De senaste åren har det diskuterats flitigt att svenska hushåll hör till de mest belånade hushållen i Europa och kanske till och med världen. Det diskuteras även hur man ska minska dessa skulder. Bland förslagen har vi bolånetak, amorteringskrav samt även ett slopande av rätten att göra avdrag för ränteutgifter... Detta gällande bolån, annars är väl det enda som diskuterats hårdare regler vid kreditbedömning vid olika sorters blancolån.
Personligen blir jag lite skrämd när jag ser hur vissa lever och inte reflekterar en sekund över att de lever sina liv på lånade pengar. Tror att det till största delen är bolånen som är skurken i dramat, de som lever på blancolån och i värsta fall sms-lån är i min värld redan förlorade.
Gillar dock inte lösningarna som föreslås, då varje lösning mest verkar gå ut på att fördyra för låntagaren och helt enkelt se till att få folk att inte ha råd att ta stora lån. Jag menar, amorteringskrav är självklart vettigt, men på vilket sätt egentligen? Så länge folk har möjlighet att låna upp till 75% (eller om det är 80%) av bostadens värde kommer folk fortsätta att skuldsätta sig när möjlighet ges oavsett amorteringskrav, även om ett sådant krav självklart marginellt kommer påverka så länge folk ligger på gränsen.
Slopande av avdragsrätten känns inte heller helt fel, men vi har haft den rätten så pass länge att den måste ses som norm. Låntagare räknar med avdragsrätten när de ansöker om lån och bankerna räknar med den när de beviljar lån. Sen blir det såklart lite konstigt att man ska betala skatt för ränteinkomster, men inte kunna göra avdrag för ränteutgifter...
Drar på mig stora foliehatten nu, men är Riksbanken och svenska staten verkligen oroade över svenskens ekonomi att man känner sig nödgade att gå in och fördyra för Sveriges låntagare, som är en del? Är fördyring det enda sättet att komma åt överbelåning?
Själv tror jag att det vore betydligt smidigare och schysst mot låntagaren att rätten hur hen lånar inskränkts.
Tänker att man vid bolån har rätt att låna vad bostaden kostar vid köp minus en kontantinsats förstås. Tänker mig sedan att denne bolånetagare inte kan höja sitt bolån efter fem år då hen upptäcker att bostaden ökat i värde och att man via ett höjt bolån kan köpa sig en ny bil "billigt". Ett bolån tar man en gång och det vid köpet, sedan finns det inte möjlighet att höja detta lån.
Vad tror ni? Och framförallt vad tycker ni? Vill läsa förslag på hur man kommer åt skuldberget på andra sätt än att göra befintliga och kommande lån dyrare att ta.
Personligen blir jag lite skrämd när jag ser hur vissa lever och inte reflekterar en sekund över att de lever sina liv på lånade pengar. Tror att det till största delen är bolånen som är skurken i dramat, de som lever på blancolån och i värsta fall sms-lån är i min värld redan förlorade.
Gillar dock inte lösningarna som föreslås, då varje lösning mest verkar gå ut på att fördyra för låntagaren och helt enkelt se till att få folk att inte ha råd att ta stora lån. Jag menar, amorteringskrav är självklart vettigt, men på vilket sätt egentligen? Så länge folk har möjlighet att låna upp till 75% (eller om det är 80%) av bostadens värde kommer folk fortsätta att skuldsätta sig när möjlighet ges oavsett amorteringskrav, även om ett sådant krav självklart marginellt kommer påverka så länge folk ligger på gränsen.
Slopande av avdragsrätten känns inte heller helt fel, men vi har haft den rätten så pass länge att den måste ses som norm. Låntagare räknar med avdragsrätten när de ansöker om lån och bankerna räknar med den när de beviljar lån. Sen blir det såklart lite konstigt att man ska betala skatt för ränteinkomster, men inte kunna göra avdrag för ränteutgifter...
Drar på mig stora foliehatten nu, men är Riksbanken och svenska staten verkligen oroade över svenskens ekonomi att man känner sig nödgade att gå in och fördyra för Sveriges låntagare, som är en del? Är fördyring det enda sättet att komma åt överbelåning?
Själv tror jag att det vore betydligt smidigare och schysst mot låntagaren att rätten hur hen lånar inskränkts.
Tänker att man vid bolån har rätt att låna vad bostaden kostar vid köp minus en kontantinsats förstås. Tänker mig sedan att denne bolånetagare inte kan höja sitt bolån efter fem år då hen upptäcker att bostaden ökat i värde och att man via ett höjt bolån kan köpa sig en ny bil "billigt". Ett bolån tar man en gång och det vid köpet, sedan finns det inte möjlighet att höja detta lån.
Vad tror ni? Och framförallt vad tycker ni? Vill läsa förslag på hur man kommer åt skuldberget på andra sätt än att göra befintliga och kommande lån dyrare att ta.
