Ungdomar: Har ni det lika jävla hopplöst som jag?

Så du menar att de 8% eller vad vi har i arbetslöshetssiffror inte förtjänar jobb?

Utmärkta förslag, men pojkar som cementerar sig fast i offerrollen kommer alltid med undanflykter. Inget av de förslagen de har listat upp kommer duga, jag lovar dig, vänta får du se
För övrigt skulle jag säga att man behöver inte vara survivel of the fittest för att skaffa jobb idag, däremot är det svårt om man är absoluta botten. Då blir det trångt om jobben som finns, med tanke på att man får konkurera med mängder av folk utan avslutade gymnasium, invandrare och annat.

Att gråta över arbetslöshet och vara outbildad är ju bara Att gråta kommer inte hjälpa, det är för jävligt men bara att acceptera att man behöver en utbildning. Annars är man på samma nivå som nyanlända somalier och då har man ENORM konkurrens om skitjobben.

Och ja, det ä 8% arbetslöshet. Men vad var det undersökningen visade, 60% av invandrarna som kom inom 7 år är arbetslösa. Det är ganska många. Kanske 70% av de 8%. Om det stämmer, så är det 2,4% av svenskarna. Ganska trist att tillhöra dem, men man kan inte skylla på systemet för att man inte anpassar sig till det.

Undersköterska är det enorm brist på idag och framöver. Enkel 1-årig utbildning.

Själv har jag aldrig haft svårt att få jobb, har sommarjobbat varje sommar sedan jag varit 13 år och helgjobbat ibland. I somras sommarjobbade jag i hemtjänsten utan erfarenhet, det var visserligen tufft men jag fick jobba nästan varje dag och jag har nog inte lärt sig så mycket på den sommaren som jag gjort efter 12 år i skolan. Jobb har jag främst fått genom kontakter, som sedan gett mig referenser så att man kan söka andra jobb.

Däremot så tycker jag att det är lite svårt att döma dig eller ge dig massa råd, du har ju haft psykiska sjukdomar. Men för att lösa problemet i samhället tror jag att man kanske accepterar människor med psykiska sjukdomar och andra som står utanför samhället, och ger dem en chans. Har man gått arbetslös flera år eller är deprimerad kan nog den hätska arbetsmarknaden vara svår att skutta in i. Att anställa massor av oerfarna människor på halvtid är ju inget arbetsgivare vill göra, att utbilda folk kostar och man vill inte så gärna pussla med scheman. Sedan måste även ungdomarna ha eget driv, morsan, farsan och staten kan inte lösa allt. Vad vill du göra? Om du inte vill plugga i flera år, finns ju alternativ. Skulle du inte kunna dra nytta av dina egna erfarenheter och jobba som skötare/boendestödjare? Då kan du få jobb över hela Sverige även om såna jobb säkert är påfrestande...

Fast det är tufft att jobba... och det är du och ingen annan som måste bestämma dig att du vill lämna ditt liv som en dagdrivare som lever på existensminimum till en person som sköter dig själv, ett jobb och faktiskt bidrar något till samhället.

Svårt att få fast jobb dock, men timmar o.s.v. kommer man att få. Extremt stressigt arbete då det är fruktansvärt misskött och underbemannat, speciellt inom äldreomsorgen. Man får stänga av känslorna för att inte gå under av dåligt samvete över hur lite tid man har med dom stackars människorna man ska ta hand om. Helvete vad många i Sverige som kommer få en chock när dom hamnar där själv en dag.

Men jaja, min personliga åsikt är att satsa på ett hantverksyrke i stil med VVS-montör, målare, golvläggare, betongarbetare, takmontör istället. Hyfsad lön, ofta bra stämning på jobbet (enligt mina erfarenheter inom två av dessa yrken). Stora minuset är att det är ont om lärlingsplatser. Alltså svårt att få in den där jävla foten i vanlig ordning i början då. Kontakter, kontakter.

Man ska fan inte ge upp dock och som sagt så ser det väldigt annorlunda ut bara man pallrar sig till Danmark eller Norge istället. Gäller även inom vårdyrket. Ett tips är att gå utbildningen i Sverige, dra till grannländerna och jobba där, och sen (om man av någon anledning känner för det) flytta tillbaka till Sverige igen när man har några års erfarenhet.

Man tjänar dock mer på att stanna utomlands istället.

Dom som tjänar bra med pengar i Sverige i dom högre klasserna tänker bara på sig själva och sin ekonomi. Finns ingen anledning för vanliga arbetare i Sverige att göra annorlunda. En ny arbetarklass/underklass av arabiskt och afrikanskt ursprung importeras ju ändå i stor skala som ska tjäna den där svenska självgoda eliten så det blir nog bra ändå.

Så de är så vi ska ha det nu, alla fattiga ska bli soldater och kriga mot is?

Haha, klassiskt. Arbetarklassens män blir för många och för meningslösa och då måste det till krig så några av dom kan skjutas av då det är bra för ekonomin. Sker med jämna mellanrum, verkar det som, när jag bläddrat igenom historieböcker på måfå.

Nästa krig så tycker jag den övre medelklassen, överklassen själv, politikerna, journalisterna o.s.v. kan offra sig istället. Så gå GMU med er, era as.

Detta oändliga tjat om utbildningar... ja om det finns arbetsbrist för dessa utbildningar eller om det gäller högkvalificerade yrkesutbildningar som läkare, jurist, sjuksköterska etc, annars säger en utbildning ingenting. Men alla vill inte/passar inte som läkare, jurist etc.

Har du enbart en fil. kand i genusvetenskap så slåss du om samma jobb som somalierna. Skillnaden är bara att det är somaliern som får jobbet för du är överkvalificerad och arbetsgivaren fattar att du sticker så fort du hittat något kvalificerat.

Rent politiskt är det ju givet att man måste luckra upp skitlagar såsom LAS och dylikt. Sänk tröskeln till arbetsmarknaden. Det här är givetvis gammal skåpmat som man hört politikerna tjata om sen urminnes tider. Åtta år med borgerlig regering och skiten är dock fortfarande kvar. Helt ofattbart.

Jag tycker aphatross axplock av förslag verkar ganska vettigt, "Förskollärare, sjuksköterska, VVS-montör, golvläggare, betongarbetare, trafiklärare, lärare på gymnasienivå, takmontör, målare ". Dvs, utbildningsnivå som gemene man med relativ lätthet tar sig över. Eller räknas bara höstatusjobb, Cream de la Cream? Jag klarar inte en sån heller. Hur många i samhället har högstatusyrken? 10% av arbetande befolkningen kanske.

Känner lite som dig TS. Tog studenten juni 2013, jobbade från april-augusti 2014 på två olika jobb, levt på existensminimum sedan november när sparpengarna från jobb tog slut. Nyckeln är att inte ge upp, till slut släpper det. När det släpper brukar man ofta få fler jobberbjudanden, konstigt nog.

Om du gillar problemlösning och inte har allt för svårt för matte; programmering. En treårig utbildning på universitet eller högskola bör kunna ge dig jobb, särskilt om du är beredd på att flytta.

Förstår mig inte på alla som påstår att det är lätt att få jobb bara för att de själva lyckats ta sig in någonstans. Det kan inte ha undgått någon att Sverige har en enorm arbetslöshet? Folk borde istället fråga sig varför Sverige har blivit så värdelöst som det faktiskt är idag. Det finns inga bostäder, inga jobb, priserna stiger, lönerna sjunker i förhållande till priserna, OSV.