Meningen med livet - samlingstråd

Det finns inget mål och du är fortfarande BILEN, inte chauffören. Svårt att förstå det resonemanget? Låt mig utveckla: tankar uppstår spontant, din personlighets uppkomst är en blandning av slump och orsakssamband; således har du ingen vidare kontroll över färden och det röda ljuset glimtar alltid i skymningen som en påminnelse om dina drifters och drömmars tarftliga natur.

Nu var du rolig.

Illusionen skapar någonting du aldrig fått uppleva utan ett medvetande.
Samma illusion gör mig genuint lycklig - och jag är f.d missbrukare och depression har präglat stora delar av mitt tidigare liv.


Medveten om existensen - du är medveten om att du existerar, du är medveten om att universum existerar, om allt som existerar. Observerar bakom hjärnan - du identifierar inte dig som hjärnan utan hjärnan som en del av dig som beter sig som en betjänt, den finns där för din skull.

Du beskriver en mekanisk process. Det finns ingen mening i det.
Livet fortgår nog trots okunskap; se bara hur religioner lyckats sprida sig som en cancersvulst.
Din existens spelar inte heller någon roll.
Försök att avstå från att göra någonting. Du märker snart att en känsla av leda börjar infinna sig. Vad gör du då? Jo, du försöker fly från ledan genom att distrahera dig med ett mål.

När du väl märker att livet går ut på att ständigt fly från ledan genom att sätta upp fåniga mål som karriär, rikedom el.dyl. i jakten efter lycka (dvs. sinnesro) så inser du att det hela är en löjlig, självupprepande, ursinnigt dålig charad.

I graven får man vila, i livet får man lida.

PS. Jag får alltid en olustig känsla när jag påminns om att det faktiskt funnits en mer eller mindre känd teolog som sagt att detta är den "bästa av alla världar"; tvi vale för den personens bortdomnade sinne!

Vadå, finns det bättre världar än den här?

Finns det sämre?

Det var för övrigt Leibniz som sa det, vilket Schopenhauer kallade "en erbarmlig sofism".

Jag kan enkelt bilda mig en uppfattning om hur en ofattbart bättre funtad tillvaro skulle se ut, vilket i sammanhanget betyder att påståendet är lögnaktigt.

Har också tänkt i dom banorna. Livet är ett ständigt jagade på välbefinnande och så länge man mår bra så kvittar det mesta och man planerar oftast hela tiden saker att se framemot för att distrahera huvudet. Tror alla innerst inne vet att det inte finns nån mening med livet. Att folk blir religiösa har jag förståelse för. För då har.ett syfte att leva.

Fast det måste man inte göra. Man kan leva helt utan mål och meditera på nuet, om man vill.

Jo, meningen är livet.

Nej livet fortgår inte särskilt länge genom okunskap. Då förstör vi förutsättningarna för oss själva
vilket för tillfället är ganska uppenbart om man har någorlunda koll på världen.

Nej min existens spelar inte någon större roll, men livet består inte heller utav bara mig,
det består av allt levande som lever i en sorts symbios.

Att aktivt avstå från att göra saker är att göra något.

Livet går inte ut på att fly ledan, livet går ut på att leva.
Rikedom (pengar), karriär... är något du ska tro på för att inte utvecklas mentalt
och är kontraproduktivt för livet (energi).

Vi har valet att följa med universum eller motarbeta det genom religion eller andra
korkade uppfinningar typ pengar.

Att sitta och tycka tillvaron är skit är ett aktivt val och gagnar ingen.
Bli smartare och uppfinn saker som gagnar livet istället.

Givetvis har du fel. Detta är den bästa av alla världar så länge det inte finns några andra världar.

(Hint: Oavsett vad du kan fantisera ihop)

Jag är inte religiös men du uttyder som du vill. Slump eller ej kan du också uttyda, det är ditt val.


Jo, visst förstår jag ditt resonemang. Jag ansåg livet vara precis sådant tills min bil kolliderade med en mycket större bil, gick sönder, men inte chauffören, och sedan fick chauffören reparera bilen på en verkstad och sedan ta sig ut på vägen igen. Det var en av gångerna som min bil gått sönder, en av gångerna jag fått se min bil utifrån. Men såklart, dina resonemang är ju mer verkliga än den verkligheten jag upplevt flera gånger i mitt liv, även utanför det jag trott livet var. Inläggen här är inte till för att käbbla med er, ni får tro som ni vill, ni kan inte övertyga mig, jag önskar inte övertyga er, styr vart ni vill så får ni sedan leva, eller inte leva, med vart färden var för just er som individer. Må så gott.