Orwell's double-speak finns i vår värld!

Double speak (Orwell 1984) i drogkampen


Motsatsen till hög är låg - ändå säger man inte "jag är låg" var dag man inte är hög på något. Egentligen är ord som "partjad" bättre eftersom de inte har en allmänt godkänd motsats.

Det behövs ettt samlingsnamn för [intaget av många olika droger] (typ en party med alcohol, extacy och tobak) eftersom nuvarande språk ger oss orden "hög" (som är motsatsen till låg - låg borde då innebära vardagstillståndet vilket det inte gör, alltså uppfattas "hög" som något ovanligt trots att det bara är alcohol, extacy och tobak vi talar om dvs en vanlig festcocktail av droger. "Blandmissbruk" är väl det mer vetenskapliga ordet - men vem sitter i soffan E:ad, stenad, full och med en cigg och säger "jag är så jävla [blandmissbrukad] just nu att jag inte ens kan stava mitt namn på tangentbordet".

Dvs man vill vare sig säga "hög" eller "blandmissbruk", heller vill man nog inte säga "knarkad" eftersom "knarkare" är heroinister på plattan som snubblar över sina skosnören springandes från polisen (karikatyrer alltså).

Orwell i sin bok 1984 kallade åvanstående "double-speak" (språket man talade i hans civilisation hade syftet att göra det omöjligt att ens tänka annat än vad Staten (som var den onda karaktären i Orwells novell (han skrev i nazi och kommunisttider) ville att man skulle tänka).

Nu är ju vi inte lika rövknullade av propaganda som vi hade varit om nazisterna eller kommunisterna (vilka Orwell främst riktade sin bok mot) skulle ha vunnit, men ändå existerar double-speak.

Tänk dig att du sitter i soffan och försöker få igång nån app på smart-TV:n; din polare kommer och frågar "Hur är läget?" och du vill säga att du [snart kommer peaka på droger] eller att du just nu [peakar på droger] eller att du känner [drogintaget]. I svenska språket bör du enligt svenskalärare säga "jag är knarkad" eller "jag har blandmissbrukat" eller "jag är hög" - annars får du IG (icke godkänt) i svenska. Men alla dessa alternativ har en negativ klang som marscherar i takt med nolltoleransen mot narkotika vi har i Sverige som statlig policy. Orwell hade alltså rätt - fast i mindre skala visar det sig - eftersom vi inte har neutrala och positiva ord för att hänvisa till ens pågående drogupplevelse. Det man antagligen kommer säga är "jag är hög" vilket - om man ser på en skala från hög till mellan till låg - är ett tillstånd av obalans (för att "mellan" är mitten och symmetriskt korrekt (enligt estetikläraren)). Ett annat sett att se på samma sak är att tänka sig att något vid något random tillfälle säger "jag är låg" (dvs han är sorgsen/deppig) - inte går man och säger "jag ska hjälpa dig att bli hög!". Den sociala faux pas som sker när "låg" betyder vardaglig tristess eller deppighet och "hög" betyder drogintag associerar de två helt olika sakerna tillsammans - det är också fel. Om hög är motsatsen till låg, är det därifrån myten att alla som "knarkar" gör så för att de är "låga" och därför vill bli höga? Man ska inte använda ett ord som "hög" på drogintag eftersom "hög" har en uppenbar motsats: låg; och "låg" används när man spillt sin coka-cola eller när höstvärdret är grått - men grå höst och en mix partydroger är knappast motsatser såsom "låg och hög".

Så när min kompis frågar "hur är läget?" när jag peakar på extacy, alcohol och tobak tänker jag inte svara "jag är hög" eftersom det drar fram associationen till "låg" (vilket inte har med det jag säger att göra alls). Jag tänker heller inte säga "jag är blandmissbrukad" vilket jag skulle lärts säga om jag vore psykiatriker. Det fattas helt enkelt ett ord här, och vi kan givetvis komma på ett ord. Problemet - såsom många lingvister pekar ut - är att språkens naturliga utveckling (dvs att vi talar annorlunda idag än då när Shakespear levde och kan knappt förstå vad han skriver) stoppats av att (korkade) lärare f.om. årskurs 6 typ lärt vad som är rätt eller fel gällande språk. Vi har pausat språkets utveckling - första gången gjorde vi det när skrivkonsten uppfanns, men denna gång (genom allmän utbildning med skolplikt) har vi verkligen satt full stopp på språkets utveckling eftersom man misslyckas i skolan om man inte håller sig till "det gamla sättet" att skriva, tänka och tala. Det är därför vi saknar ordet jag letar efter och de enda "lagliga" alternativen jag får (av skolan) är "hög", "knarkad" och "blandmissbrukad" trots att dessa ord kommer så långt ifrån upplevelsen jag vill sätta namn på att det är precis det Orwell förutsåg!


Edit: Orwell hade också förbannats över att ordet "missbruk" appliceras på både lagliga och olagliga droger, men bara de lagliga om det gått överstyr. Det går, i dagens ordklimat, inte att använda ordet "bruk" på olagliga droger dvs alla olagliga droger är missbruk. Politik och språk går hand i hand'

Vad vill du ha sagt? Vi lever i en dystopi, liksom vi lever i en utopi. En realism ligger mellan dem...

TS får en chans att nyktra till och förklara vad fan han svamlar om, annars åker den här tråden i korgen.

/Moderator

Alltså, jag är inite säker på att jag ser din poäng. men jag tycker du ska svara att du mår skitbra, så brukar jag iallafall må knark. Eller kanske påverkad om man så vill.

Men jag greppar inte riktigt ts får jag erkänna.

