Studera något man inte brinner för

Man hör ofta här på forumet och rent allmänt att man ska studera det man brinner för och om man inte hittat det när man slutar gymnasiet är ett vanligt tips att man ska ta några år ”ledigt” för att resa och arbeta och försöka hitta det som man tycker är intressant.

Jag tog studenten för 1,5 år sedan och har sedan dess arbetat och rest runt lite i världen och det känns som man borde börja studera snart. Min största anledning egentligen för att studera vidare är att jag vill ha ett roligt och utvecklande arbete och att jag är trött på arbeten där det känns som man gör samma saker varje dag och arbetsuppgifterna inte känns speciellt nödvändiga. Sedan har jag väl en del press hemifrån att man ska studera vidare och få ett bra jobb men det försöker jag bortse ifrån.

Mitt problem är att jag inte vet vad jag ska studera. När jag läser om utbildningar så blir det lite "njaaaa" känsla runt de flesta utbildningar och med det menar jag att det inte riktigt något som känns som en perfekt matchning till 100 procent. Sen vet jag att jag är velig som person när det kommer till sådana här val och det hjälper ju inte direkt.

Jag har spenderat många timmar åt att fundera kring mitt studieval och det känns som jag har fastnat och inte kommer vidare i tankebanorna. Jag har aldrig haft något slags kall eller dröm förutom att bli rockstjärna eller fotbollsproffs men det ser ju inte ut som det kommer att hända. Jag har väl inte heller någon direkt hobby när det kommer till helgerna utan brukar mest slappa och se på film typ så inget speciellt jag ”brinner” för.

Inom spoiler har jag listat olika utbildningar och mina tankar kring dessa


Min framtida plan:
Som sagt är det inte något utbildningsval som jag känner passar mig till 100%. Jag har dock under uppväxten varit intresserad av att läsa nyheter om teknik och har väl blivit den som släkt och vänner vänder sig till när det gäller tekniska frågor eller problem. Det har gjort att jag mest stått och vägt mellan systemvetenskap och civilingenjör inom IT. Något som jag intresserat mig för på senare tid är user experience och specialisera sig mot användbarhet och design av gränssnitt. Matematik och det lilla jag provat att programmera tycker jag det är ok. Alltså något som går att genomlida under en utbildning men inget jag vill jobba med någon större del i framtiden. Jag känner själv att jag drivs mer mot de ”mjukare” rollerna så som projektledare och liknande att sitta och programmera är inget jag vill göra i framtiden. Jag får dock känslan att civilingenjörsutbildningar är väldigt breda och att man kan jobba med lite vad som helst och att examen blir lite mer som ett kvitto att man inte är helt dum i huvudet. Att arbeta utomlands är även något jag skulle tycka vara intressant och har möjlighet till.

Så för att försöka koka ner min långa text till någon typ av diskussionsunderlag undrar jag över detta.

Jag funderar över att hoppa på en utbildning som inte känns helt rätt men det är den som känns mest rätt. Jag känner att går det åthelvete får jag väl hoppa av efter 1-2 år och då vet jag iallafall att det är något som inte passar mig. Är det helt korkat att tänkta såhär eller har några av er gjort på ett liknande sätt? Hade ni blandade känslor från början eller kändes det 100% rätt från början?

Som jag nämnde är user experience något som intresserar mig nu. Jag tenderar dock att ha perioder i mitt liv av olika slag vad som intresserar mig vilket betyder att jag kan tycka om några år att detta är totalt ointressant och vill jobba med något helt annat. Har ni i ert studieval tagit hänsyn till att ni kan tänkas jobba med det ni studerar till tills ni går i pension eller valde ni mer det som kändes rätt och mest intressant i nuläget? Samtidigt är väl en civiliingenjörsutbildning ganska bred så det finns väl andra vägar att gå om det är så att man skulle tröttna på det?

Känner fan precis likadant som dig! Är visserligen ett par år äldre och har jobbat ca 3 år efter studenten nu och jag längtar också till skolbänken fuck skitjobb!

Har faktiskt hittat lite saker nu dock som jag känner passar, ett tips till dig är att inte sitta och söka på utbildningar utan gå in på högskolorna du skulle vilja gå på's hemsidor. Där beskriver dem sina program på ett mer "säljande" sätt, ibland kan man behöva bli pitchad, inte sant?

