Om gamla Klarakvarteren fått stå kvar?

Vet inte om jag nämnt detta tidigare, sorry i så fall:

I slutet av 50-talet bestod en ansenlig del av City (där höghusen, Sergels Torg, Kulturhuset mm nu ligger) av en enorm grop, skämtsamt benämnd "riksgropen". Allt var nog inte uppgrävt på en gång, men under flera år rådde stora avspärrningar och rejäla trästaket hindrade folk från att ta sig in.

Min pappa tog med mig dit ibland och lyfte upp mig så att jag kunde se in i de titthål som tagits upp för att folk skulle kunna beskåda arbetsplatsen.

De stora husen krävde rejäla fundament och garage och man sprängde och grävde rätt många våningar ner under markytan. Längst nere på botten kravlade grävskopor och lastbilar omkring. Stora pålkranar slog ner enorma (tyckte i alla fall jag ) stålbalkar för att skapa en stabil grund.

Jag kommer fortfarande ihåg entusiasmen hos pappa, mamma och de flesta av deras vänner, samt andra vuxna man träffade på. Många var positiva till att "det gamla snusket" revs och att man nu skulle bygga modernt och luftigt för att skapa ett rent och attraktivt city.

Har kvar några foton som pappa tog och kanske lägger upp dom om tid ges.

Ja det var tider det. Sista stora city-gropen var väl den för SIF-huset, nuvarande Unionen, vid Tunnelgatan, sedermera Olof Palmes Gata?

Edit: Hittade en bild på Riksgropen, man ser Konserthuset söderifrån och till vänster Hötorgshallen innan rivning.

http://www.stockholmskallan.se/Soksida/Post/?nid=20767

Mycket intressanta uppgifter och bilder. Jag minns när de rev Vinterpalatset vid Norra Bantorget och byggde ett fult, anonymt kontorshus istället. Det var i december 1977 och jag var en liten skrutt bara. Det gamla huset var väl ingen skönhet det heller, men hade i alla fall en av Stockholms mest imponerande biografer.

Men under 1960- och 70-talen dog biograferna sotdöden i hela Stockholm. Från 1960 ungefär köpte folk tv hur mycket som helst. Biobesökandet minskade snabbt, vilket ironiskt nog fick en en positiv effekt i alla fall: Svenska Filminstitutet grundades och fick ett hem ute på Gärdet. Det kan vi tacka Harry Schein för!

Mer om Vinterpalatset

Så här såg huset ut. Här är en till bild.

Vet inte, men min farfar arbetade i samma kvarter, på National Kassaregister (amerikanska NCR alltså) i huset som vetter åt Vasagatan, Kungsgatan och järnvägen. Mitt emellan ligger (eller låg, för den är också nedlagd nu) Vasateatern, vars chef 1931-35 var den store Gösta Ekman (d ä) och som lär spöka i sin gamla loge. Han var en fantastisk, enastående skådespelare men tyvärr även kokainist. Han lär ha injicerat kokain t o m, vilket är livsfarligt.

Vet inte om jag nämnt detta tidigare, sorry i så fall:

I slutet av 50-talet bestod en ansenlig del av City (där höghusen, Sergels Torg, Kulturhuset mm nu ligger) av en enorm grop, skämtsamt benämnd "riksgropen". Allt var nog inte uppgrävt på en gång, men under flera år rådde stora avspärrningar och rejäla trästaket hindrade folk från att ta sig in.

Min pappa tog med mig dit ibland och lyfte upp mig så att jag kunde se in i de titthål som tagits upp för att folk skulle kunna beskåda arbetsplatsen.

De stora husen krävde rejäla fundament och garage och man sprängde och grävde rätt många våningar ner under markytan. Längst nere på botten kravlade grävskopor och lastbilar omkring. Stora pålkranar slog ner enorma (tyckte i alla fall jag ) stålbalkar för att skapa en stabil grund.

Jag kommer fortfarande ihåg entusiasmen hos pappa, mamma och de flesta av deras vänner, samt andra vuxna man träffade på. Många var positiva till att "det gamla snusket" revs och att man nu skulle bygga modernt och luftigt för att skapa ett rent och attraktivt city.

Har kvar några foton som pappa tog och kanske lägger upp dom om tid ges.

Har för mig att det var på Vinterpalatset jag såg premiären på Kellys Hjältar. Där såg jag även en rad storfilmer som gjorde sig extra bra på den enorma duken. Satt man på de första två-tre raderna kändes det som om man satt inne i filmen, så att säga.

Vinterpalatset var en mäktig anläggning. Även om jag inte minns detaljerna så var det stort, luftigt, ombonat och fin arkitektur och inredning. Mycket träpaneler om jag inte minns fel. Fjärran från dagens små plysch-salonger.

Matchades väl endast av Rigoletto, Röda Kvarn och kanske någon ytterligare.

De kunde visa både 70 mm Super Cinemascope och Cinerama, som använde tre st parallella 35 mm-projektorer. Med tiden skiftade man över till 70 mm, dock. Man hade två 70 mm-projektorer. Tekniken var super men mycket dyr. Skärmen var böjd och 20 m bred och 8 m hög! Herrejösses. Man hade, har jag för mig, åttakanaligt (men givetvis analogt) ljud också.

Jag såg bara en film där, en västern, "How the West Was Won", tror jag. Man hörde först hästarna långt borta t v. Sen såg man i ögonvrån små hästar som dundrade fram i superstereo. Plötsligt satt yankiesarna och bräkte, alldeles enormt stora och gigantiska på hästryggen:

-Well, I'l be dawg gawn, Biff, I think the bad guys gawt away.
-But we'll get them da next time, Hank.

Det var helt kolossalt, visuellt sett, men filmerna var väl... meh.

Ja, jag såg också någon västernfilm, satt på första raden och hörde hur hästar red från vänster till höger rakt över mitt huvud, samtidigt som de red förbi på den enorma duken som spände ett antal meter åt båda håll.

Det var verkligen som att befinns sig mitt inne i scenen.

Ingen modern teknik har riktigt lyckats ersätta den närvarokänsla som denna kolossalanläggning frambringade.

tänk vad de rev - kakelugnar, målningar och arkitektur från 1600-talet som aldrig kommer igen.
hela mitt inre bara vrålar av smärta.

tror staden hade fått ett lyft om det gamla husen hade fått stå kvar.

idag bara betong överallt,