Meningen med livet - samlingstråd

Förnuftigt. Det är väl ungefär vad taosimen säger om livet. Det finns ingen immanent mening med livet, och det går inte att skapa någon, men så länge livet inte är outhärdligt, så vore det väl tråkigt att sätta punkt för det. Den dagen kommer ändå.

Meningen med livet är att sprida kärlek. Få andra människor att må bra.

Meningen med livet är att hitta sin individuella mening med livet, och hur ens tillvaro kan bidra till världen och skapa en fin helhet..... När du väl hittat din egen mening med livet, så lever du enligt det och blir lycklig.

Men jag tycker ovanstående svar också va trevligt.

Några postade svar touchar det som jag är övertygad om är meningen med livet. Främst Fader Lanz, irit och the Flying Egg har svarat på sätt som ligger i linje med vad jag tror är meningen med livet.
Jag har typ funderat på den här frågan hela mitt liv och kommit fram till vissa slutsatser. Men för att finna svaret behövde jag tro det eller ej läsa en bok där svaret stod.

Först två upplysningar:

1: Vi kan inte veta något. Vi kan bara tro. Försök gärna att motbevisa detta påstående. Det går inte! Detta skriver jag för att alla som säger: "Det finns inte si och så! Det är inte si och så! Det är si och så! etcetera" behöver vara medvetna om att det är de själva som tror detta. Vidare att alla bevis bygger på vissa grundantaganden som i sig inte går att bevisa. Detta var Newton, Descartes och Einstein fullt medvetna om. Idag verkar folk dock ha glömt bort denna enkla slutsats. De uttalar sig om ditten och datten som att det är den obestridliga sanningen. Självklart kan man bevisa saker som "om b+c=a så är b=a-c." Men b=a-c gäller ju inte universellt i sådana exempel. Det gäller ju bara om b+c=a i detta fall.

Så en fråga till asmodeus: Hur vet du vad som är verkligheten? Och varför är der mer idiotiskt att tro på något än att tro på något annat eller att inte tro på något alls?

2: För att det ska finnas en mening(ett syfte) med något, så måste detta något vara skapat av ett väsen med intelligens. Vidare måste skapandet ske medvetet. Saker man gör omedvetet gör man utan syfte. Att svara att meningen med livet är reproduktion kan man bara göra om man tror att det finns ett medvetet väsen som har skapat livet och tänkt: "jag skapar livet för att det ska kunna reproducera sig." Svarar man: "knulla, föröka sig, reproducera sig etcetera", utan att man tror att det finns en skapare av livet, så har man inte riktigt tänkt efter. Tror man att det inte finns en skapare så ska man svara: "Jag tror inte att det finns någon mening med livet." För om det inte finns någon skapare så kan det inte finnas något syfte med livet.

pissgilihari medflera är också helt rätt på den saken:


Jag är väldigt fascinerad över att så många ser sig själva som intelligenta utan att förstå dessa två grundläggande principer.

Så nästa gång ni svarar reproduktion eller liknande försök att komma ihåg vad jag nu har skrivit och svara istället: "Jag tror inte att det finns någon mening med livet."

Sen behöver, som några varit inne på, livet definieras. Är det allt liv eller bara människans liv eller är det bara mitt liv eller ditt liv? Jag väljer att svara på vad jag tror är det generella syftet med alla människors liv. Notera, jag tror att det finns ett syfte och således tror jag att det finns minst en skapare av det mänskliga livet.

Som sagt dessa tre talare ligger i linje med vad jag tror. I själva verket tror jag på en kombination av dessa tre påståenden:



Sen var det en jag inte hittar som träffade en 9-årig vis person som hade sagt: "meningen med livet är att komma på meningen med livet."

Lägger man till sann och tålmodig till from(God). Så kan det syfte med människans liv som jag tror på summeras:

Syftet med att vara människa är tvådelat på detta sätt: att 1.1: Förstå att det finns ett bakomliggande syfte med ens existens.
1.2: Förstå vad detta syfte är.
2.1: Att leva enligt dessa tre principer: Sanning, Godhet och tålamod. För att utveckla sin själ och ta sig uppåt till olika "himmelriken".

Livet har alltså en inledande fas vars syfte är att förstå att det finns ett högre syfte och att fundera ut vad detta högre syfte är. När man
väl har insett vad det högre syftet är så är syftet med ens liv att leva efter detta högre syfte.

Enligt mig så går alla människor igenom dessa steg. Skillnaden mellan oss är bara att alla inte kommer lika långt på vägen uppåt.

