Citat:
Ursprungligen postat av
LaScala
Ja, vad får de andra två? Ett fett skadestånd och förmodligen livstidsförsörjning i Sverige. Stor lägenhet, fullständig möbel -och husgerådsutrustning. Hoppas de möblerna inte säljs och man påstår att det var för att de innehåller löss.
Jag är lite grinig just när det gäller den familjen.
Jag har funderingar över Yara som jag gärna vill att ni andra har synpunkter på.
Yara vågade tala om för nåra kamrater hur hon hade det i hemmet.
När jag var ett litet barn hade jag absolut vänt mej till min mamma om jag varit borta och behandlats illa. Jag hade den tilliten till henne och var viss om att hon omedelbart ingripit.Det borde finnas nån lärare hon litat på så pass att hon kunde be henne ringa och berätta för M&M hur hon hade det. Med löfte om att inte berätta för Prinsen och Drottningen.
Litade hon inte på att föräldrarna genast skulle ordna som fick komma hem? Var hon rädd att de skulle be henne stå ut och att vara snäll mot A&R? Och att hon skulle straffas hårt.
Det där gör mej så ont att tänka på.
Ja, det gör nästan outhärdligt ont att tänka på hur fruktansvärt utsatt denna lilla flicka var. Sviken och utnyttjad av alla som skulle stå henne nära. Nu tror jag, dessvärre, att just denna mamma inte var så intresserad av dotterns väl och ve. På frågan hur en vanlig dag såg ut för Yara hade mamman inte mycket till svar att komma med. Y kom hem från skolan och såg på TV, det var tydligen vad mamman visste om sin dotters liv. Normalt? Skolan verkar föräldrarna inte anse vara så viktig för övrigt, de tyckte att Y kunde sluta om hon inte kunde uppföra sig. Leka som pojkar gick definitivt inte för sig. Enligt båda föräldrarna blev de som galna av skräck när Y skadats i skolan men kan inte ens redogöra för vilken årstid det var när det hände. pappa M berättar att Y under en hel dag lyckades dölja ett märke på halsen. Nu överdrev han säkerligen men att sitta framför en kamera och bli granskad ett par timmar utan att röra sig måste ha varit plågsamt. Detta verkar ha varit vardag för Y, sitta framför en kamera i timmar och bekräfta att hon var nöjd, glad och tacksam över sakernas tillstånd. "Min dotter var lycklig, hon älskade att vara i Sverige". Att hon fick sova verkar inte heller ha varit så viktigt, åtta var alldeles för tidigt. Pappa M som vistades hemifrån 18 timmar per dygn, enligt egen utsago, lyckades spatsera förbi under skypandet vid flertalet tillfällen, tillräckligt frekvent för att notera att dottern hölls övervakad. En övervakning mamma M inte nämner med ett ord. Komma hem till mamma var inget alternativ och det visste nog Y mer än väl. Att det krävdes av henne att hon skulle vara ständigt till hands för allt och alla visste hon säkert också. Liksom att det hängde på henne om familjen skulle få komma hit eller inte. Stackars, stackars barn.