Citat:
Ursprungligen postat av
AldenG
... Tråden om 'uthänga' förde mina tankar in på samma bana. ...
Diskussionen gällde väl snarare om att hänga ut någon till vanära etc. Användningen av fast [prefigerad] respektive efterställd [lös] verbpartikel kan verka random (slumpmässig), men det finns en grundregel: Lös (efterställd) verbpartikel brukar avse konkret situation, medan fast föreställd(!) partikel brukar avse en metaforisk situation.
Medan anglicism-tsunamin ännu var en rännil i jazz-branschen, användes partikelverbet »hänga ut« i konkret betydelse. Efter besök på jazzklubben fick man hänga ut kostymen till vädring. Tobaksröken låg tung i jazzklubben och ylle har en särskild förmåga att ta åt sig dofter. Kostymen fick förbli uthängd hela söndagen, med participen i fast form trots att infinitivformen *»uthänga« saknas i ordboken. För den som har svenska som andraspråk kan detta förefalla godtyckligt, nästan random.
I dag när virtuella situationer ofta är alltför konkreta, så hänger man ut folk på nätet och i kvällspressen (företrädesvis på en hård glasplatta – det blir lite konkret så). Det konkreta »hänga ut något till tork« torde vara många hundra år gammalt i svenskan, ett samgermansk koncept skulle jag gissa.
Mera typiska exempel på konkret
vs abstrakt partikelplacering i svenskan, fritt efter Svenska Akademiens språklära (SAS, 2003, 8.2..4.2) :
1. Hästen kastade av honom — fysiskt
2. Fonden avkastade minimalt sen banken tagit sitt –virtuellt konkret/abstrakt
Ett random exempel på partikelsammansatt verb, alltså.