att man hade hunnit vänja sig med Chaplin under den korta tid mellan de två filmerna som gick även om den här inte var någon stumfilm. Som en andra världskrigs film så tyckte jag att den var intressant då den gav en annan vinkel på genren. Typ mer politisk satir än bara krig och förintelse. Blev helt plötsligt intresserad att se The Kid som jag tyvärr inte har i samlingen.

En stark 3/5.

Två filmer på två dagar, det känns bra. Jag ska se om jag orkar börjar titta på nästa film, Brief Encounter, redan ikväll.

Sedda filmer



Osedda filmer

Bazinga90:s mastodont-tema 2015

#11 My Night at Maud's (Eric Rohmer, 1969)

Kort om filmen: Jean-Louis ställs inför flera problem. Han vill gifta sig med den unga kvinnan som han sett vid gudstjänsten. Samtidigt äter han (tillsammans med sin vän) middag med den äldre, nyskilda Maud. Attraktionen som han upplever tvingar honom att göra upp med sin tro.

Jag har sett en del av Rohmer men jag har medvetet skjutit upp några av hans mest hyllade filmer, som exempelvis den här. Men samtidigt kan jag tycka att det är bra att ha sett något av honom innan man ger sig i kast med den här. Hans filmer är dialogdrivna och det är inte är ovanligt att karaktärerna är självupptagna akademiker, där diskussionerna ofta inriktas mot litterära eller intellektuella utläggningar. Här tycker jag att han lyckas med att lyfta det till en högre nivå, då filmen trappas upp genom diskussionerna och de moraliska dilemman som Jean-Louis ställs inför driver filmen framåt – matematikern Pascals dilemma och religionens betydelse blir nästintill till biroller.

I några av Rohmers filmer har jag haft svårt att klicka med de manliga karaktärerna, dels för att skådespelet sviktat men också för att jag sett några av Rohmers "mellanfilmer" som inte riktigt fungerat hela vägen. Här är dock Jean-Louis Trintignant utmärkt i huvudrollen och han uttrycker ambivalensen och osäkerheten som både styr och hämmar huvudkaraktären på ett lysande sätt. Därutöver kompletteras han av Antoine Vitez men framför allt av Francoise Fabian. Rohmers filmer är inte för alla men mitt råd är att se några andra titlar av honom, om ni gillar vad ni ser så kan ni gå vidare till den här. Han är otvivelaktigt en inspirationskälla till Richard Linklater och det här är definitivt den film som jag uppskattat mest av de jag sett av honom. Speltiden bara flög iväg och det har nu gått några timmar sedan jag såg den men jag känner redan att jag vill se om den. Så här långt är det en av mina favoriter i temat och jag tror att den kan växa när jag ser om den i framtiden.

Betyg: 4/5

Filmer i temat:

Projekt #2 - 30 Kvinnliga Filmikoner

#5: Diane Keaton i Interiors (1978)

Allen försöker göra Bergman är nog det kortaste sättet man kan sammanfatta Interiors (1978) på. Man kanske får ge lite betoning på försöker för jag skulle inte säga att den helt lyckas i vad den försöker göra. Den känns lite ihålig och stum och en del dialog känns lite forcerad i dess försök att återskapa det teatrala talet man ofta hittar i Bergmans produktioner. Med det sagt är det inte en dålig film. Det är en fin cast som gör en engagerad i denna dysfunktionella familj och det i sig gör den sevärd men när det kommer till det djup jag är säker på att Allen vill ha in i den här karaktärsstudien så hittar jag det inte riktigt. Det finns ett par fina tagningar och husets sterila miljöer hjälper till i att skapa en mer spänd atmosfär vilket också är på plus-sidan.

3/5

Skådespelare och tillhörande film:

Projekt #2 - 30 Kvinnliga Filmikoner

#6: Julianne Moore i The Myth of Fingerprints (1997)

En familj med deras respektive pojk/flickvänner samlas i föräldrarnas hus för att fira thanksgiving. Spänningar uppstår. Den får räknas som en Slice of Life-film men på ett tema som känns lite väl urvattnat vid det här laget. Ofta är filmen ganska övertydlig i sitt sätt att försöka få fram en viss känsla hos tittaren vilket ger den en viss TV/Såpa-kvalité som inte alls går hem hos mig. Man får inte tillräckligt med information för att förstå motivationen bakom vissa personers destruktiva personlighetsdrag och då blir många av intrigerna bara drama för dramats skull snarare än något som berör en.

Samtidigt gör Julianne Moore och speciellt Roy Scheider det bästa av situationen och lyckas skapa ett par kvalitativa stunder.

2/5

Skådespelare och tillhörande film:

Filmprojekt gamla osedda klassiker
#3 Brief Encounter

Recension

Imdb


Vacker och fin kärlekshistoria. Min första film av David Lean i det här projektet. Ser att jag har tre till av honom varav två direkt efter den här. Har tidigare sett Bron över floden Kwai och Lawrence av Arabien av honom. Uppskattar den försnämnda ganska mycket och fullkomligt avskyr den andra. Hoppas att han kan överraska positivt på samma sätt han gjort här och i Bron över floden Kwai under mitt projekt. Vill ogärna tragla mig igenom ett sömnpiller som Lawrence av Arabien igen.

Slog mig att det kanske är väldigt brittiskt/engelsk med att åka tåg under första halvan av 1900-talet. Tycker mig känns igen det från andra filmer som utspelar sig i den här perioden i england. Gillar gentlemanna-attityden som Trevor Howard visar upp här. Kanske att man borde göra en lista på sådana filmer, "Gentleman filmer"?

Betyg: 3/5

Sedda filmer:



Osedda filmer: