Citat:
Ursprungligen postat av
M.Saxlind
Fast kristendomen är ju redan ersatt, svenska folket är i stort icke-troende och om de tror på något är det oftast mer diffusa andlighet än någon slags bokstavstroende kristendom. Så det är snarare de kristna som får förklara hur deras gamla dammiga religion är en väg framåt för oss.
En sak som kristendomen ger är att den ger en ganska stark enighet om vilka moralregler som gäller. Mein Kampf är skriven utifrån en tidsålder då de flesta av dessa tas för givna som grund att stå på, med Mein Kampf som tillägg, vilket totalt sett utgör nationalsocialismen. Mein Kampf är inte skriven på ett totalt tidslöst sätt - inga böcker i historien är det - även om principerna om rasfrågan och judefrågan är tidlösa, så är min gissning att en Mein Kampf skriven idag skulle lägga mer energi på moralfrågorna - som idag inte bara är förstörda (som i Weimarrepubliken), utan också har varit det så pass länge att de är bortglömda och det därmed för många är odefinierat vad man menar när man talar om återgång till högre moral.
Åtminstone i den utsträckningen är det ganska lämpligt att acceptera den grunden, just för att det medför problem att sakna en moralisk grund eller ett partiprogram om vad man anser angående moralfrågorna. Nu är det visserligen så att de mest ledande bland de nationalsocialister som inte stödjer kristendomen brukar ha samma inställning i moralfrågorna ändå, men den genomsnittlige anti-kristne nationalsocialisten saknar i allmänhet moralfrågorna och saknar totalt enighet angående vad man bör/vill göra angående saker som abort, trohet, äktenskap och så vidare. Det är ett problem och om man nu måste insistera på en total allergi mot allt som kan sammanföras med begreppet kristendom - vilket inte i sig behöver vara negativt - så behövs ett "kanoniskt" dokument/partiprogram över inställningen i alla moralfrågorna. Man kan inte genomföra effektiv krigföring om man inte är överens om vad som ska uppnås. Här ligger kanske själva kärnan i nationalsocialismens förhållandevis begränsade framgångar efter 1945 (bortsett då från demoniseringspropagandan från staten och dess marionetter). Jag har skrivit om detta förut, att Codreanu kunde stoltsera med att "vi behöver inte fler politiska program, bara nya, bättre, mer moraliska människor (genom varje individs strävan efter att återfå moraliska egenskaper)", därför att vid den tidpunkten var inställningen i moralfrågorna och därmed grundvalarna för hela samhället - självklara och gemensamma på grund av kvarvarande traditioner, vilket INTE är situationen idag.
Jag skulle varmt rekommendera de starka motståndarna till kristendom, kristen tradition eller halvt kristen halvt europeisk tradition att sammanställa ett "kanoniskt dokument angående nationalsocialisters inställning i moralfrågorna". Moralen utgör grunden för lagen, grunden för attityden hos varje individ i samhället, och grunden för tolkningen och applicerandet av lagen. Kyrka-stat-separation är och har alltid varit en självmotsägelse, som bara inneburit att marxistisk subversion ersatt kristen moral som grund för lagar och beslut. Grunden till besluten är alltså alltid religiös moral, och det enda som kan påverkas är VILKEN religion som ligger till grund. Idag är det Talmuds hat mot icke-judar, och marxismens generella samhällsförstörelse, som är styrande religion som INTE är separerad från staten. Blind tro på gubbar på moln (eller lucifer som marxisterna verkar dyrka) är optionellt, men lika otvetydigt definierad moral som en religion måste finnas på plats.
