Citat:
Ursprungligen postat av
Hicox
Ingen som råkar ha aftonbladet plus och kan dela med sig av reportaget om Federer:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/tennis/article20145917.ab?teaser=true
Eller kan man ens göra det..? Kanske inte hehe..

En vecka innan Australian Open vann Roger Federer sin tusende match på ATP-touren.
Men 33-åringens ”vidriga” vinnarskalle i unga år hotade hela karriären.
– Jag hade ett väldigt dåligt humör och var mycket aggressiv, säger han.
Roger Federer rankas av många som tidernas främsta tennisspelare. En del sträcker sig så långt som att fastslå att schweizaren dessutom är idrottshistoriens störste. På banan har den elegante Federer gjort sig känd som en cool gentleman, en världsstjärna som mycket sällan beter sig illa. Annat var det under uppväxten.
Som junior levde Federer rövare på banan och fick ständigt närmast okontrollerbara utbrott. Han kastade sitt racket, vrålade och skrek och bröt alltid ihop efter en förlust. Inte alls olik en ung Björn Borg. Svensken, som under karriären fick smeknamnet ”Ice Borg” för sitt lugn och kylan att aldrig stressa i till synes hopplösa underlägen, var liksom Federer en hetsporre under ungdomsåren. Men precis som Borg tvingades Federer ändra sig. Och med det kom framgångarna.
”Kände mig som en idiot”
– Ärligt talat. Jag hade ett väldigt dåligt humör och var mycket aggressiv, sade Federer i en intervju med The Observer efter en av sina många Wimbledontitlar.
– Jag testade gränserna hela tiden och försökte alltid utmana domsluten. Jag kände mycket ilska och det gick så långt att mina föräldrar hotade med att sluta skjutsa mig till tävlingar. De skämdes över mitt beteende.
Och det var inte bara på tennisbanan den unge Roger visade temperament. Pappa Robert minns utbrotten i alla slags tävlingsammanhang.
– Att förlora var en katastrof för honom, till och med i brädspel. Tärningsspel och sällskapsspel brukade flyga över vardagsrummet, säger han i boken ”Roger Federer: Quest for perfection” av författaren Rene Stauffer.
Federer plockade upp sitt första tennisracket som treåring, kunde slå 20-30 bollar i rad över nät som fyraåring och betecknades som ett av landets största tennislöften i tioårsåldern. Utvecklingen fortsatte gå spikrakt uppåt och 1998 vann han dubbla juniortitlar i Wimbledon. Men hans hetlevrade temperament kunde ha förstört allt.
– Jag kunde tappa det helt. Jag skrek och kastade mitt racket. Jag kände mig som en idiot, säger Federer.
”Grät bakom domarstolen”
Om han förlorade gick världen under.
– I tonåren brukade jag gråta efter en förlust. Det kunde pågå i en halvtimme.
Något en av Federers första tränare minns väl. Madeleine Barlocher berättar i en intervju med The Telegraph:
– Jag kommer ihåg när han var liten och förlorade en match. Han gömde sig bakom domarstolen och grät i tio minuter. När jag påminner honom i dag så skrattar han bara.
Federer minns hur hans humör påverkade omgivningen, och främst då hans föräldrar.
– De brukade titta på mig från balkongen på klubben (Old Boys Tennis Club i Basel) och sade åt mig att vara tyst. Jag svarade: ”Gå och drick någonting, lämna mig i fred”. Sedan åkte vi hem tillsammans i bilen i total tystnad. Ingen sa någonting.
Vännen: ”Ingen bra förebild”
Barndomsvännen och tennisspelaren Marco Chiudinelli (som bäst rankad 52:a i världen) minns sin eget – och inte minst Federers – dåliga uppträdande.
– Då var han (Federer) knappast någon förebild. Jag var likadan. Vi var jobbiga på den tiden. Tränarna kan inte ha haft ett lätt jobb, sade han i en intervju med NY Times 2009.
Amerikanen Taylor Dent, som lade tenniskarriären på hyllan 2010, minns en juniormatch mot Federer 1996.
– Han hade en tendens att låta känslorna ta över. När saker och ting gick emot honom började han hänga med huvudet och fick en negativ attityd.
Tragiska olyckan en vändning
Federer fortsatte få regelbundna utbrott fram till dryga 20-årsåldern. Detta trots att han jobbat nära en psykologisk coach från 16-årsåldern. Men efter att schweizarens mentor och tränare Peter Carter tragiskt gått bort i en bilolycka 2002 hände något. Federer började nu på allvar jobba med sin mentala bit.
– Alla sa åt mig att skärpa mig. Jag försökte verkligen hitta vägar att bli lugnare på banan, sade Federer till NY Times 2009.
Förre Grand Slam-mästaren Jim Courier:
– Han var som ett jättepussel. Framförallt mentalt var det länge osäkert om han skulle få ihop bitarna. Nu när det är gjort känns det som om han använt något slags superlim.
”Visade bara hur ambitiös han var”
17 Grand Slam-titlar och 1 000 vunna ATP-matcher senare är världsstjärnans gamla ungdomssynder – om inte bortglömda – så åtminstone förlåtna. Mamma Lynette om sonen:
– Det var en fas i hans uppväxt. När han uppträdde illa sa vi åt honom att det var dåligt, och att han gjorde oss upprörda. Vi brukade säga: ”Kom igen nu, Roger, du måste kontrollera dig själv, skärp dig”.
– Han grät även efter fotbollsmatcher. Jag kommer ihåg att jag sade åt honom: ”Är det verkligen en sådan stor katastrof att förlora en match?”. Men tårarna visade bara hur ambitiös Roger var. Hur inställd han var på att lyckas.