Sambo psykiskt sjuk

Jag har levt tillsammans med min kille i snart 4 år. Vi har roligt tillsammans och det känns som vi "are ment to be".

Problemen började efter cirka ett år. Han erkände för mig att han mådde dåligt (psykiskt) och har fajtats med detta sedan dess. Han har under den här tiden inte haft någon fast sysselsättning utan när det varit som värst har vi levt på mitt CSN. Det har ansträngt vår relation och även andra saker som har hänt har gjort att det har svajat för oss.

Min fråga handlar om hur kan jag stötta honom på bästa sätt men samtidigt inte glömma bort mig själv(vilket jag känner att jag ofta gör)?

Vad är det för psykproblem som du tvingas underordna dig själv?

Jag har själv inga psykiska problem förutom det "vanliga" med stress och ångest över skola och sådant.

Min sambo lider utav en depression.

Stor skillnad på att vara någons partner mot att vara någons behandlingsassistent. Kräv av honom att söka hjälp och ställ ultimatumet att du annars flyttar. Han måste själv ta tag i sina problem och det sämsta man kan göra är att börja curla en människa som mår dåligt. Slutar bara med att personen gräver ner sig djupare då.

Precis som personen ovan skriver så skall du inte vara hans skötare på heltid om det drar ner dig. Är du fortfarande tillsammans med honom för hans skull eller din skull?

Skall du finansiera hans uppehälle så får du sätta motkrav. Han lär knappast må bättre av att bli behandlad som en odugling.

Du lever en gång så glöm inte att ta hand om dig själv.

Han går regelbundet hos läkare och ska börja hos en psykolog, har tidigare gått hos en KBT utbildad socionom men efter lite övertalning så gick han med på att testa psykolog. Han går även sen ett år tillbaka på anti-depressiva.

Jag känner inte motvilja eller omotivation från hans sida att bli frisk, han är ung och vill leva ett normalt liv. Jag är bara rädd att jag kanske stjälper snarare än hjälper ibland.

sparka honom i arslet så han går ut och skaffar sig ett jobb, klart en ung frisk karl mår dåligt i nerverna av att gå hemma och mjäka hela dagarna

Jag vet om historier där tjejer varit i precis din situation med en psykiskt sjuk sambo och sedan blivit tvungna att dras med denne resten av livet.

Det jag försöker säga är att du ska helt klart lämna honom! Precis som någon skrev tidigare så gräver han sig bara djupare när du curlar med honom. Det bästa han kan göra är att försöka fixa ett jobb och bli självförsörjande och inte leva på ditt CSN. Jag skulle aldrig under några omständigheter låta någon göra så mot mig. Det går mot mina principer... Ställ ultimatum vafan.

Låt honom sköta sin deppighet själv och var som vanligt. Blir han för sjuk så lämna. Man kan leva bra som särbo också och ses bra dagar.

Visst, de andra i tråden har rätt, hjälp honom att förstå att han måste ta tag i sitt liv själv.

Jag och min man lever som särbo, jag lider av depressioner och svår ångest. Nu kan vi ha kul ihop igen. Han hjälper mej att handla,mm. Jag hjälper honom med med allt pappersarbete, och nu kan vi äntligen umgås som folk igen.
Han gick nyss hem till sig, vi vet att vi träffas i morgon.
Utan honom hade jag aldrig klarat det här, levt med honom hade VI aldrig klarat det här.