Orwell publiserade novellen ”1984” år 1949 dvs 4 år efter andra världskrigets slut och under soviettiden. Bokens titel ”1984” hänvisar till att Orwell år 1949 trodde att världen skulle vara såsom han beskriver i novellen år 1984 (dvs ca 30 år senare).

I novellen uppmuntras folk anmäla varandra för thought-crime (ungefär som att bli misstänksam på att någon är kriminell ifall han är för en legalisering av någon idag olaglig drog).

Det är alltså en totalitär diktatur novellen beskriver, och makthavarna har gått så långt att de använder ett ordförråd/språk som kallas ”double-speak” (wiki: ” Doublespeak is language that deliberately disguises, distorts, or reverses the meaning”). Det vore ungefär som om ifall nazina hade vunnit andra världskriget hade man nog idag inte hänvisat till ”staten” (neutralt) utan snarare ”Ledaren” (som i nordkorea). Dvs ordet ”staten” skulle inte finnas och ”ledaren” skulle ersätta ordet ”staten”.

Det jag ville ta upp var att vi inte har neutrala ord i dagens drogdiskussionsklimat.

Ta t.ex. ordet ”påverkad” – det skulle kunna hänvisa till alla drogtillstånd men i vardagsspråk hänvisar det till alkohol – där har vi double-speak. Ännu värre exempel är orden ”hög” eftersom motsatsen till ”hög” är ”låg” (rent logiskt) men att vara drogpåverkad är väl inte att vara raka motsatsen till ”låg”? Double-speak!

Dvs det är fel i våra ordförråd och dessa fel har kommit ur media och håller takt med status-quon att ”knark är bajs” (som också passar in i Orwell’s 1984-värld: att staten säger ”knark är bajs” och om du inte tror det hamnar du under polisvåld – inte under samma tortyr som i 1984 dvs du torteras tills du säger vad staten vill höra (”you would even say one equals three if under torture” – 1984)).

Uppenbart är att Orwell i sin novell överförtydligar vad double-speak är – dvs hela ordförrådet är uppbyggt så att man bara kan stödja makthavarna; målet är att ingen ens ska kunna tänka en tanke som inte är pre-approved av staten. Så illa hade det nog inte ens kunnat gå i nazityskland eller sovietunionen, men 1984 är en novell som förtydligar att makthavare utnyttjar befolkningens ordförråd för att nå sina egna mål. Det är därför vårt antiknarksamhälle (som kommer från USA:s antiknarkmoral som har sin egna historia av kristen nykterhet osv) använder vissa ord, och även vi droganvändare (och icke-användare) använder dessa ord – och orden är designade av makthavarna att göra att man inte kan tala/tänka klart eftersom orden är förvrängda (och det är innebörden av ”double-speak” i Orwells novell: förvrängda ord för att stödja statens agenda).

Jag förstår hur du tänker men "hög" till exempel handlar ju om att man känner sig mentalt frisläppt, på ett högre plan. Inte som en motsats till låg. Ser inte heller något fel på ordet påverkad då man påverkas av allt från psykoaktiva substanser till vädret. Tycker dessutom det används både om droger och alkohol.

Ta ordet "narkotikapolitik" och jämför med "drogpolitik". I det subtila insisterandet ser man förutfattade meningar som pekar på att vi har med (politikers) ordförråd att göra eftersom "narkotika" är synonymt med lagstifning mot droger, medan "drogpolitik" är att utgå från att droger finns och vilken politik man bör ha kring dem. När man säger "drogpolitik" istället så utgår från ett neutralt perspektiv gentemot "droger" (istället för "narkotika").

Det är ju uppenbarligen så att droger fanns på jorden innan människan förbjöd dem, alltså är ordet "drogpolitik" att föredra; men om förbudslagar mot droger hade funnits innan drogerna hittades så skulle "narkotikapolitik" vara rätt ord.

Och det var ju lite så det var... om man kollar på filmer från den kristna högern i USA på ca. 50-talet så får man intrycket att de försöker få en att tro att nykterhet är kristenhet och kristenhet är vägen till gud i himmelen...

Ordförrådet kommer alltså från (den amerikanska kristna på-50-talet konservativa) historia och där fattades vetenskapsmän. Om man vill förstå hur vi talar (och tänker?) kring droger så bör man vara historiker (och även forska i språkets historia) och inte vetenskapsman i ett laboratorium.

Men nån dag kommer vetenskapsmännen ta makten från historieälskarna och då kommer både vårt ordförråd och förhoppningsvis våra lagar ändras.

Fast droger är inte samma sak som narkotika. Alla narkotika är droger men alla droger är inte narkotika.

Varför heter forumet vi skriver i "narkotikapolitik"? Och ser man på TV hör man ordet "narkotikapolitik" fler gånger än "drogpolitik".

Detta är vårt ordförråd; vårt ordförråd är fel och har skapats av ett politiskt syfte: därmed referensen till Orwells doublespeak i "1984".

Självklart inte. Lagstiftarna bryr sig dock inte om det eller vet det inte ens.

Orwells dystopi är tvärtemot vad många tror inte alls rena fantasierna. Han arbetade under kriget med censur och propaganda. Den "goda" sidan ljög lika friskt som tyskarna när de hade motgångar. Eufemismer och ord som har omvänd betydelse beroende på situation är egentligen lika gammal som politiken själv.

För att det handlar om politiken runt narkotikaklassade preparat, inte politiken runt alkohol, koffein eller ibumetin.

Nja...jag självmedicinerar ibland med minimala doser tram. Alla goda tyskar...förlåt, svenskar som ogillar droger kallar mig missbrukare. I deras ögon är 50mg tram peroralt som 150mg heroin IV. Det är för att de är fån som är hjärntvättade av samhällets propaganda.