Det går men det är otroligt själadödande. Gick igenom en hel treårig kandidatutbildning på högskolan, med tvekan från första kursen. Tyvärr har jag något inbyggt i skallen som säger man ska aldrig avsluta saker innan de är färdiga. Led igenom hela skiten, jobbade sen 3 år med det, och nu sitter man vid universitetsbänken igen, valt enbart efter intresse och ingenting annat.

Självklart bör man försöka ta något som är relistiskgt gångbart på marknaden, men om det är omöjligt att hitta så hade jag rekomenderat det du brinner för och att du absolut försöker stå ut bland dina framtida konkurenter och lägger ner din själ i det hela så ska det nog leda till jobb ändå.

https://www.youtube.com/watch?v=zw4vsgkejdc

Planerar du också att börja studera till hösten? Joo skitjobben är inte roliga både att ens chefer suger och jobbet man gör är ju knappt ens uppskattat.


Tack för dina tankar. Precis som dig så har väl jag lite problem med att jag ska göra klart något jag påbörjar. Men när du valde utbildning första gången hade du då tanken att det är egentligen det du studerar nu som du vill allra helst studera men du valde det först nämnda pga status, pengar eller liknande? Får man fråga vilken kandidatexamen du gick och var det under hela dina studier som du tvekade på om det var rätt men fortsatte ändå även fast det kändes fel?

För mitt problem är egentligen att jag vet ju inte vad jag vill. Det enda jag vet är att jag vill komma vidare i livet, alla kompisar har börjat på universitet och det verkar som ett roligt och utvecklande liv. jag drivs även att jag vill lära mig något och kunna det väldigt bra.

Motivation och "passion" är egentligen bara nånting som får dig att hamna på rätt spår i början. Det är disciplinen och ditt engagemang som är det betydelsefulla. Går man runt och letar efter nånting man "brinner för" kommer det sluta med att man bara hoppar runt på olika utbildningar eftersom "passionen" så småningom dör ut, eller åtminstone inte manifesteras i lika hög grad (med dippar och kullar).

https://www.youtube.com/watch?v=vMnMp-d5pKs

Med tanke på det fina språk du använder dig utav, lite självdistans, liten objektivitet och det upplevs som att du skulle ha en rätt empatisk sida.

Har du aldrig funderat på att jobba med människor?

Tror du kan ha rätt egenskaper för att vara bra lagledare, teambuilder, coatch.

Bakomliggande idéen med dina yrkesval (väldigt hårddraget för att skapa en kontrast) är att du antingen jobbar mot andra människors olikheter, att försvara någon eller att sitta framför en datorskärm.
Kanske vill du mer ha samhörighet, värme och empati - alltså jobba med dina "positiva" och glada känslor.

Idén att man ska läsa något man brinner för är lite överdrivet enligt mig. Självklart behövs ett visst intresse och motivation, men man måste inte älska det man läser, de flesta gör verkligen inte det.

Är du intresserad av teknik och fysik och dessutom har hyfsat lätt för ämnena är civilingenjör ett utmärkt val. Du får en mycket bra grund som gör att du kan jobba inom många områden.

Lycka till.

Det kan påverka välmåendet och prestationen. Om man läser till läkare för pappas skull är det en stor risk att man vantrivs eller till och med ramlar ut.
Men visst, intresse räcker. Däremot undrar jag hur många som läser juristprogrammet brinner för sitt ämne. Ganska få i min erfarenhet.

Sen är motivation är inte exklusivt med kärlek/intresse. Det finns nog många motiverade studenter, som inte alls gillar sitt ämne. Se ovan för exempel..

Jag skulle inte säga att jag brinner för det jag studerar men jag finner det tillräckligt intressant för att jag ska tycka att studierna är roliga och vara motiverad att plugga. Jag skulle gissa på att majoriteten av världens studenter inte har ett passionerat intresse för de ämnesområde de studerar, utan i mångt och mycket ser utbildningen som ett medel för att lära sig något relativt intressant samt att öka sina chanser till intressanta/välbetalda jobb.