Jag var länge en "vetenskapsateist" som trodde att det våra mänskliga sinnen kan förnimma är allt som existerar. Jag har 135 eller mer i IQ och var länge påväg att bli en supermatematiker
så jag är ingenhjärntvättad religionsfundamentalist. När jag började "look outside of the box" så fann jag allt mer som tydde på att det finns minst en skapare, en själ och ett syfte med livet.
Både Einstein och Newton nådde också dit. Och jag känner många andra intelligenta människor som nåt dit jag nått i tron.
Att vetenskap och logik ligger i konflikt med tro är något påfund som icke bättre vetande ateister har hittat på. De har glömt bort att vi inte kan veta något vi kan bara tro.
Jag vet ingenting överhuvudtaget. Men det finns vissa saker som får mig att tro. När jag ska välja mellan att tro att universum och människa har skapats av en slump.
Eller att tro att medvetna handlingar ligger bakom universums skapelse så väljer jag det senare. Jag tror att allt är skapat. På precis samma sätt som vi kodar dataprogram. Så har en programmerare
kodat DNA. Jag ser detta som en troligare förklaring än att DNA som är den mest avancerade koden, som innehåller det mest avancerade programmet på planeten, skulle ha uppstått av en slump.
Vi människor som är så intelligenta kan inte medvetet skapa ett program som är i närheten av lika avancerat, men ändå tror vi att naturen kan slumpa fram ett sådant program.
Men som sagt. Jag vet inte detta. Jag bara tror. Ett lästips om man är intresserad av att luska ut de stora sanningarna i universum är en bok som heter
Zhuan Falun.

Meningen med livet är att nå insikten om meningen. Detta kan endast uppnås genom sanningen och därför måste roten av sanningen förstås. Det finns inga individuella sanningar. Världen ser ut som den gör för att nästan alla människor går efter sina egna "sanningar". I en värld av mening finns inga konfliktsituationer, inga egenintressen på någon annans bekostnad.
Meningen med livet är att få vinstocken att gro genom att rensa undan de dåliga frukterna.

Jag kan inte 'motbevisa' det, däremot kan jag överföra logiska resonemang som slår hål i dina slutsatser, om du tillåter mig. Men först, ska jag ta en fin prilla med General.

OK. Då betraktar vi det hela (med rationella grunder). Problemet är att ett nekande svar leder till en paradox (som i ditt fall). Vi kan inte vara säkra på att vi inte kan vara säkra på i enlighet med vilka argument som vi lägger fram. Ditt argument verkar vara säker om båda aspekterna, slutsatsen och logiken, dvs att vi inte kan veta någonting. Detta är en högst subjektiv åsikt, och vi kan således ta det med en nypa salt, eftersom det är den kluvna egenskapen som subjektivism har. Och hur skulle någon som är säker att de inte kan vara säker vara säker på någonting alls om andra människor?

Jag undrar hur många gånger det har skapats en tråd där TS ställer sig frågan "Vad är meningen med livet?"

Enligt flashbacks sökfunktion finns det 161 trådar som berör ämnet, varav en är den "Den stora tråden om livets mening". Jag undrar hur TS tänkte när h*n bestämde sig för att skapa denna 161:e tråd om samma ämne som redan berörts i så många trådar.

Meningen med livet är inte att ställa frågan om meningen med livet... den saken är säker...

'Tänkte'? Han tänkte inte. Det komiska, som jag ser det, är hur den 'moderna' människan, i sin högmod har börjat kalla sig själv homo sapiens sapiens (vis två gånger). Och när man betraktar 'visheten' som råder i allmänheten, får man enorm anti-klimax.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen - Meningen med livet är vad DU gör den till.

Svar till Rebax:

Nej precis slutsatsen om att vi inte kan veta någonting är en härlig filosofisk paradox. Den har bland annat uttryckts av kända filosofer som:

"Den enda sanningen är att det inte finns någon sanning."
"Det enda jag vet är att jag intet vet."

Vad jag menar med mitt påstående är att folk är alldeles för övertygade om att det de säger sig veta är sanningen. De har glömt bort att det enda de kan veta är att de inget kan vet. Paradoxalt nog. Utöver detta tror jag att man bara kan tro.

Så du har helt rätt i det du skriver.

Men jag påstår mig inte veta något annat än att jag inget kan veta. Jag förklarar bara vad jag tror på. Och det jag tror på kan varken verifieras eller falsifieras(bevisas eller motbevisas) objektivt, liksom allt annat som människor tror på.

För att det ska finnas en mening(syfte) med livet så måste livet vara skapat av ett medvetet väsen som hade ett uttänkt syfte när hen skapade livet.