Vad gäller kristendom och passivitet så kan arianismens vandaler, Charles Martell, slaget vid Acre under 1a korståget, de kristna i norra Spanien (där kidnappade kvinnor hellre hoppade från torn till sin död än lät muslimerna röra vid dem), de kristna vid Lepanto och Wiens portar x3 och mycket mer nämnas som exempel på att tro på ett liv efter döden och på moraliska ideal såsom oföränderliga dogmer också kan vara nödvändigt för att frammana offervilja, mod och fanatism på ett sätt som ateister har svårt att hitta. Då kanske det finns 50 ledande nationalsocialister i Sverige idag som har oändligt mod utan någon tro på ett liv efter döden (bokstavligt eller bildligt), men man bör då fråga sig om massorna kan få den fanatismen utan en tro på sådant? Om det sedan är kristendom, tro på att de som dör i strid kommer till valhall, eller den biologiska insikten om att det ibland är evolutionärt rationellt att offra sitt liv för gruppens överlevnad, är kanske en annan sak.
Men min slutsats är att NS troligen behöver ta två element från religionens värld för att bli tillgänglig för massorna: 1. en otvetydig enig uppfattning i moralfrågor, 2. elementet om tro på liv efter döden på det sätt som kan frammana fanatisk offervilja.
Än idag, efter 30 års diskussion om "kristendomsfrågan", har de mest kategoriskt kristendomskritiska inte producerat ersättningar på dessa punkter. Jag är inte heller själv kapabel att producera ersättningar. Den traditionalism som motgift-gänget - delvis kristen, delvis europeisk traditionalism - representerar är enligt min mening god nog och bättre än samtliga alternativ som uppvisats hittills eftersom vikten av en moralisk fixstjärna för att få en enig rörelse är så pass stor att enigheten är viktigare än de enskilda detaljerna. OCH jag håller med om all kritik mot den moderna "kristendom" som styrs av judar som Åke Bonnier och Helle Klein och bara är ännu en form av marxism och passiverar.
Är nyfiken på hur kristendomskritiska ser på de två numrerade punkterna ovan. Personligen är mitt starkaste motstånd mot kristendomskritiken eller kritiken mot försök att återuppliva vissa delar av europeiskt arv från de 1000 åren av kristendom, att jag inte anser det tydligt exakt var gränsen går mellan det som dessa personer kritiserar och vad de accepterar, från det arv som skapades under den tidsperioden, och återigen så talar man med de klokaste ledarna inom NS så har de bra koll på historien, men talar man med en mer genomsnittlig NS-anhängare, så kan de inte ett dugg om vad som är europeiskt men klätt i kristen skrud eftersom kristendomen var ledande under tidsperioden, respektive vad som eventuellt var semitiskt eller halv-semitiskt i sitt ursprung - och merparten av dessa idioter tittar på Hollywood och jude-TV flera gånger i veckan men är hånfulla mot kristna nationalsocialister som inte vill röra vid något av det juden producerat. Förstår de i sin egen uppfattning kloka NS-ledarna dessa tillkortakommanden och begränsningar hos den genomsnittlige individens förmåga? Om vi exempelvis tar abortfrågan: så är kanske det optimala i en perfekt värld att förbjuda abort men ge undantag för extremt sjuka. Men vilket problem är störst - ett samhälle där 100000 vita barn mördas av abort, eller ett samhälle där någon extremt sjuk råkar födas då och då? De absolut starkaste argumenten för abort är moralargumenten och äckel-argumenten, men du diskvalificerar dig från att använda dem om du måste göra undantaget för extremt sjuka barn, och då förlorar du kanske hela abortfrågan istället, på grund av en sådan petitess. Då kan någon invända att det är viktigare med idéns korrekthet än sättet man inför den, som Hitler skrev, men är då inte tanken om en moralisk fixstjärna och total enighet i moralfrågorna just en av de absolut VIKTIGASTE elementen i den mest korrekta tänkbara av idéer, och står lite över allt annat? Sedan i fallet abort, om vi nu ska diskutera det, så finns det dessutom evolutionära/eugeniska skäl att INTE göra abort på sjuka barn för att personer med högre tendens att föda sjuka barn då får sänkt nativitet vilket alltså inte bara eliminerar sjuka gener utan också eliminerar gener som tenderar att i ökad omfattning leda till födsel av sjuka barn (kanske på grund av dålig förmåga till val av matchande partner eller liknande - i de flesta fall tycks den effektivaste eugeniken vara ingen eugenik, med några enstaka undantag).