Det du först och främst bör ha (enligt min uppfattning) är ett intresse för att lära dig nya saker överhuvudtaget, d.v.s. en viss kunskapstörst och känna tillfredsställelse när man förstår sig på någonting nytt som man inte förstått förut. Särskilt om man ska gå en civilingenjörsutbildning kan det nog bli lite träligt annars, då matematiken och teorin man lär sig nog kan uppfattas som ganska torr då.

Jag läser själv till civilingenjör och vet inte vad jag vill jobba med; valde det delvis för att det är så brett (i alla fall min inriktning) och att utbildningen öppnar upp många dörrar i arbetslivet (sägs det ). Olika alumner jobbar med vilt skilda saker och min uppfattning är även att man i sitt individuella arbetsliv stöter på många möjligheter att byta arbetsområden under livet. Lycka till med dina beslut!

P.S. 1,5 år efter studenten är inte så mycket så stressa inte över det.

Tack för dina fina ord och ja jag försöker väl se mig själv som ganska empatisk människa.
Jag känner att jag vill jobba med människor på något sätt problemet är att jag är inte sugen att jobba inom vården eller skolan direkt. Jag tycker kognitionsvetenskap verkar intressant och att fördjupa mig kring hur människor integrerar med teknik låter väldigt intressant. Samtidigt som du själv nämner är jag nog gärna någon slags ledare kanske inte chef men jag gillar att samarbeta och föra människor tillsammans.

"Bakomliggande idéen med dina yrkesval (väldigt hårddraget för att skapa en kontrast) är att du antingen jobbar mot andra människors olikheter, att försvara någon eller att sitta framför en datorskärm." Kan du utveckla vad du menar med detta?

Det som jag tyckte gick allra lättast när jag gick på gymnasiet var att skriva labbrapporter och bokanalyser det gick av bara farten. Vet dock inte vad det är för utbildning jag menar skrivande har man väl nytta i inom alla utbildningar och de flesta jobb?



Precis teknik har jag väl ett intresse för. Som jag förstår det är det inte jättemycket fysik på detta civilingenjörsprogram det är någon kurs vilken jag nog kan genomlida men annars gillar jag inte fysik så mycket. Det är väl mest matematik och programmering under detta programmet och som jag nämnt tidigare tycker jag det är ok. När jag gick på gymnasiet tyckte jag det var helt okej att sitta och fundera på tal även fast jag kanske inte njöt av det. När jag slutade gymnasiet funderade jag på det här programmet och det kändes mest rätt och nu känns det fortfarande som det som känns mest rätt. Känns som jag iaf borde ge det en chans och gillar jag det inte kan jag hoppa över till något annat.




Tycker ni är inne på lite samma sak just om att vilja lära sig grejer och ett intresse av det. Det kan jag väl själv känna att jag har. På gymnasiet även fast jag inte gillade alla kurser så kändes det ändå tillfredsställande att lära sig så mycket nytt och ha saker att göra hela tiden. Och precis som du säger så ser jag väl mer studierna som en väg för att få ett jobb jag älskar. även fast det verkar som studietiden med det sociala och liknande även är en väldigt rolig period i sitt liv.

Samtidigt vet jag inte hur mycket "ingenjör" statusen påverkar mig jag försöker bortse ifrån sådant men det är svårt när det känns som hela samhället puschar och lovar guld och gröna skogar typ. Det jag vet är väl att när jag började fundera på detta för 2 år sedan var det den här utbildningen jag funderade över mest och jag kanske har varit för inriktad på detta val när jag funderat men det känns fortfarande som det är detta som ligger närmast det jag känner för stunden i alla fall. För jag tvekar är det ganska skönt att höra att man kanske inte måste älska sin utbildning och vara eld och lågor över den utan det är okej att tycka att utbildningen är OK.

Vad läser du för inriktning? Jag läser högskoleingenjör inom maskinteknik. Kan säga att jag inte vet vad jag vill jobba med. Läser utbildningen för att jag gillar teknik, matematik och vetenskap rent generellt. Konstruktör är ett vanligt yrke efter denna utbildning men jag är osäker på om det är just det jag vill arbeta med. Som jag förstått det så är maskiningenjörsutbildningen såpass bred att det går att få andra jobb än bara konstruktörsjobb. Om inte annat är det en bra grund att stå på.